Vad är ditt största bekymmer idag?

"älskar man en människa älskar man även dennes barn"???? Vem har hittat på den dumheten?

Så ser inte verkligheten ut! Vi älskar varann därför har vi skaffat barn ihop, hans äckliga barn ska inte vara nåt hinder för oss att skaffa gemensamma barn! Synd att barnen är så hemska för jag och bio mamman är näst intill bästa väninnor... men barnen står jag verkligen inte ut med.

Snart kommer en till bebis dessutom!  

Han har inte behövt välja mellan barnen och mig, dessutom skulle han aldrig behöva det. Men jag måste inte älska hans barn, för jag gör verkligen inte det och jag försöker inte skilja på pappa och barn heller för den delen. Jag står bara ut, fast än jag avskyr dom. Dom är så elaka, det stora barnet har adhd och slår vårat barn... krävs mycket energi att ha dom och jag orkar helt enkelt inte och absolut inte på nån semester!

Vilket var m i största bekymmer idag, att jag absolut inte klarar av att ha med dom på en utlandsresa! 

 

Det är inte min uppgift att reda ut barnets adhd problem! Absolut inte mitt problem! Dumheter! Han har redan två föräldrar som kan sköta det där!!!! Det där är föräldrarnas bekymmer!

jag för min del kan inte förstå hur någon kan ens tänka tanken att ha ett förhållande med någon som inte tycker om ens barn och du visste att han hade barn innan VARFÖR är du ihop med honom då?

Inne på 4-5 dagen med halsont så jävla surt, förkylningen från helvetet och idag kom början på ett stort härligt munsår.
Att jag en dag ska bli frisk känns riktigt avlägset minns knappt hur det känna att vara frisk och utvilad 

Barnen stör ju inte vårat förhållande. Hahaaha vi skulle inte lämna varann! Han vet att jag är anti hans barn men han ser också att jag behandlar dom bra när dom är hos oss och han har aldrig behövt bråka med mig om att ha hans barn eller inte! Efter en lång helvetes dag efter vi lagt dom får jag sitta och sucka hos min man om hur jobbig jag tycker dagen varit, och jag klagar hos han en hel del.. men han älskar mig och stöttar mig eftersom att barnen aldrig ser eller känner att jag ogillar dom och det är huvudsaken. 

Kommer alltid behandla dom väl och ha det rättvist mellan barnen men ALDRIG kommer jag kunna älska dom med hela hjärtat. Längtar tills dom blir större och kan torka sin egen skit och näsa usch 

Att jag nu gravid i v 34 med nr 2 nog får konstatera att jag och maken inom ganska snar framtid måste gå skilda vägar.. :( Allt är ett stort jävla kaos, jag vet inte vad jag ska ta mej till, jag når honom inte.. Han har ett alkoholmissbrk som han nyss själv insett att han har och sen dess är allt åt helvete. Han har helt gått in i tycka synd om sej själv bubblan och jag når honom inte! Jag vill bara finnas där för honom, hjälpa han trösta han och allt sådant som han kommer att behöva hjälp med nu när han ska börja sin behandling på fredag. För han har ju sökt hjälp! det är ju helt underbart att han gjort det för han har äntligen frstått att han är påväg att bli som sin egen far! Men jag når honom inte längre och det enda vi gör är att bråka! :(
Han ska inte komma hem idag, jag vet inte vart han skata vägen men han ville va ensam och tänka säger han. :( Jag sitter här med en 4 åring som undar vart pappa är och gråter för jag vet inte heller längre... :(

Jag vill att min sambo hittar ett nytt jobb. NU. Han får jobba över i tid och otid. Lönen kommer i princip aldrig när den ska. Återigen får vi vänta på hans lön. Min FP kom idag och räckte inte ens till räkningarna vilket betyder vi är panka i ett par dagar. Jäkla skitchef. Han kan aldrig ha varit anställd hos någon innan han startade eget. Isåfall hade han vetat hur det känns att inte få sin lön när den ska komma. IDIOT

Stackarn. Men vilken tur att ni höll på 48-timmars regeln!!!!! Annars hade hon kunnat smitta ner en massa folk

Jag bara sitter och väntar och undrar på när chocken kommer att komma. För jag vet att det blir en reaktion, men hur, när var???