Att släkten inte ställer upp trots att jag gjort allt för att ställa upp för dem, nu när jag för typ andra gången i min fyrtioåringa liv ber om hjälp. Så det är inte så att jag ber om det stup i kvarten.
Men så är väl livet. Man ställer upp men få ställer upp tillbaka.
Att min förkylning envist biter sig fast. Snorar och hostar brunt (!) slem. Och ont i halsen gör det så jag stundtals blir jättehes. Har det inte blivit bättre på onsdag får jag väl boka en tid på VCn. Det underliga är att jag har varken smittat sambon eller sonen. Båda två är lika mycket förkylningsmagneter som jag
Tyvärr hör man iaf rätt ofta att folk åker och hälsar på med magsjuka barn osv., så de tycker väl inte det är nån big deal att spy lite.
Jag har ett gigantiskt lyxproblem. Jag hinner inte läsa ut Viveca Lärns nyaste "Öster om Heden" innan jag måste lämna tillbaka den då det är 7-dagarslån! Bitterheten äter mig inifrån 
Jag vill föda vårt barn snart! v 38...
Att jag är för feg för att satsa.
Bor perfekt på landet o vill ha fruktträdgård, bikupor och hönshus.
Detta har varit en dröm i flera år nu. Känns lite som att jag måste ta steget över tröskeln och ta tag i det här och våga.
Att huset vi tittat ut förmodligen kommer bli för dyrt efter budgivningen, så att vi får vänta på att ett nytt perfekt hus dyker upp.
Att mina grannar har sex varenda jävla natt högt i flera timmar så jag vaknar. Ett par i 50 års åldern med en tonårspojke boende hemma hos sig. Roligt för killen, verkligen.
Har lite magknip o orolig mage. Kanske förlossningen äntligen kan vara på g snart?