Orolig över andningen.. Hur ofta övade ni?

Jag gick aldrig någon andningskurs, men använde mig av yogaandning. En annan grej som jag gjorde när jag andades var att säga tyst för mig själv "in" och "ut", vilket gjorde det lättare att andas lugnt. Jag fixade inte lustgasen, kändes som masken skulle kväva mig... 

Övade aldrig. Jag litade på att kroppen visste hur den skulle sköta en förlossning och det gick kanonbra!

Kollade Dvd:n några gånger, satt även och andades med den när hade värkar hemma. Tyckte det var lika bra att öva. I skarpt läge blev det bara djupandning och det funkade bra. Djupandning i lustgasmasken Det viktigaste är att fokusera på att andas och slappna av. Är man bara avslappnad går det rätt bra. Lyssna på kroppen och gör vad som känns bäst, gå stå eller ligg.

Jag gjorde en sammanfattning av teorin bakom och tekniken i en tråd en gång, så jag kopierar in det här om det kan vara till någon hjälp:

Avslappning:
Föreställ dig först och främst att du är hos tandläkaren och han vill att du ska gapa stort. Du blundar och kniper ihop munnen allt vad du kan, medan han med våld bänder upp munnen på dig. Vad händer? Det gör ont och du får märken - kanske sår i mungiporna till och med.
Nästa gång ligger du som en död sill totalt avslappnad och tandis öppnar din mun försiktigt. Det gör inte ont, och du får varken märken eller sår.
Vilken skillnad det kan göra att slappna av!

I början av förlossningen kan man gå omkring som vanligt mellan värkarna och röra sig fritt (om den nu inte börjar i raketfart som min första). Varför då slappna av totalt just under värkarna? Jo, du har en massa muskler runtomkring i magen, och de stör livmodern när den jobbar. Livmodern drar ihop sig som i kramp och blir då väldigt ömtålig. En massa muskler runtom som jobbar på, kommer åt den där ömma livmodern och gör att du får ont. Om du slappnar av, så får livmodern ha sin värk bäst den vill utan att störas av omgivningen.

I slutet av förlossningen kommer värkarna tätt tätt och varar rätt länge. Det tar på krafterna, och därför bör du slappna av även mellan värkarna - just för att spara på ork och energi. Du vet ju inte hur lång tid du ska orka!

För att kunna slappna av helt från axlarna och ner till låren ungefär krävs det övning. Har du aldrig tränat avslappning förr, så är det bra att göra det nu. Kroppen jobbar nämligen bäst om man står upp under värkarbetet (tyngdlagen du vet!) och då gäller det att kunna hänga över något (en gåstol eller fönsterbräda eller whatever) och slappna av helt ovanför knäna/låren.

Andningen:
I början av förlossningen är det lugna djupa andetag som gäller. Det hjälper dels till med avslappningen och dels får du extra syre vilket kan vara bra. Mellan värkarna andas du som vanligt.
När värkarna blir starkare och tätare, så gör det ont att andas in djupt. Det beror på diafragman. Ju djupare andetag desto mer trycks diafragman ner på den ömtåliga livmodern. Andas du in mindre djupt, så rör sig diafragman mindre. Å andra sidan får du själv mindre luft också, och därför måste du andas snabbare för att slippa syrebrist.
Ju starkare värkar - desto snabbare och ytligare andning.

Vid krystvärkarna däremot, ska diafragman användas för att trycka på nedåt. Då drar du in ordentligt med luft och håller andan, så diafragman trycker ner på livmodern. Du sätter hakan mot bröstet och krystar med hjälp av de muskler som du förhoppningsvis har tränat upp under graviditeten.

Vi var på en 1 timme lång profylaxkurs på BVC och sen övade vi kanske sammanlagt 2 timmar hemma. Det räckte för att klara förlossningen med enbart andningen som smärtlindring.

Har aldrig övat mer än en gång, då gick jag en påse med frysta ärtor som jag skulle hålla i 2 minuter och gradvis hålla hårdare, fick prova att göra så och andas normalt och prova igen och andas " rätt" och resultatet var att det gjorde lika ont men dom två minutrarna kändes snabbare med rätt andning :)

Man behöver ju inte andas som i Annas Profylax. Man kan ju använda sig av den lugna mjuka ljudlösa andningen som man använder sig av till vardags, kombinerat med avspänning, rösten och tankens kraft också. Det är lättare att göra under en längre tid och inte lika svårt att hålla reda på heller. Läs mer i boken "föda utan rädsla" av Susanna Heli och titta på hemsidan www.fodautanradsla.se där finns det även kurser man kan gå.

Köpte en andnings dvd för att min BM tjatade om andningen hela tiden, tyckte profylaxkursen var dyr. O tack gud för att jag inte kastade ut pengar på någon kurs och dvd som var 40 min lång tog mig 1 månad att komma igenom. Hela den var pinsam. Du jag lovar du fixar andningen ändå det blir helt naturligt för dig. Andas du inte dör du, andas du konstigt blir hela allt konstigt och det gör ondare. Det faller sig.... Du hittar den andningen som du tycker är bäst och hjälper dig mest, var så säker...

Hej!
Känn dig för all del inte stressad över att inte öva på andningen. Jag tror att det som lönar sig att öva på innan, är avslappning. Och gör det utan krav, bara med lite uppmärksamhet på hur du slappnar av, vad som hjälper dig att vara så avslappnad som möjligt. För när du är avslappnad blir andningen av sig själv så bra som möjligt. Man behöver inte alls ytandas, flämta osv i vanliga fall. Däremot kan man vara uppmärksam på om andningen hörs mycket, för det är ett tecken på mer stress och spänning i kroppen. En ljudlös lugn andning hör ihop med avslappning. Läs gärna Susanna Helis bok Föda utan rädsla.

Det är väl ingen mening med att öva?

Jag började öva när värkarna satte igång eftersom det är då man verkligen känner om man gör rätt eller inte. Barnmorskan visade mig hur jag skulle göra och det gick jättebra!

Men du, hur övar du? Du måste ha en smärta att jobba mot för att det ska funka, annars känns det ju bara löjligt. Tex hålla isbitar i händerna eller ännu hellre be maken knipa dig på insidan av överarmen eller låret, först löst, sen hårdare o hårdare, jättehårt, kanske vrida om lite eller använda naglarna, sen hålla, sen släppa efter sakta för att simulera en värk.

Bara kör ett eller två "nyp" på kvällen när ni gått o lagt er eller tittar på TV eller så.

Tror definitivt det är bra att öva, då kommer andningen automatiskt.

Sen kanske du får såna förlossningar som jag som börjar lååångsamt, då hinner man få in snitsen innan det värsta drar igång. ;) 

Meningen med att öva är att andningen ska komma automatiskt. Dessutom är det många som inte klarar snabbandningen utan att hyperventilera, om de inte övat först.