Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Ringde kk när de öppnade för tidsbeställning en timme sedan. Näe, dit får man inte åka utan remiss från den egna vc! Och den egna vc är stängd - har semester framtill mitten av augusti. Närmaste vc där de har endast akuten öppen ligger 3 mil bort. Och där får man sitta och köa fram till att någon har tid att se en. Nej, har fått nog av dessa kommunala vc och akuten... dåliga erfarenheter så att säga. 

Så, nu ringde jag privat klinik där de lovade direkt ta in mig för en undersökning och VUL med förvarningen att jag kommer som extra patient till en läkare som egentligen inte har mottagning idag, men som skulle dit och genomföra någon operation. De ringer om en timme ifall läkaren går med på att ta emot mig, men sköterskan sa, att hon inte trodde det skulle vara några problem alls.

Nu får man själv punga ut 1200 kronor för besöket. Men hellre det än att sitta å vänta på vanlig UL om fyra veckor och då få reda på att "nej, vi kan inte se något". Jag är återigen så besviken på vården... just av denna anledning kan jag inte tänka mig jobba inom landstinget. De är alldeles för byrokratiska... och patientens välmående tänker man på i sista hand. Okej, lite överdrivet kanske det där sista, men så besviken är jag just nu. 

Nyss hemkommen från kliniken. Notan gick slutligen på 1650 kronor!! Ja, den Finländska motsvarigheten till försäkringskassan har nyligen tagit beslut om att de inte ger någon som helst ersättning för undesökningar eller ultraljud som görs innan ultraljudet påvisar att man är i graviditetsvecka 10+0. Vad ska man säga... DÅLIG STIL! Till och med läkaren ansåg det vara en dålig förändring, då dessa undersökningar faktiskt är nödvändiga. 

Överläkaren som jag träffade var säkert 70 år, men jättekunnig! Lärde mig många nya saker av honom idag. Han berättade att det inte alls var vanligt att grav.symtom kommer och går under graviditeten. Han sa sig vara mer orolig för att mina symtom försvunnit än det faktum att jag fått lite blod och haft ont i magen. 

Sen gjorde vi VUL. Först var det helt mörkt på skärmen, men sen! Sen dök det upp en liiiiite skrutt som klängde sig fast på livmoderväggen. Gulesäcken såg normal ut och efter en stund såg man ett litet hjärta som pumpade för fullt. Mätte inte pulsen, men läkaren sa att den skrutten såg helt frisk ut. Att han skulle hoppats på att skrutten hade rört sig, så man skulle ha kunna mätt henne bättre. Nu sa han att måttet var på ungefär, då man inte helt tydligt kunde se var livmoderväggen och var huvudet separerade sig... men som mest fick vi till 0.84cm och veckor 6+5. 

Jag är så lättad över besöket. Nu vet jag att det för det första är någon där inne som studsar omkring och för det andra, att blödningen inte hade något med skruttet att göra. Läkaren tippade på, att det bruna kan ha varit blod från en nidationsblödning, som inte tidigare kommit ut av någon anledning. 

Som råd gav han mig att röra på mig ordentligt och leva som vanligt, då man inte skulle kunna hindra ett mf även om man var sängliggande. 

Även om jag tänker, att jag kunde ha tagit en weekendresa någonstans för pengarna eller lagt mig på något härligt spa, så är det värt att ha svart på vitt (två bilder) på vårt lilla underverk..och inte behöva oroa sig något mer. Nu har jag beslutat mig för att inte en endaste gång - oavsett vad som kommer ut därifrån bli lika darrig och rädd som igår. Från och med nu ska jag vara supercool. 

Tack tjejer för stöttningen! 
Kramar allihopp
 

Jag ringe ju vanliga akuten igår (finns inget gynakut på orten) och de vägrade ta emot mig. Så... sjukvården fungerar toppen här - INTE! 

Och att åka till vårdcentralens akutmottagning 3mil bort tänker jag aldrig mer göra! År 2007 fick jag akut blindtarmsinfektion. När jag väl kommer till akuten dubbelvikt får jag sätta mig ner och vänta på min tur. Sjuksköterskan ger mig lappar som jag ska fylla...och där frågas det om ev. UVI...ja, det har jag ju haft och då jag inte visste den stunden att det var blindtarmen, så tänkte jag att de ville kolla alla möjliga alternativ. Jag satt där med hemsk smärta i 6 timmar!!!! Till slut fick jag komma in till en läkare som inte talade ordentlig finska eller svenska (i Finland ska man få service på båda språken) ! I Istället frågade läkaren ifall jag kunde någon ryska... då tappade jag redan tron på att detta skulle gå något vidare. Efter att hon undersökt mig med väldigt konstiga metoder och bläddrat klart i sin ordbok var hennes slutsats: Ja, jag ser att din CRP är högt, men jag kan inte hitta något fel på dig. Hämta ut med detta recept smärtstillande som speciellt fungerar för urinvägar. Åk hem och vila, så blir du snart bra". Ja, 300kr fattigare och inget klokare

Nästa morgon hade febern ökat från 38,6 till 39,9. Min man tog mig till närmaste privata läkarmottagningen och där konstaterade dem, att det var blindtarmen som akut måste opereras. De skickade mig till universitetssjukhuset och där var de redo att ta emot mig direkt. Jag opererades 6 timmar senare.

