Abort efter v 12? Hjälp!

Tack Jo, jag har bokat in tid hos kuratorn på abortmottagningen.

När jag fick reda på att jag var gravid var det redan dåligt mellan mig och min man. Jag ansökte om skilsmässa i maj men drog tillbaka den med en sista förhoppning om att vi skulle kunna reda ut saker. Jag vill att vi ska gå och prata med någon utomstående, men han totalvägrar. Han vill egentligen inte prata om någonting, men vill inte skiljas.

Och så blev jag gravid...det hade då lugnat ned sig med min man och min första reaktion var glädje. Jag vill ju ha barn. Min man har tjatat om barn i flera års tid, men han blev inte glad...han ville att jag skulle göra abort, sa att tidpunkten var helt fel. Allt i förhållandet ställdes på sin spets och jag började dessutom tänka tanken att jag trots allt är 34 år och kanske inte får så många fler chanser... Men jag har bara blivit ledsnare och ledsnare, känner mig ensam och besviken på honom och nu har det utvecklats till klinisk depression.

Så jag är deprimerad, arbetslös, utförsäkrad och undrar om jag kommer att orka gå igenom en skilsmässa under graviditeten. Det känns fel att sätta ett barn till världen under dessa omständigheter, när det högst troligt blir så att barnet kommer hamna i en "varannan-vecka" situation från födseln. Min man har ändrat sig något och kan nu tänka sig att bli pappa, men jag skulle inte kalla honom engagerad. Han tror nog att han gör mig en "tjänst" genom att "ställa upp". Jag har dessutom börjat betvivla att min man är en lämplig pappa över huvud taget. Suck.

ojoj..då förstår jag...men du! Jag blev också oplanerat gravid..då var jag 36 år. Pappan var en som lider av psykisk sjukdom och han hotade mig med allt möjligt. Jag valde att behålla trots att jag bodde utomlands , pluggade , inte hade ngn svensk SGI att falla tillbaka på.
Allt var kaos!! verkligen !!

MEN_ jag fick en sådan rusch av glädjen av att vänta barn så jag pluggade som attan så jag blev klar med de tentor jag hade efter mig, bytte min bostad mot en i Sverige. Jobbade en hel sommar och halv höst och fick på såvis föräldrapenning från det land jag bott i. Dessutom fick jag överfört min utbildning till Sverige.

Mao-mina odds var helt galna...och pappan har fort inte träffat sitt barn..

Jag är så oerhört lyckligt över mitt barn och allt ekonomiskt och annat praktiskt löser sig!

Men såklart skall du känna dig glad och stark i ditt beslut att föda ditt barn....och bara för att jag var så lycklig och fast besluten att fixa det så kanske inte du känner så. Ville bara berätta att inget är omöjligt.

Eftersom du har tvivel så är det ju jättebra att du pratar ut med kuratorn... så kommer du ta rätt beslut.

Lycka till!

Förresten, Jag pluggar fort men är snart klar. Det har gått jättebra med småbarn. 

du får göra fri abort till vecka 18 sen är det godkänande tills vecka 22.. efter vecka 18så får du föda ut ditt döda barn i en riktig förlossning så du måste nog bestämma dej fort..

vill bara säga att det finns visst barn födda innan vecka 22! till och med vecka 21+1! och min dotter föddes i vecka 24+1 2 veckor efter sista abort gränsen så!

ja det finns barn födda innan 22 veckan dvs under tiden vi har abort i sverige. 

Inte många som överlever i v 21...undantag..och de som föds då har ofta svåra skador....mao-det finns en anledning till att man har valt v 22 som gräns...Förutsättningarna för ett foster som föds innan v 22 är inte strålande och frågan är om det är etiskt försvarbart att sätta in fulla åtgärder om ett foster föds så tidigt...

Fö helt OT. Inte relevant alls för TS.

Ts behöver stöd i sina funderingar kring abort. Inget annat åsiktsbajseri om var andra enskilda anser om aborter och när de isåfall skall utföras. Är det så svårt att respektera TS???

Tänk om ni själv satt i en förtvilad sits och era bästa vänner började moralpredika då?? Tror inte ni skulle göra så mot era bästa vänner.... TS är också någons vän...Hon är en kvinna som behöver stöd, inte moralpek-pinnar.

 

22 veckan valdes långt innan man räddade så små, nu är det snarare under diskussion att sänka gränsen. Och jag skrev inte att det var vanligt att barn räddades då, men att det skett.

Gällande andra delen, är stöd bara att säga "ja men gör så!"? Jag svarade för övrigt inte så moraliskt ur det hela, ts är i v 12, det här rörde v 22. Jag svarade på felaktiga påståenden. Upp till v 18 har vi fri abort.
Däremot har jag en gräns som är rätt definitiv på 12 veckor (snarare 10-11).  Så nej jag hade inte gjort abort i den veckan, men då hade jag hellre åkt till annat sjukhus om jag behövt att det gjordes innan. Sedan så var inte ts fråga så moralisk just utan mer praktiskt. Får hon göra abort? svar ja. Behöver socialstyrelsen ge tillstånd? svar nej.

