Vad är ditt största bekymmer idag?

Samma som igår och dagarna innan det. Att jag inte blir gravid trots över ett års försök, har pco och börjar bli riktigt deppad över detta nu.

Dagens plus:
Sambon har äntligen börjat hjälpa till lite mer med inköpen till dottern. Jag har köpt blöjor, våtservetter odyl med matkortet.
Dagens minus:
Att sambon inte direkt hjälper till att betala grejer runt dotter. Det är snart dags för dop. Det är bara jag som lägger undan pengar till detta. Jag är föräldraledig och har inte ens pengar så det räcker till mig själv men jag ska spara ihop till hennes dop.

Dottern har ett konto men det är bara jag som sätter in pengar där. Han har hennes konto, frågar jag om han har tänkt sätta in några pengar där så gnäller han över att han har så usel ekonomi, han jobbar heltid. Jag är mammaledig. Gissa tre gånger vem har usel ekonomi av oss två (vi delar på räkningar och mat genom att jag betalar hyran, han maten då dessa två kostar ungefär lika mycket, sedan betalar han elen, bredbandet och radiotjänst, jag betalar hemförsäkringen, dotterns försäkring m.m.)

Nu slipper jag åtminstone köpa blöjor och vårservetter. Första 6 månaderna var det också min lott. De första 6 månaderna köpte han en klänning som är i storlek 104 så den kommer hon ju inte kunna ha på läääänge. Det var det han lade pengar på första halvåret medan jag betalade de kläder vi behövde komplettera med (har lyckan att få och få ärva kläder till henne), jag och hans pappa betalade vagnen, jag fixade spjälsäng med tillbehör - visserligen gratis men det var jag som tankade bilen för att åka och hämta grejerna..... Nya bilbarnstolen hjälpte han faktiskt till med lite. Hans pappa betalade 2000 så sambon betalade 1000 på den.

Att jag vaknade med ont i halsen och inte kunde springa. Nu sitter jag här med en rastlös 1-åring och ett enormt sötsug. (Men jag står emot)

om jag ska föra tillbaka alla 30.000kr eller inte...

JAg skulle vara klar med en mattekurs för ett år sedan. Jag hatar siffror då jag är skitkass på matte och behöver verkligen göra klart kursen men ja jag hatar skiten så jag prioriterar hela tiden bort den. Jag har bara tre kapitel och en tenta kvar. Blä mig.

Jag brukar tycka att allt som händer har en orsak men för två familjer jag känner har det gått för långt.
En tjej växte upp hos sin mormor då mamman hade svår ms och orkade bara ta hand om ett barn så hon lät sin mamma uppfostra ena barnet. Hon som växte upp hos sin mormor har alltid undrat vad hon gjorde för fel, varför just hon blev bortvald. Hon blev mobbad i skolan under en period. Mådde dåligt pga att vara bortvald och hennes mamma dog. Så blev tjejen gravid. Pojken levde i 3 veckor sedan dog han av ett lungfel som inte går att bota. Tjejen sörjer honom fruktansvärt mycket. Hon har sedan dess fått två flickor varav den ena är frisk och den andra har någon form av kramper som läkarna inte får under kontroll och förstår inte varför hon får dessa.

Den andra familjen: Det hela började för tre år sedan då deras son satte mat i halsen. Sedan vågade han inte äta fast föda på över ett år. Under tiden fick mamman i familjen cancer och pappans firma började gå dåligt och han fick svår magkatarr. Sedan såg det ut att räta ut sig. Då ramlade pappan och skadade armen svårt. Den blev bra. Mammans cancer kom tillbaka. Hon övervann även denna. Hunden blev sjuk. Och inatt fick pappan åka in till sjukhus med ambulans pga svåra bröstsmärtor.

Vad är meningen med allt detta förbaskade lidande? Har dem inte redan fått sin beskärda del? Hur mycket mer skit ska dem behöva utstå egentligen? Det är inte rättvist.

Att jag inte vill bo med min man men inte vet hur jag ska säga det utan att krossa honom

Våran sömnvägrande dotter. Jag begriper det inte. Varenda kväll detta eviga hålla sig vaken till varje pris. Det är precis som att hon känner på sig att om hon lägger sig ner och slappnar av kommer hon att somna och då kan man missa något så hon gör ALLT för att hålla sig vaken. Sa jag att ungen inte ens är 9 månader?
Och nej hon får inte sova mer på dagen än hon gör eftersom hon då blir ännu svårare att få i säng. läs: hon är vaken till 3 på morgonen så hon sover mellan 1-2 timmar på dagen. Hon är inte trött på dagtid annars om hon sover sina 1-2 timmar (vi väcker henne inte) hon får sin kvällsgröt kl.18. Sedan är hon trött och ska nattas men då börjar det. Krypa runt. Vrida på huvudet. Äta antingen mjölk eller välling. Vrida sig. Stöka runt. Till slut blir jag så frustrerad att jag måste be hennes pappa att byta av mig=då börjar ungen skrika och gråta vilket gör att hon håller sig vaken ännu längre. Jag vet f*n inte vad vi ska hitta på för att få ungen att somna på kvällarna. Ingenting fungerar som nedvarvning. Det är fullt ös medvetslös som gäller. Bad, sagor, lugn musik, mörkt rum, ljust rum, knämys(går inte alls eftersom hon vrider sig som en korv oftast)..... ALLT gör henne bara piggare. Är det ingen mer än vi som har ett aktivt barn som varit eller är svår att få i säng på kvällen? Har ni hittat någon lösning? Vi gör ju samma sak varje dag så hon VET vad som väntar efter gröten.
Gröt, byta till nattblöja, sätta på pyjamas, borsta tänderna, nattas. Ett tag var vi så trötta på allt detta bråk så hon fick helt sonika vara uppe och leka tills hon blev tillräckligt trött för att sitta i någons knä men då ålade hon ner sig på golvet till slut iallafall och ja... så började det hela om igen.
Ska jag behöva sova borta en vecka för att ungen ska sluta amma på kvällen och natten och somna utan att jag ligger bredvid henne i tre timmar som nattningen tar? Jag blir knäpp