Vi som försökt ett tag utan plus

Precis, min man pratar inte med någon om detta...hans bästa vän vet att vi försöker, men han vet inget om utredning, dåligt spermaprov osv.. Detta kom min man hem med nyss: Imorgon ska jag på massage och sen klippa mig. Behöver lite roligheter istället för tråkigheter!

Hej, tror att jag hoppar in här.. Jag o min sambo har försökt att skaffa barn sedan dec-11, är snart inne på 11:e försöket. Har haft problem med en del mellanblödningar och fick i aug reda på att jag har en lindrig variant av PCO, kom lite som en chock då jag aldrig haft problem med varken övervikt, akne eller andra symtom vid pco. Använder mig oxå av en fertilitetsmonitor, tycker att den hjälpt mig väldigt bra då ÄL-stickor inte fungerat. Om vi inte har fått ett + innan dec så ska vi få en tid hos en gynekolog för utredning. Har läst den här tråden ett par ggr tidigare och känner verkligen igen mig i det ni beskriver. Att varje månad kastas mellan hopp o förtvivlan, o varje gång mensen kommer är som ett slag i ansikten. För att inte tala om alla frågor från omgivning när man ska skaffa barn osv..! Skönt att kunna ventilera med personer som förstår hur man känner och mår

BIM-1 idag och jag tog ett test.. Tokblankt, så jag antar att mensen kommer imorgon som vanligt.. Börjar bli rätt van vid dessa negativa test. Borde ej ha testat känner jag nu.. För att jag visste att det skulle bli negativt! :(

Tillbaka. Gjorde inte ont alls. Bara lätt obehagligt. Blöder inget. Har fått antibiotika.

72dagar: skönt att spolningen gick bra! Ciccie: kram!! Min mens är konstig..dag 4 och i morse verkade det som mensen snart va slut å allt verkade som det brukar i slutet på mens. Nu på em blöder jag mycket, precis som dag 1 typ å känner mensvärk. Trött jag blir om menscykeln börjar strula å bli lång nu oxå :( Blääää!! //Gnällfia

Skönt att alla era spolningar har gått så bra! Jag sitter här och inser att vi i tråden är inne på sida 700 nu! På 700 sidor har vi följts åt här och det får mig att inse hur himla länge sedan det var jag gick med i den här gruppen. Tänk så ont anande vi var då om hur lång tid det skulle ta. Jag hade aldrig kunnat tro det. Jag måste ändå säga, nu när jag har en bra dag, att jag på ett sätt är tacksam. Visst hade jag önskat slippa mycket besvikelse och misslyckanden, och visst hade jag önskat slippa alla sjukhusförsök och planerade ligg. Men jag är ändå tacksam. Tacksam för att min relation till min fästman har överlevt kämpandet och dessutom blivit ännu starkare, tacksam över att ha fått så bra kontakt med er här inne, tacksam över att vi har så bra hjälp i Sverige, tacksam över att ha fått så bra testresultat, tacksam över mina tre fina ägg som snart släpper, tacksam över att ha fått längta så jävla länge så när bebisen väl kommer behöver jag inte tvivla på att jag är redo. När dagen äntligen kommer så vet jag att det kommer ha varit värt varenda tår. Jag har fått så många nya perspektiv på livet genom det här slitandet och kämpandet och det resulterar i att ett barn sedan bara kommer ge ÄNNU mer  lycka. Det har varit jobbiga 22 månader, och vem vet hur lång tid till detta kommer att ta? Kanske blir det IVF. Kanske tillochmed adoption. Det vet jag ju inte, och jag hoppas verkligen att väntan snart är över. Men just nu, här på sidan 700 i den här fantastiska tråden så känner jag en sådan enorm värme och tacksamhet. Puss! 

Hej alla! BIM idag.. Känner att mensen är på gång, så önskar att den kickar igång så jag att jag slipper vänta.. Får börja äta bisolvon igen tror jag. Jag har iallafall slutat med både sömntabletter och antidepressiva nu, så hoppas det ska gynna min kropp och fertilitet :) Kram