Vad är ditt största bekymmer idag?
Att jag skulle göra mat och sa åt sambon att bara göra kycklingen så att jag kan göra resten, men så valde han att göra allt... :(
Fast haha. Det kanske inte är nåt problem ;)
Att jag skulle göra mat och sa åt sambon att bara göra kycklingen så att jag kan göra resten, men så valde han att göra allt... :(
Fast haha. Det kanske inte är nåt problem ;)
Att sonen är sjuk igen, IGEN. och jag har en superviktigt lektion imorn. Jag orkar inte!!!
Bebispaus. Ungen vägrar sova så till slut blev jag så frustrerad över henne att jag var tvungen att gå ut ur sovrummet. Resultatet blev att ungen skrek så mkt så hennes pappa till slut vaknade. Han kom ut med henne i famnen och frågade vad jag höll på med. Sa som det var att jag tar en bebispaus. Ungen vägrar sova och jag blir galen på henne snart. Ja men hon är ju uppenbarligen hungrig fick jag till svar. Nej hon har ätit 6 gånger de senaste 1,5 timmarna så hungrig är hon inte. Men jag skickade in honom och dottern i sovrummet med en liten tallrik gröt. Bröstmjölk får hon nästa gång hon vaknar och säger att hon är hungrig. Jag kör med fri amning men någon måtta får det vara mitt i natten när ungen borde ha sovit för flera timmar sedan, är så trött så hon håller på att gå i bitar men ändå enträget vägrar sova.
Hur mycket jag än städar så blir det inte städat eller inte fint iaf.
Fan va trött jag är på att renovera. möbler överallt, förråden fullproppade.
Känner mig som världens sämsta jag är ensam om att ha det så här
Att jag har första dagen i ny skola och ny utbildning idag men inte bestämt mig än ifall jag ska gå. Egentligen är det inte det jag vill studera, inte just ni iallafall. Men är så uttråkad av vardagen, sitta hemma och söka jobb att jag bara vill göra något. Har ångest över att jag var för ärlig om ett jobb så nu har de inte hört av sig, samt att jag missade en visning som var min drömlägenhet. Känns som jag prioriterar fel, förstår jag har sån beslutsångest eftersom jag alltid ångrar mig och skuldbelägger mig efteråt jag gjort val. Det känns bara skit nu, undrar om det någonsin kommer reda upp sig allt? Det kändes bra som om jag helt plötsligt hade massa chanser, men så känns det som jag sumpa dom. Ja, får väl lita på att det var rätt ändå.
Kommer jag må bra någon gång, och ska jag kräva av vården jag vill ha riktig hjälp? Gått ett år utan någon förbättring..
Jag vet inte var mitt leg är och jag har ett paket att hämta ut...