Vi som försökt ett tag utan plus

Lillnosen, jodå det är väl ganska bra. Men tanken var att de skulle sätta in ett ägg denna veckan. Nu funkade inte det eftersom för många mognat. Visste inte att det kunde bli så. Nu får alla frysas istället och de sätter in ett nästa månad. Har inte gråtit på två år men jag orkar helt enkelt inte mer nu. Trodde vi var så nära äntligen.

Norrtösen - välkommen hit!! Jag har totalt 4 år av försök bakom mig, varav 1 med maken. De andra är i tidigare förhållanden. Då använde vi inga stickor osv, det har jag och maken dock gjort nu eftersom vi visste att det inte vill sig. Pastell - låter som ni hade en underbar dag! Grattis igen!!   Nellin - Så tråkigt att höra att det inte lyckades... Förstår att det tog riktigt hårt, kram till dig. Idag börjar vi utredningen!! Känns SÅ nervöst... Undrar vad de kommer göra på första besöket, gillar inte undersökningar osv, väldigt obekväm med sånt.  Men vad har man för val? Men allt som allt känns det faktiskt ganska spännande. Jag har ju levt med vetskapen att jag inte blir gravid sen jag var 16-17 (lååång tid) så det här är verkligen en milstolpe. Tänk att kanske få veta vad det är som är fel!  Ganska svindlande just nu...

Idag börjar vår utredning. Vi ska till läkarn nu på förmiddagen och jag är så nervös så jag nästan kräks. Usch! Jag hoppas verkligen att proverna inte visar några konstigheter

Pratat med labbet nu. 15 av 25 blev befruktade. Vad bra tydligen. Känns inte så för mig men de vet väl bäst. Nu ska de odlas till torsdag så får vi se hur många som överlever. Kan bli ca 2-7. De odlas så många dagar om man får ut fler än sju som överlever första natten. Så 15 var ju bra. Nu hoppas vi på många till frysen.

Fy fasen vilken kväll det blev igår, måste få skriva av mig lite härinne där det finns underbara människor som förstår... Var bjuden på tjejkväll av en kompis som också försöker få barn (men bara försökt ett halvår) igår och hade sett fram emot kvällen massor. Den här kompisen har varit min "ventil" i allt det här och hon vet allt. Det sista jag skrev till henne igår var att det såg SÅ fram emot en kväll där jag helt kunde lägga bebistankar och det svarta hålet åt sidan för en enda kväll. Hann knappt till fördrinken så kom första tjejen och berättar att hon var gravid. Ja, ni vet ju hur det är... En knapp timme senare kom nästa tjej och berättade att hon också var gravid. Så av 7 pers var 2 gravida, 1 var nybliven mamma (som glatt berättade för oss andra "mammawannabes" att det var viktigt att slappna aaaav och inte tänka på det och inte försööööka. Så hade de bestämt från början och båda barnen hade blivit till på 2:a försöket) och det var första ggn hon var ute sen förlossningen, och 2 av oss försöker få barn för fullt. Behöver väl knappt nämna att HELA förbannade kvällen blev enbart prat om bebisas, graviditet och hur man lättast blir gravid!! Jag sitter där och har precis fått veta att vi nog kommer få köra ivf osv. Ingenstans mitt i den här yran kunde jag säga en enda ord om våra problem, då hade hela kvällen fallit platt. Så hela kvällen blev en lång plåga av att hindra tårarna. Fy fan vad ledsen och arg jag var... Ledsen för vår skull och arg på dessa puckade kommentarer som kommer som ett brev på posten... Och arg på min kompis som inte varnade på förhand att 2 graviditeter skulle annonseras under kvällen. För då hade jag avstått från att komma.   Inte heller verkar hon förstå skillnaden mellan henne och mig och varför jag tycker det är så jobbigt efter vårt läkarbesök. Hon har försökt 6 mån och har varit gravid förut. Jag har försökt i 4 år och ska börja med hormoner och sen ivf. Det är INTE samma sak! Usch, usch, usch, usch..... Har bara gråtit och gråtit idag, ända sen jag vaknade. Maken bara kramar och kramar.... Ursäkta att jag skrev så mkt och öste ur mig men det behövdes och jag jag att ni förstår...