Vi som försökt ett tag utan plus

Hur går det för dig Wonders? Vilken vecka är du i nu och hur känns kroppen?

Vad jobbigt med illamående, men jag antar att det känns lite som en trygghet också, brukar ju vara ett tecken på att allt är som det ska. :)
Nej jag har inte känt nånting alls än, lite skillnad nu när det är FET antar jag.. nu ska det väl egentligen inte kännas nåt särskilt såhär tidigt.. efter ET känns det ju i äggstockar och allt möjligt efter operationen. Nu är jag på ruvardag 1, tiden går långsamt!

Det är inget konstigt att ha såna känslor, särskilt inte inför sitt första IVF. Det är mycket tankar och ännu värre blir det om man har kontrollbehov, för det här är ju något som tyvärr ligger utanför ens kontroll. Det enda man kan göra är att lära sig kontrollera sina tankar och känslor, och det är verkligen ingen lätt uppgift men det kan åtminstone bli bättre. Jag har själv tidigare brottats med mycket kontrollbehov och ilska och fastnat i "varför drabbar detta oss"-tänket och slösat massa energi på det trots att det egentligen inte gör något lättare. Har du testat att gå till någon professionell och ventilera lite? Antingen nån psykolog/kurator eller också kan man börja prata med nån sorts livscoach eller börja på meditation eller liknande, för att lära sig hantera känslor och tankegångar utifrån lite nya perspektiv. Jag har själv gått på meditation och pratat med en livscoach och det har varit väldigt nyttigt! Sen så blir man lite avtrubbad med tiden också..

Å stackare! Det låter ju inte alls kul.. :( Man hade ju önskat att ni hade kunnat få bara vara och slappna av nu när ni väntar, kanske koppla bort alla bekymmer för ett tag och fokusera på det goda i livet. Men det är lättare sagt än gjort när man har värk och smärtor.. Usch usch! Hoppas att det blir lite bättre snart! Kram

Tråkigt med dåliga resultat! :( Men det positiva är ju att det finns ganska mycket hjälp man kan få när man vet vad som är fel. Vi är oförklarligt barnlösa och det är ju frustrerande för då vet man ju inte om IVF och sånt ökar chansen. Hoppas det inte blir för långa väntetider för er utan att ni får komma igång med behandling snart!

Hoppas att det blir ett bra samtal med kuratorn. Och sen såna här forum är ju också en bra plats att bara älta av sig allt skit, alla här förstår ju. Vad jobbigt att du haft en massa andra tråkigheter tidigare i livet också utöver barnlösheten. Men personer som drabbas av det ena efter det andra brukar bli väldigt starka längs vägen. Även om det inte känns så nu så är du ju en tuff person som kämpar hur stark motvinden än är. Du och din man tillsammans. Ur den synvinkeln måste jag säga att jag har varit lyckligt lottad tidigare i livet så det var kanske på tiden att jag fick lite större problem att tampas med. :) Jag tror att man blir en bättre människa på många sätt om man tagit sig igenom motgångar - man lär sig att inte ta lyckan för given och blir mer ödmjuk inför saker och ting. Kanske inte när man är mitt i motgången och det blåser som värst, men efteråt.

Jag är ju på ruvardag 4 idag med tvådagars efter FET i naturlig cykel, embryot är alltså 6 dagar i tinat tillstånd. Borde det inte vara totalt omöjligt att något syns på en teststicka då?

Om man kollar på den här: www.nyufertilitycenter.org/ivf/embryo_transfer så borde det vara först på RD12 som det är möjligt att se nåt. Mitt embryo borde vara en blastocyst mitt uppe i att hacka sig ur sitt skal.

I morse fick jag ett infall och gjorde ett test med testlagrets sticka, för att ha en referens att jämföra med om några dagar när ett streck skulle kunna uppenbara sig. Det märkliga är bara att det är nåt supersvagt där och det kom inom 3 minuter. Det är så svagt att man nästan undrar om man inbillar sig och jag skulle omöjligt kunna fotografera det, men min man såg det direkt också utan att jag ens sagt att jag sett nåt.

Jag tänker att jag verkligen inte borde bry mig om det eftersom det omöjligt kan vara en graviditet i sin rätta bemärkelse såhär tidigt. Men jag kan ändå inte låta bli att grubbla över hur det kan bli så rent kroppsligt. Jag har ju inte tagit nån ägglossningsspruta eller andra hormoner. Jag väljer att tolka det som att mitt embryo fortfarande lever och att den puffade ut lite hcg för att säga hej. :)

Tror oxå på spökstreck. Har aldrig under mina 4,5 år fått det förut faktiskt, måste haft tur med stickorna. Oavsett vad det är så är det ju helt klart ingen "riktig" graviditet, biologiskt omöjligt. Men det positiva är att det varit livat i magen idag o igår, helt klart nån aktivitet där. Så hoppet lever! :)

Ruvardag 10 imorgon.. Bim var idag men ingen mens än iaf. Men samtidigt var testet imorse negativt, borde det inte synas nåt litet svagt vid det här laget? Har inte känt särskilt mkt i livmodertrakten de senaste dagarna och inga ömma bröst eller så. Men däremot har jag varit väldigt trött och känslig senaste två dagarna, har känt mig deppig och gråtfärdig, vilket är olikt mig. Har visserligen jobbat mycket och sovit alldeles för lite också så det kan bero på det. Vi får se hur det blir, känns som mensen kanske kommer imorgon.

Igår eftermiddag kom mensen tyvärr. :( Så det tredje ivf-försöket slutade också i misslyckande. Känns inget roligt, men jag inspireras av dig Wonders och tänker fortsätta försöka även om det känns tungt. Förr eller senare måste det väl ändå lyckas.