Rökning och operation

När jag hade stora problem med mitt dåliga knä ville de inte göra en ev. operation så länge jag var så överviktig som jag var eftersom resultatet p g a den troligen inte skulle bli så bra att operationen vore medicinskt försvarbar. Jag erbjöds inte en massa viktminskningshjälp automatiskt, men hade nog kunnat få om jag efterfrågat den. I detta fallet blir jag förvånad om patienten ö h t ens efterfrågat den, snarare verkar hon deklarera ganska tydligt att hon minsann inte tänker låta bli att röka och ingen ska säga åt henne att hon ska göra det heller. Med reservation för att tidningarna såklart kan vrida på det mesta... men tills jag vet annat utgår jag från att hon verkligen sagt så.

För att jag tycker mig se att det finns skillnader mellan olika missbruk. Jag är inget proffs men det är vad jag upplever när jag ser på mina egna erfarenheter och vad jag läst mig till.

Jag är förmodligen lite förblindad av min avsky för rökning men jag har hört om X antal fler som slutat röka på egen hand än vad jag hört om heroinister som slutat själva. En heroinist och en alkoholist måste också göra aktiva saker på egen hand för att sluta missbruka. Ingen kan göra det åt dem. Man kan aldrig hjälpa den som inte vill bli hjälpt och har personen offerkoftan på så blir det ännu svårare. Hjälpen söker upp tyngre missbrukare på ett annat sätt ibland än vad den gör rökare men i regel har nog varje rökare haft någon/ra som propsat på rökstopp och pratat med personen om alternativ. Husläkare brukar alltid fråga om patienten är rökare och svarar patienten ja så frågar de vidare om de behöver hjälp att sluta.
Rökare kan få läkemedel utskrivna av läkare till hjälp och det finns stödgrupper och en uppsjö av metoder att prova på. Allt från läkemedel till hypnos och akupunktur med mera. Man får kanske prova sig fram till den metod som bäst passar en som individ.

Som jag försökt få fram tidigare så vet jag att det är svårt att sluta röka. Jag tvivlar inte alls på det. Det är svårt att sluta missbruka och jag tar rökning på allvar även om du inte tror det. Det har jag ju vuxit upp med men jag står fast vid att det alltid krävs karaktär, jävlaranamma och vilja för att ha en chans till att bryta sina onda cirklar.

Vadå hårdra? Jag hårdrar ingenting. Det är inte jag utan WHO som bestämt att beroende är sjukdom. En rökare är inte beroende på annat vis än en alkoholist. Ett beroende är ett beroende. Det är ju du som hittar på egna regler.

Därför att du tycks ha lite svårt för läsförståelsen.

Jag har en kompis. Hon var heroinist. Slutade själv. Har fortfarande inte lyckats sluta röka.

"För" läsförståelsen? Okej, ja jag har redan gissat mig till att du skrattade åt det faktum att jag slarvläste ett inlägg. Du får ursäkta om min trötta feberhjärna inte var riktigt vaken där och då men det är rätt löjligt att du sitter och skrattar. Men om du vill vara löjlig så ska du vara det.

Beroende är en sjukdom enligt WHO, ja. Sjukdomar kan man ibland tillfriskna ifrån om man gör något åt dem och söker hjälp respektive tar emot hjälp. Och okej, vi säger att varje cigg är ett symptom. Jag kan finna mig i det med viss eftertanke. Det svider dock för det känns som att alla rökare jag känner är så mycket mer illa däran när jag tänker på det så. Det känns väldigt tröstlöst.

Nä, men det är ju inte så konstigt att du upplever fler rökare som slutar själv än heroinister. Hur många rökare känner du till i förhållande till heroinister?
Jag har aldrig skrivit att en rökare inte ska sluta röka själv, jag vänder mig däremot kraftigt mot denna inställning att en rökares beroende och missbruk inte är samma sak som ett annat missbruk, trots att det många gånger har påvisats att just nikotinberoende är en av de starkaste beroendet. Men det spelar ingen roll hur mycket det tas upp, för det är bara buffel och båg, för innerst inne är en rökare inte beroende utan bara en viljelös krake som inte VILL vara fri från sitt missbruk. Det är ett otroligt sorgligt sätt att se på sina med människor.
Jag förstår att det är svårt att sätta sig in i hur en rökares abstinens och beroende ter sig, om man inte är rökare själv. Tillochmed rökare har svårt att sätta sig in i varandras situationer, så att en icke-rökare har det är föga konstigt.

Vad är det för skillnader du ser i olika missbruk? Är det hur man blir påverkad av just det man är beroende av? Är det hur abstinensen ter sig? Exakt vad är det som gör att du tycker att du kan göra skillnad på en rökare och en alkoholist?

Självklart har en missbrukare en offerkofta på sig. Det har väl alla missbrukare? Man tycker synd om sig själv, det är jobbigt och hela världen är emot en, oavsett om det handlar om en cigg eller en spruta. Och en offerkofta väger jäkligt mkt, och när folk inser att det är det som är en stor del av rehabiliteringen, att få av sig den där kofta, så kanske det öppnar upp för ett mer empatiskt samhälle än vad vi ser här.

Härligt för henne!

Och du tycker det känns tröstlöst, hur tror du att rökaren känner sig?
Försök jämföra med någon som skär sig. Varje cigg är i likhet med varje snitt. Man vet att det är skadligt, man vet att det är självdestruktivt, men det är skönt, det hjälper. Går du fram till någon som har skurit sig i 10 år och säger åt hennom att det bara är att sluta? Eller inser du att det antagligen kommer behövas mer resurser?

Om hon inte ens blev erbjuden hjälp enbart för att hon fyllt i en deklaration att hon inte vill sluta så tycker jag att just denna läkare har brustit. Har man inte bättre insikt i hur ett beroende ter sig, så kanske man borde läsa på lite i böckerna.

Sedan tycker jag att det är lika konstigt att din läkare nekade dig en op p.g.a. din övervikt, men inte gav dig hjälpmedel att "lösa problemet".