Ni som är runt 30, varför är ni tillsammans med någon som är 15-20 år? Vad ser ni i dessa egentligen?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-14 12:22
Folk verkar ha hakat upp sig på 20. Okej, vi tar bort 20 helt och hållet. Varför är du som 30-åring tillsammans med en runt 15?
När jag träffade min pojkvän och fick veta hans ålder (ser yngre ut i verkligheten, han fick till och med visa leg för några bekanta till mig då de inte trodde att han var så gammal som han är) så tvekade jag en del. Men ju längre tid det har gått, desto mindre har vi brytt oss om åldersskillnaden. Jag är mogen för min ålder och han är smått omogen. Alltså ligger vi på en hyfsat jämn nivå gällande mognad. Vi har varit tillsammans i snart fem år nu och vi tänker inte på åldersskillnaden. Enda gången blir väl när det dyker upp program eller filmer man såg när man var yngre, då vi inte riktigt kollade på samma filmer/program :)
Nu är vi ju något äldre än vad TS skrev men jag var 17 när vi träffades och han var 25. Och nu flera år senare så väntar vi barn tillsammans. Men många var tveksamma till vårt förhållande i början, men då de såg hur bra vi mådde tillsammans så upphörde tveksamheten till slut :)
jag tycker det känns som
När jag var 15 var det en familj med man, kvinna och två små barn som brukade umgås med vår familj. Mannen var lika gammal som min mamma, dvs 20 år äldre än mig. Han var vrålsugen på mig, och det visste jag. Han sa att han åtrådde mig, och att han ville ligga med mig. Han tafsade både här och där på min pubertala kropp och vi kysstes några gånger. Han brukade fatta tag i min hand och föra den mot hans stenhårda kuk, när ingen såg förstås. Vid blotta anblicken kunde det se ut som om han utnyttjade mig, men det var ju också vad jag ville. Jag älskade den uppmärksamheten och den bekräftelsen i mina vilsna tonår. Det var spännande och förbjudet, jag såg medvetet till att sätta mig i de situationer där han kunde tafsa. Jag kanske var kär? Han var riktigt snygg för att vara i min mammas ålder, 35 när detta hände alltså. Något sex blev aldrig av, även om jag fantiserade om det. Jag var fortfarande oskuld då. Åren gick, kontakten med den familjen blev alltmer sporadisk. När jag var 19 träffade jag min man, som är 2 år äldre än mig. Idag är jag lyckligt gift med honom o vi har två små barn, och bor i villa alldeles i närheten av den där familjen. Kan lova att han undviker min blick när vi träffas i samhället... Skäms han? Är han fortfarande sugen? Jag vet inte. Han lever fortfarande i sin kärnfamilj, med samma kvinna, trots att detta är 13 år sen nu. Jag tror inte att hans kvinna någonsin fick veta... Tänkte bara dela med mig av den storyn ur "tonåringens" perspektiv,,, det var visst någon som undrade...
Ja, vad ska man säga... Jag har aldrig haft en kille som vart mindre än 10 år äldre än mig... Min första kille var 11 år äldre, min andra 14, min exman 14 och min nuvarande särbo, snart sambo är 16 år äldre än mig...
Jag har alltid gillat det vuxna i det. Jag vart själv tvungen att växa upp och ta eget ansvar tidigt och fattade inte hur killar i min egen ålder inte kunde ta hand om sig själva... Jag är 26, men i mångas ögon verkar jag mycket äldre...
Snyggare, bättre bevarad och mindre härjad uppenbarelse vid 15 än vid 35 med hängtuttar? Kan tänka mig att männens tänk är ganska primitivt...
Jag är 91:a och min sambo 81:a. Vi träffades när jag var 17 (2,5 år sedan). Kärleken växte fram och eftersom det var ömsesidigt bestämde vi oss för att köra på. Vi passar bra ihop och åldersskillnaden har aldrig varit ett problem. Han kan umgås med mina vänner och jag kan umgås med hans. Jag är som en i gänget bland tjejerna (som är 30+) och jag umgås med dem även utan våra respektive.
Så fort jag hade gått ut gymnasiet tyckte han nog inte att vår åldersskillnad var så pinsam längre.