Vi som försökt ett tag utan plus

Dag 15 i cykeln idag, trolig ÄL idag eller igår.. Har myst på sedan i lördags, varannan dag ungefär.. Blir nog mys ikväll och i helgen :) Så nu har vi tänkt upp från dag 9.. Jag vill verkligen att det ska lyckas nu! Igår hade jag en jobbig dag.. Grät mycket och kände mig allmänt låg.. Tänkte mycket på min svägerska.. Har inte träffat henne sedan den 30 juni, då hon berättade att hon var gravid i vecka 10.. Nu är hon mer än halvvägs in i graviditeten och hon skriver mycket om det på Facebook. Jag har undvikit att träffa henne sedan hon berättade, men snart har jag inga fler ursäkter till att ej träffa henne.. Jag är glad för henne men samtidigt så avundsjuk :( Jag kommer inte kunna undvika henne mycket längre och jag vill ju vara en del av hennes graviditet och sedan bebisens ankomst.. Jag blir ju ingift faster :) har även en vän som ska föda om 4 veckor, inte träffat henne sedan i april heller.. Så nu måste jag sluta böla över detta och vara stark!! Vår tur kommer och jag känner mig som världens sämsta människa :( Någon som känner igen sig?? Jag måste rycka upp mig, men samtidigt måste det ju vara ok att känna såhär, eller? Kram till er

usch vad tråkigt det är, men som sagt, innan mensen är här är det inte helt kört. Kram

Tror att mensen kan vara på ingång här också på cd 35.  Visserligen bra att den kommer med tanke på att jag inte haft någon äl men jag väntar ju på kallelse för läkarbesök om pergotime. Vet inte när det blir av men tvivlar på att det blir inom den närmsta veckan i alla fall. Hade velat börja med pergotime redan denna cykeln. För visst ska man börja på cd 5 med pergotime eller har jag fått helt fel för mig? Någon som vet om man kan börja senare i så fall eller måste jag vänta till nästa cykel om mensen kommer nu?

Allt känns så pissigt:/ efter senaste missfallet känns det som om jag lever i en olycklig bubbla. Jag är trött och lättirriterad och orkar inte va glad:/ har ont i brösten än med , är de någon mer som haft de efter missfall? För när jag ringde 1177 dagen innan missfallet sa de att så länge man har grav sympton som ont i brösten ex fortskrider graviditeten... Så nu går jag dessutom och tänker "tänk om jag är gravid än ändå?!" men så mycket som jag blöder:/ .. En annan sak som är skit är återigen vården... Jag mejla två mejl till min barnmoska i lördags, ena gången skrev jag att jag blödde massa och var orolig så jag ville ha ett tidigare ul, andra ggn att jag vart på akuten och fått missfall så hon kunde avboka mina möten, och inte ett enda svar har jag fått, de bryr sig inte ett skit! Man kan ju tycka att hon kan beklaga mitt mf iaf... Förlåt nu gnäller jag massa igen...