Så landstingets akutvård på vårdcentralen... nej tack, aldrig igen! 

Jag var också helt paff när han sa det. Hittills har jag ju trott att det är helt i sin ordning att symtom kommer och går. Han förklarade det hela med att hcg-värdet ska stiga spikrakt uppåt (så ritade han typ..) och fram till vecka 10+0 när hcg-värdet plötsligt börjar sjunka ska symtom antingen finnas kvar hela vägen eller inte vara alls. Han sa att kroppen antingen reagerar kraftigt på hcg, en så kallad allergisk reaktion, som medför kraftig illamående, yrsel, osv. Eller så har kroppen inget emot hcg och reagerar med väldigt små gester eller inga alls. Men kruxet var alltså, att kroppen inte skulle kunna flaxa hit och dit, utan det är antingen eller. Han menar på, att om symtom försvinner, retar hcg inte längre upp kroppen vilket i sin tur betyder att hcg:t inte ökar utan avtar. 

För mig lät det helt logiskt, men han är ju bara en läkare... 

Min man kom på en förklaring som skulle kunna förklara varför jag plötsligt mår så mycket bättre. Jag har precis en vecka sedan avslutat en viss medicinering, vilket medför en viss del starka bieffekter. Mannen min tippade på att graviditeten i sig kanske inte hade varit full med symtomer, utan det kanske var läkemedlet som gjorde att jag mådde illa osv. Nu känner man sig ju jättedum ifall det är så.. jag borde vetat bättre. Å andra sidan, hade jag inte besökt läkaren idag hade jag fortfarande varit som ett stort frågetecken.

Nämen tusan, jag vill ju inte få någon känna sig orolig! 
Då har du ju ändå symtom varje dag... Men mina symtom försvann helt..har inte ens sprungit på toa lika mycket som förr. Innan helgen kunde jag knappt hålla mig 1,5timme. Och nu kan jag utan svårighet hålla mig 4-5 timmar. Mådde jätteilla någon dag sedan - åkte iväg i lördags för att köpa sea band, men orkade inte åka till apoteket eller glömde ta rätt rutt när jag körde, så illa mådde jag. Men sedan natten mellan lö - sö har jag inget illamående alls. Min mage är inte längre svullen, utan kan ha på mig vanliga kläder osv. osv.

ALLA mina symtom är som bortblåsta! Läkemedlet som jag använde innan hade liknande bieffekter som man har vid graviditet, så när jag slutade äta det började symtom försvinna. Jag kopplade bara inte dessa två ihop innan min man nämnde det. 

Jag mår verkligen toppen. Lite små hugg i magen då och då, ligamenten är så slappa att mina höfter håller på att gå ur led... eller så känns det ibland iaf.  

Allt ser säkert fint ut där inne. Inte långt kvar att vänta nu innan du också får se din bebbe  

Förresten, någon som skannat in VUL/UL bilder? Blir det något bra resultat? Min skanner är bra, men väger typ 20kilo (en sådan där 50 saker i ett-maskin) och återfinns just nu i en flyttlåda. Vore tråkigt att ta upp den, istallera programmet på datorn och försöka om det ändå inte går att få bra resultat. 

Har din gyn./bm gett dig något svar på vad det kan vara? Min läkare sa idag, att ibland kan embryot borra sig fast så hårt i livmoderväggen, att blodådror spricker och de kan blöda enligt honom många många veckor in i graviditeten. Kanske är det så för dig? Bara, att lilla rackaren bäddat ner sig ordentligt där inne?  En annan möjligthet enligt honom för en blödning är, att kroppens egna hormoner "strider" om "vem som bestämmer". Och då kan man i vissa fall ha som normala mensblödningar utan att det påverkar embryot alls. Han menade på, att om embryot har bäddat in sig ordentligt och det finns gott om vätska där inne för bebben, så skulle inte en blödning kunna "skölja" med sig det. 

Du var ju nyligen och kollade upp det... det såg fint ut, eller hur? Slappna av bara gumman (VET, lättare sagt än gjort, för man får ju en enorm klump i halsen när man ser blod/brunt på pappret!) och fokusera på det nästa som komma skall. Innan nästa vår har alla varsin liten bundle of joy i våra armar. Det kommer att gå bra för dig, titta hur långt du kommit redan!

*kram* 

Nämen.. härligt!!  Visst känns det otroligt och samtidigt fattar man inte riktigt att det där lilla på skärmen är faktiskt en bebis som växer inuti en! Häftigt!

Enligt min läkare är det mycket ovanligt att man får missfall efter 10+0. Han sa att om missfall ska komma, så kommer den innan vecka 10+0. Och de missfall som händer därefter inte alls har samma bakomliggande orsaker som de innan 10+0. 

Dvs. better news for us all! 

Ärtan ville tydligen visa att hon hänger med där inne, för att jag inte skulle vara orolig något mer, för jag spydde upp vart enda jordgubb som jag precis hade ätit. Jag mår inte illa, utan helt plötsligt fick jag bara kräkreflexer och började spy. Riktigt läskigt... tänk om jag är och tar hand om någon patient nästa vecka och mitt allt spyr jag!? Å andra sidan - hellre endast spy upp lite än att gå med illamående som hotar hela tiden med att man ska behöva be till porslinguden.