• Svar på tråden Rökning och operation
  • Flygfotogen
    infragilis skrev 2011-09-06 11:08:16 följande:
    Nej då. När jag skar mig slutade jag med att göra det genom att bryta ett beroende. Att skälvskadebeteende ofta har bakomliggande orsaker som kräver vård (precis som ätstörningar och drogmissbruk) är en annan sak.
    Det var ju jättebra för dig!
    Jag hade nog utgått lite ifrån att det KAN vara så att det grundar sig i en personlighetsstörning eller så och att personen då skulle behöva hjälp från grunden. Att själva skärandet är ett symptom på ett ännu större sår rotat i själen.
  • Jojile
    Jennie med ie skrev 2011-09-06 11:01:08 följande:
    Och oavsett så var poängen att det som försöks få fram här, d v s att det bara är rökare som får motkrav på sig medans överviktiga/feta får den vård de önskar oavsett, är felaktigt.
    Du fick inte hjälp. Min mormor ska operera sitt knä, men hon måste gå ner i vikt. Hon har fått hjälp av en dietist och en tränare. Så poängen kvarstår nog, även om din läkare valde att låta dig göra allt på egen hand.
  • infragilis
    Jojile skrev 2011-09-06 11:09:58 följande:
    Och det respekterar jag absolut, däremot håller jag inte med. Agree to disagree? =)
    Det är väl skillnad på att utgå ifrån att folk behöver hjälp och att erbjuda den?
    Vården ska, och gör det också, erbjuda en massa saker som folk sedan får välja om de vill ha. Det handlar inte om att utgå ifrån något utan om att alternativet ska finnas eftersom en del vill och behöver.
  • infragilis
    Marsch skrev 2011-09-06 11:11:46 följande:
    Det var ju jättebra för dig!
    Jag hade nog utgått lite ifrån att det KAN vara så att det grundar sig i en personlighetsstörning eller så och att personen då skulle behöva hjälp från grunden. Att själva skärandet är ett symptom på ett ännu större sår rotat i själen.
    Det har det väl alltid. Att bryta ett beroende är dock i grunden samma sak, oavsett bakomliggande orsak.
  • Flygfotogen
    Jojile skrev 2011-09-06 11:08:45 följande:
    Ok, då förstår jag mer hur du menar. Då är det inte själva beroendet du ser, utan vilket sorts preparat man missbrukar? 
    Men då undrar jag, ser du en narkoman som mer beroende än en matmissbrukare? 

    Jag kan säga, från egen erfarenhet, att när abstinensen slår in som allra värst har jag sönder saker. En gång åkte datorn i golvet. Jag blir extremt aggressiv när jag inte får röka. Eller fick röka kanske man ska säga. Jag har hållt upp nu i snart nio månader så själva aggressiviteten är väl borta, men jag är fortfarande extremt beroende och tänker på rökning och cigg flertal gånger varje dag. 
    Därför har jag lite svårt att köpa när folk säger att rökning inte är ett starkt beroende. Jag sitter nu, efter nästan ett år som rökfri och drömmer om när jag får ta min nästa cigg. 
    Fysiskt sett har jag upplevt alla fördelar med att ha slutat röka, men det spelar mig ingen roll. Allt jag vill är att sitta på balkongen och få ta en ciggarett.  
    Nej jag försöker väl mer se helheten i problematiken. Och nej jag ser inte nödvändigtvis en narkoman som mer beroende än en matmissbrukare. Jag tror att det är individuellt men att man behöver hjälp på olika sätt. Man kan inte sluta äta mat utan man lär sluta att överäta av något man måste ha men man bör sluta helt med knarket. Det är svårt på olika sätt och suget ser nog inte riktigt likadant ut för en narkoman som för en matmissbrukare men bägge kanske försöker döva sådant som gör ont.

