EruGoEller skrev 2011-09-12 19:19:02 följande:
TS ser att du fick veta att du var gravid redan den 4 augusti...vad har förändrats i ditt liv sedan dess? Förstår att du haft svårt ta beslut om abort eller ej.
Skulle råda dig till att boka en tid till kurator på kvinnokliniken.och diskutera detta samtidigt som du behåller din bokade abort-tid den 19/9.
Det verkar vara många tankar som snurrar som du nog behöver få hjälp reda ut, eller?
Tack
Jo, jag har bokat in tid hos kuratorn på abortmottagningen.
När jag fick reda på att jag var gravid var det redan dåligt mellan mig och min man. Jag ansökte om skilsmässa i maj men drog tillbaka den med en sista förhoppning om att vi skulle kunna reda ut saker. Jag vill att vi ska gå och prata med någon utomstående, men han totalvägrar. Han vill egentligen inte prata om någonting, men vill inte skiljas.
Och så blev jag gravid...det hade då lugnat ned sig med min man och min första reaktion var glädje. Jag vill ju ha barn. Min man har tjatat om barn i flera års tid, men han blev inte glad...han ville att jag skulle göra abort, sa att tidpunkten var helt fel. Allt i förhållandet ställdes på sin spets och jag började dessutom tänka tanken att jag trots allt är 34 år och kanske inte får så många fler chanser... Men jag har bara blivit ledsnare och ledsnare, känner mig ensam och besviken på honom och nu har det utvecklats till klinisk depression.
Så jag är deprimerad, arbetslös, utförsäkrad och undrar om jag kommer att orka gå igenom en skilsmässa under graviditeten. Det känns fel att sätta ett barn till världen under dessa omständigheter, när det högst troligt blir så att barnet kommer hamna i en "varannan-vecka" situation från födseln. Min man har ändrat sig något och kan nu tänka sig att bli pappa, men jag skulle inte kalla honom engagerad. Han tror nog att han gör mig en "tjänst" genom att "ställa upp". Jag har dessutom börjat betvivla att min man är en lämplig pappa över huvud taget. Suck.