Ser att den här tråden kommit att handla om för eller mot abort, som så många andra i detta forum. Kan ni fanatiska abortmotståndare hitta ett annat forum för att vädra era åsikter eller känner ni er tvingade att ständigt pracka på era åsikter på folk som inte bett att få höra dem?

Jag var hos läkaren igår och jag hade en tid för kirurgisk abort inbokad idag. Som jag misstänkte är jag nu 5 dagar för långt gången för att kunna göra kirurgisk abort. Jag är rädd för alternativet som kvarstår -att läggas in på sjukhus och framkalla ett missfall. Det låter hemskt. Jag insisterade på att titta när läkaren gjorde VUL och fick se den lilla varelsen... Någon som har erfarenhet av abort efter v 12 och har något lugnande att säga?

Situationen med min man är usel. Jag hade hoppats på att vi skulle kunna reda ut ett och annat under vår korta semesterresa, men det gjorde vi inte. Det blev värre. Att skilja mig kommer bli väldigt jobbigt, han kommer ösa så mycket aggression och anklagelser över mig. Jag kanske är en egoistisk häxa som känner att jag inte orkar med en katastrofal skilsmässa, graviditetsdepression, söka jobb och att bli ensamstående mamma samtidigt. Eller vad säger ni, abortmotståndare?

Hur gjorde du och hur har allt löst sig? Är i liknande situation.

Hej Anonym! Jag funderade mycket över om jag skulle behålla barnet och uppfostra det själv, men jag gjorde till slut en HEMSK abort i 18e v vilket innebar 20 tim förlossning för att föda fram ett dött barn. Skälen till att jag valde att göra detta var att
-min ex-man (jag är nu skild) misshandlade mig psykiskt och ekonomiskt,
-han försökte övertala mig att göra abort och när jag väl sa att jag kunde göra det så vände han helt och kallade mig "barnamördare" istället och att han aldrig skulle förlåta mig.
-när jag var i 16e v kom droppen, jag fick reda på att han varit otrogen mot mig i 6 mån!!
-Jag lämnade honom och han hotade att söka hel vårdnad om barnet (som han bett mig abortera) och utmåla mig som "psykiskt sjuk" och olämplig som mor, och han sa att han ensam skulle uppfostra barnet med "sin nya"

Med allt det som som hände så kände jag att jag aldrig skulle vilja ha barn med honom, han skulle aldrig lämna mig ifred om vi hade barn tillsammans. Trots att det var hemskt så är jag säker på att jag gjorde rätt. När jag skilde mig så trakasserade, hotade och förföljde han mig i ett år. Han gjorde allt för att göra mitt liv till ett helvete bara för att jag lämnat honom. Jag fick INGEN hjälp från polisen, och han har fortfarande inte lämnat mig ifred. Tack goda gud att vi inte har barn ihop...

Ursäkta frågan. Men varför har du väntat till vecka 10 med att ta tag i abort?
Jag är nu i v. 13 och kan inte tänka mig tanken...

Men hallå, tråden är 1,5 år gammal.
Dessutom hade ts goda skäl till en abort. 

Fast det är skillnad på att vilja ha barnet o inte! klart som fan att man inte tänker på abort när man vill ha barn!! Herregud 

Kolla upp om du kan få en tidigare tid någon annanstans? Om du har möjlighet. 

I vecka 12 ?föder? man inte ut fostret. Fostret är cirka 5 cm långt och kommer ut som vid en tidig abort. Men troligtvis är det mer smärtsamt. Jag har gjort både tidig abort (v 7 typ) och avbrytande av önskad graviditet (i v 14+ pga svåra avvikelser). Det gör på liknande sätt vid båda, dvs en tablett som avbryter graviditeten och sedan tabletter som sätter igång själva utstötandet. Men smärtan var 100 gånger värre i v 14+, behövde öppna mig 4 cm innan det kom ut. 

Lycka till! 

En fråga, om man inte föder ut fostret i vecka 12 varför ses det som en sen abort o man därmed behöver göra en tvåstegs abort? 

Tvåstegsabort betyder att du först tar en tablett som avbryter graviditeten och sedan tar tabletter (vaginalt och/eller oralt) som sätter igång själva utstötandet. Vid det första ?steget? händer vanligtvis inget alls annat än att graviditeten avstannar.

Fostret kommer ut och du behöver inte föda/krysta. Efter v 12 kan processen vara mer långdragen, smärtsam. Vid tidig abort kan man tex göra den hemma med guidning från vården.

Å du verkar ha tagit rätt beslut! Usch gör en sådan man.
Vill du ha barn idag? Har du hittat en ny man?  Hoppas på det bästa för dig

Tack för svar men har läst flera inlägg där kvinnor som gjort bort i v 12-13 föder ut barnet. Har svårt att tro att man krystar, fostret e ju så litet ännu. 

Om de/du menar föder i det avseendet att fostret kommer ut vaginalt så - ja, då föder man det. Men det är ju mer som väldigt kraftig mensvärk och sedan åker det liksom ut antingen i samband med att man sitter på toan eller i bindan.