Teknikrädda lärare

Jag förstår att det är fantastiskt roligt att raljera över mig som person och att det är lätt att falla inför grupptryck på ett diskussionsforum - vilket jag å min sida finner vara ett fascinerande fenomen....bland vuxna människor - men jag tycker att vi ska försöka lämna sandlådenivån, eller vad tycker ni? Många verkar ju måna om att lära våra barn hur man beter sig . Men intressant är det....att vuxna människor som inte har den blekaste aning om vem jag är sitter och tilldelar mig diverse egenskaper och "kvaliteter" som de inte har en susning om .

Hur som helst, för att lämna mig som person och återgå till ämnet, så verkar det råda verklig missuppfattning kring vad som menas med "barnet i centrum" i pedagogiska sammanhang. Menar ni på fullaste allvar att ni likställer det med att låta hela världen kretsa kring barnet?! För mig och andra som arbetar med barn så har det en helt annan betydelse. Det handlar om att se till barnets bästa och att se och möta barnet som en aktiv och kompetent individ, att sätta barnets BEHOV i centrum. För jisse namn FN:s barnkonvention grundar sig på just barnet i centrum, men jag antar att det är något som vi också ska skrota…..ideologiskt trams som enbart skapar bortskämda lymlar. Vidga perspektivet bara en aningens!  Att låta världen kretsa kring det enskilda barnet, det står inte skolan för utan är något vi får söka på lite närmare håll .

Ja visst är den politiska skoldebatten oerhört ideologiskt färgad, men den är rätt fladdrig och inte särskilt förankrad i vare sig verkligheten eller den pedagogiska forskningen. De flesta som jobbat ett tag i skolan har varit med om vindar åt både det ena och andra hållet och genomlevt både en och annan plötslig guru som skolledningen hittat och så har man tagit det för var det varit och arbetat vidare i verkligheten. Hör och häpna; jag delar inte alls den rådande politiska inriktningen . Och inte är jag någon lektant heller caliningrad. För tillfället har jag ägnat en vecka drygt med hinkvis med gråt och mycket ilska i en årskurs 9 som har fått för höga betyg av föregående lärare (vikarie) vilket innebär att de rakt över kommer att sänka sina betyg rätt drastiskt eftersom deras kunskapsnivå inte ligger på den nivå de bedömts hur goa och mysiga de än är att jobba med (tänka sig de är flitiga och ambitiösa och jobbar på lektionerna…..och grupparbetar inte heller utan analyserar historiska källor - lärarstyrt). Så nej, jag ligger inte överst på deras poppislista för tillfället. Min uppgift är inte att vara poppis eller rolig.

Något annat som det verkar råda stor missuppfattning kring är vad katederundervisning är. Många av de länder som lyckas mycket bra resultatmässigt arbetar inte med katederundervisning i någon större utsträckning och när man gör det har det huvudsakligen inte pedagogiska orsaker utan praktiska, dvs för att det inte ges utrymme för något annat. Blanda för jisse namn inte ihop katederundervisning med lärarstyrd undervisning. Sätt er i så fall in i pedagogik lite mer så att vi slipper sådan enkel språkförbistring.

Någon tog upp att svenskt skolsystem på felaktigt sätt gynnat flickor……..men genusperspektiv var väl bara trams?

Jag önskar också att du faktiskt läste kursplanerna, läroplanen och skollagen caliningrad för det var uppenbart i en annan tråd för inte särskilt länge sedan att du inte gjort det. Blir liksom lite märkligt att diskutera fördelar och nackdelar med en läroplan annars. Vad gäller skoluniform, eftersom du undrade över min inställning till det...här hoppar vi från allt mellan himmel och jord, så fascineras jag mest av det faktum att många faktiskt tror att det är något som skulle minska mobbning och andra komplexa förhållanden. Det är är helt obegripligt. Skoluniform som sådan förfäras jag inte det minsta av, mer förskräckt över människors naiva övertro på enkla lösningar.