    Vad har du använt dig av för hjälp för att lyckas vara rökfri i nästan ett år? Det är starkt jobbat det.
  • Jojile
    infragilis skrev 2011-09-06 11:13:00 följande:
    Det är väl skillnad på att utgå ifrån att folk behöver hjälp och att erbjuda den?
    Vården ska, och gör det också, erbjuda en massa saker som folk sedan får välja om de vill ha. Det handlar inte om att utgå ifrån något utan om att alternativet ska finnas eftersom en del vill och behöver.
    Jag är trög och förstår inte din fråga. Jag tycker alltid att vården ska erbjuda hjälp att komma till bukt med ett problem. Jag tycker att om vården inte gör det, så brister vården. Jag tycker däremot INTE att en läkare ska behöva tjata på en vuxen människa att ta emot hjälpen. För mig innebär inte hjälp med t.ex. rökning att man sätter in världens resurser för att en rökare ska sluta röka. Det kan vara att läkaren hjälper med information, det kan vara att dom har en stödgrupp (i likhet med AA eller liknande) o.s.v.
    Svarade jag på din fråga eller missuppfattade jag hela inlägget?
  • Flygfotogen
    infragilis skrev 2011-09-06 11:13:47 följande:
    Det har det väl alltid. Att bryta ett beroende är dock i grunden samma sak, oavsett bakomliggande orsak.
    Vad har det alltid?
  • Jennie med ie
    Jojile skrev 2011-09-06 11:09:58 följande:
    Och det respekterar jag absolut, däremot håller jag inte med. Agree to disagree? =)
    Uppenbarligen. Jag ser inte varför de ska utgå från att jag inte kan gå ner i vikt själv, eller utgå från att XXX inte kan lägga ciggen åt sidan själv o s v. Däremot ska de om det är viktigt för behandlingens effekt erbjuda hjälp ifall man efterfrågar den.
  • Flygfotogen
    Jennie med ie skrev 2011-09-06 11:19:55 följande:
    Uppenbarligen. Jag ser inte varför de ska utgå från att jag inte kan gå ner i vikt själv, eller utgå från att XXX inte kan lägga ciggen åt sidan själv o s v. Däremot ska de om det är viktigt för behandlingens effekt erbjuda hjälp ifall man efterfrågar den.
    Jag håller med dig. Man måste ju ha lite tillit till sina medmänniskors kompetens också innan man sett annat.
  • Jojile
    Marsch skrev 2011-09-06 11:17:28 följande:
    Nej jag försöker väl mer se helheten i problematiken. Och nej jag ser inte nödvändigtvis en narkoman som mer beroende än en matmissbrukare. Jag tror att det är individuellt men att man behöver hjälp på olika sätt. Man kan inte sluta äta mat utan man lär sluta att överäta av något man måste ha men man bör sluta helt med knarket. Det är svårt på olika sätt och suget ser nog inte riktigt likadant ut för en narkoman som för en matmissbrukare men bägge kanske försöker döva sådant som gör ont.

    Vad har du använt dig av för hjälp för att lyckas vara rökfri i nästan ett år? Det är starkt jobbat det.
    Under min förra graviditet så rökte jag, och det kommer jag alltid ha dåligt samvete för, eftersom jag fick känna på hur mkt man älskar sitt barn så fort sonen föddes. Det är det jag har som motivation under denna graviditet. Jag vill röka, och i de allra svåraste stunder tänker jag tankar som "det gick ju bra med första", men jag vet hur jag kommer känna när barnet är född, så det är vad jag försöker tänka på. Det funkar än så länge, men jag kommer få börja om från noll om jag vill fortsätta vara rökfri efter att bebisen är född, och det är ju en helt annan kamp!

    Det är därför många kan ta valet att sluta röka. Det är inte svårt. Man kan hålla upp i ett par timmar/dagar beroende på hur pass motiverad man är och hur ens liv ser ut. Däremot är det svårt att argumentera och vinna över sitt beroende när det värsta slår in, för i just den sekunden är en cigg värd mer än ALLT. Ett bloss är i den sekunden mer värt än bebisen i magen, eller det faktum att ciggen kan spoliera ens chans till att bli smärtfri.
Svar på tråden Rökning och operation