Vad är ditt största bekymmer idag?
Att jag inte får hjälp hemma med Sambon som hellre spelar spel än att umgås med mig, som även bär på hans kommande första barn!
Att jag inte får hjälp hemma med Sambon som hellre spelar spel än att umgås med mig, som även bär på hans kommande första barn!
Att kroppen gör så förbannat ont(alla dessa inflammationer som kommer å går, och gör livet så dj-a besvärligt), att jag borde ha ringt mitt barn, men att jag deppade ihop och blev liggande å grät hela dagen istället.. att sorgen över att ha "förlorat" min mamma däckar mig så totalt ibland. Ännu. Fast det gått två år.. (hon lever, men är förbannad för att jag påpekade om hennes destruktiva drickande, så nu skiter hon i mig och sitt barnbarn) Känner mig så dj-a ensam. Gör så hemskt ont..
(ska försöka göra en bättre dag av i morgon, och iaf försöka vara en bra mamma, å ringa det där samtalet.. blir så förbannad på mig själv för att jag isolerar mig så att jag inte ens orkar ringa min fina unge..)
Våran ekonomi är åt helvete men jag ser inte att vi kan göra så mycket åt det just nu =( Tar jag bort hemtelefonen kommer det skjuta iväg på mobilen istället så det kommer bli lika dyrt. Biluslingen behöver vi. Vår mat går inte att skära ner kostnaden på pga specialkost=dyrt. Allergiker så jag kan inte välja billigare alternativ. Våra försäkringar behöver vi ju absolut. Ekonomin kommer fortsätta att vara åt helvete ända tills i december, då kommer båda att jobba igen. Han 100% och jag 75%, då får vi ut lika mycket lön. Går vi båda på heltid måste barnet vara hos dagmamma 07.30-18 och det vägrar jag. Det finns inte. Hon får tillräckligt långa dagar 07.30-15. Även det är för långt egentligen men ekonomin fungerar inte annars. Jag hatar pengar.
att det nu gått ett år sedan mitt barn blev till. Mitt barn som tog 4 år att göra med min man. Mitt barn som jag väntade, jag väntade ju inte missfall. men missfall blev det. Förra påsken var jag så glad, så lycklig. Precis fått veta att vi väntar barn, äntligen. Jag sa till mannen att denna påsk är den sista vi firar själva, nästa år har vi en riktig egen familj. Nu är påsken förbi, och vi är fortfarande ingen familj. Det tog 4 år att göra bebisen, den dog en månad senare. Nu har det alltså gått ett år, och ingenting har hänt. 5 år har vi försökt alltså. O kämpar för att få ner vikten så att mitt bmi inte är för högt för hjälp. Vi skulle bett om hjälp redan efter ett år, eller efter två, för då var jag normalviktig. Men alltefterosm tiden gick så deppade jag ner mig och har gått upp i vikt så nu har jag 25kg att gå ner. Jag kommer aldrig bli mamma.
Och för att spä på vår "underbara" ekonomiska situation så fick jag idag elfakturan. Jag har anmält flera gånger till dem att jag vill ha e-faktura VARJE månad, det har inte kommit någon och korkade jag har mailat dem istället för att ringa. Inte fått något svar och jag har lite amningshjärna så jag har inte tänkt på det så mycket förrän igår kväll när vi gick igenom ekonomin och jag hade tänkt ringa dem idag när vi kom hem ifrån promenaden, men när jag kom hem låg det en pappersfaktura med posten. DEM har bytt debiteringssystem och haft lite krångel plus det att min anmälan inte kommit in har gjort att fakturan har tickat iväg till hela jäkla 3200kr. VI bor för sjutton i en tvåa. Hur är det ens möjligt? Jag förstår inte. Blir att vara ännu mer noggrann med att släcka och stänga av från och med nu och en ny anmälan till e-faktura är gjord. Igen. Fakturan blev förlängd till nyår, annars har vi inte en chans att betala av skiten.
Vi försöker att hitta ett nytt hem till oss. Det finns två lägenheter ute. Men den ena ligger i ett väldigt dumt område men kostar 2000kr mindre!!!!! Den andra ligger i samma område som vi bor i och har tre rum vilket vi behöver. Minst. Men den är mindre i kvm och kostar bara 200kr mindre än den vi bor i nu. Suck. F****** h**l. VARFÖR ska dem sälja området vi vill flytta till? Dumma hyresvärd.
Min graviditetsnästäppa. Annars är allt bra. Längtar efter bebis så klart! Bara 4 v. kvar nu.