Jag förstår att det är fantastiskt roligt att raljera över mig som person och att det är lätt att falla inför grupptryck på ett diskussionsforum - vilket jag å min sida finner vara ett fascinerande fenomen....bland vuxna människor - men jag tycker att vi ska försöka lämna sandlådenivån, eller vad tycker ni? Många verkar ju måna om att lära våra barn hur man beter sig . Men intressant är det....att vuxna människor som inte har den blekaste aning om vem jag är sitter och tilldelar mig diverse egenskaper och "kvaliteter" som de inte har en susning om .

Hur som helst, för att lämna mig som person och återgå till ämnet, så verkar det råda verklig missuppfattning kring vad som menas med "barnet i centrum" i pedagogiska sammanhang. Menar ni på fullaste allvar att ni likställer det med att låta hela världen kretsa kring barnet?! För mig och andra som arbetar med barn så har det en helt annan betydelse. Det handlar om att se till barnets bästa och att se och möta barnet som en aktiv och kompetent individ, att sätta barnets BEHOV i centrum. För jisse namn FN:s barnkonvention grundar sig på just barnet i centrum, men jag antar att det är något som vi också ska skrota…..ideologiskt trams som enbart skapar bortskämda lymlar. Vidga perspektivet bara en aningens!  Att låta världen kretsa kring det enskilda barnet, det står inte skolan för utan är något vi får söka på lite närmare håll .

Ja visst är den politiska skoldebatten oerhört ideologiskt färgad, men den är rätt fladdrig och inte särskilt förankrad i vare sig verkligheten eller den pedagogiska forskningen. De flesta som jobbat ett tag i skolan har varit med om vindar åt både det ena och andra hållet och genomlevt både en och annan plötslig guru som skolledningen hittat och så har man tagit det för var det varit och arbetat vidare i verkligheten. Hör och häpna; jag delar inte alls den rådande politiska inriktningen . Och inte är jag någon lektant heller caliningrad. För tillfället har jag ägnat en vecka drygt med hinkvis med gråt och mycket ilska i en årskurs 9 som har fått för höga betyg av föregående lärare (vikarie) vilket innebär att de rakt över kommer att sänka sina betyg rätt drastiskt eftersom deras kunskapsnivå inte ligger på den nivå de bedömts hur goa och mysiga de än är att jobba med (tänka sig de är flitiga och ambitiösa och jobbar på lektionerna…..och grupparbetar inte heller utan analyserar historiska källor - lärarstyrt). Så nej, jag ligger inte överst på deras poppislista för tillfället. Min uppgift är inte att vara poppis eller rolig.

Något annat som det verkar råda stor missuppfattning kring är vad katederundervisning är. Många av de länder som lyckas mycket bra resultatmässigt arbetar inte med katederundervisning i någon större utsträckning och när man gör det har det huvudsakligen inte pedagogiska orsaker utan praktiska, dvs för att det inte ges utrymme för något annat. Blanda för jisse namn inte ihop katederundervisning med lärarstyrd undervisning. Sätt er i så fall in i pedagogik lite mer så att vi slipper sådan enkel språkförbistring.

Någon tog upp att svenskt skolsystem på felaktigt sätt gynnat flickor……..men genusperspektiv var väl bara trams?

Jag önskar också att du faktiskt läste kursplanerna, läroplanen och skollagen caliningrad för det var uppenbart i en annan tråd för inte särskilt länge sedan att du inte gjort det. Blir liksom lite märkligt att diskutera fördelar och nackdelar med en läroplan annars. Vad gäller skoluniform, eftersom du undrade över min inställning till det...här hoppar vi från allt mellan himmel och jord, så fascineras jag mest av det faktum att många faktiskt tror att det är något som skulle minska mobbning och andra komplexa förhållanden. Det är är helt obegripligt. Skoluniform som sådan förfäras jag inte det minsta av, mer förskräckt över människors naiva övertro på enkla lösningar.