Fick du/begärde du avlastning under BB-vistelsen?

Ja, det fick vi. Vi kom in på förlossningen klockan 6 på morgonen efter två timmar i bilen och en hel natts sömnlöshet. Jag blev värksvag, togs till sist med sugklocka och sonen föddes klockan 14.55. Han skrek, skrek och skrek och när klockan var runt 02-03 kom de in och tyckte "nu tar vi honom, ni behöver sova". Oj vad vi sov, men han fattades mig när jag vaknade.

De erbjöd sig också att ta honom medan han låg och solade (han fick gulsot, vi var kvar på BB en vecka) så att vi kunde gå ut och göra någonting annat - vi klättrade på väggarna. Det utnyttjade vi vid ett tillfälle, skyltsöndag var det om jag inte minns alldeles fel. Vi gick på stan och jag köpte en amnings-BH och en ny tröja som jag kunde BB-fotas i, och så åt vi middag på restaurang istället för den bedrövliga sjukhusmaten jag fått.  

Pappan fick inte sova där. Jag delade rum med en annan mamma och fick inte heller vara där för att min bebis störde. Jag fick inte vanka av och an i korridoren heller(hon skrek så högt att hon störde dom andra på avdelningen som minsann behövde sova.). Blev hänvisad att sitta i pumprummet med min gallskrikande nyfödda dotter. Så jag satt väl där och störgrät tillsammans med henne och vågade inte säga ifrån till den elaka nattpersonalen. När morgonpersonalen frågade om jag ville ha hjälp var det som en dröm.

Övrigt, jag stannade inte kvar på BB.
Men jag kan inte se att jag kände behov av avlastning hemma ens då barnen sov hela natten och en bra bit in på förmiddagen.

huh, vilken upplevelse!

Övrigt: Stannade så kort tid på BB med båda så jag varken frågade eller fick förfrågan om jag behövde.

Min man var med hela BB-vistelsen, men varken han eller jag hade sovit. Han hade missat att ta sin nattspruta (diabetiker) kvällen innan när jag meddelade att det inte var förvärkar utan "på riktigt" och var hyperglykemisk hela dagen, så han mådde inte speciellt bra. Den där första natten försökte vi byta av varandra att bära och vagga, men det var omöjligt att sova för någon av oss i alla fall. Det var sköterskorna som kom in och tyckte synd om oss och erbjöd oss hjälpen, så vi tog ju tacksamt emot den. Vi behövde båda sova.

Fick inte förfrågan eller info om detta.

Med ettan hade jag behövt det men det visste vatrken jag eller personalen. tredje dagen fick jag två påsar blod, då blev jag mig själv igen.

Maken fick inte stanna kvar.

Annat: Jag fick ingen förfrågan eller information alls om detta och behövde inte  avlastning

Med första barnet så var det en barnmorska som erbjöd sig att hand om dottern när vi ville gå ut o träffa makens morfar men vår tanke var ju att han skulle få se dottern o inte att få komma ut för vår skull. Vi vågade dock inte säga att vi ville ha med dottern så vi stannade inne i stället :)

På vårt BB uppmuntrade de oss att gå ut med barnet, de hade till och med en lånevagn stående! Vi tog med oss sonen ut och åt middag en annan kväll också, när han inte längre behövde sola.