Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Fick idag hem remiss till första riktiga UL!! 5. september är det dax att se lillan där inne! 

Nu en lite känsliga fråga, så ni som inte känner för att svara på den - förstår absolut! Prövar ändå, om
någon skulle möjligtvis kunna berätta.... Hur vet man att man har svampinfektion under graviditeten?
Jag undrar nu mest, för att det kliat lite i underlivet senaste dagarna och även inuti slidan. Har färgade
mjölkiga flytningar med lite små klumpar (både vita och bruna). Sorry för beskrivningen!!! Kan det vara svamp?
Vem ska jag kontakta ifall jag vill få det undersökt? På MVC finns endast en sköterska och BM får man inte förrän på centrallasarettets kvinnoklinik...men dit får man gå endast med remiss.  

Nope vet inte vilket jag väntar, men inbillar mig att det är en tjej... tycker det blir lättare att tilltala när man väljer kön på ärtan.

TACK tjejer för tipsen!

Har haft svamp endast en gång tidigare (herrans massa år sedan) och då köpte jag något som heter Pevaryl (?) med kräm och piller som man stoppar in i slidan. 

Förresten, jag var förra veckan och lämnade ett urinprov.. jag borde nog ringa om provsvaren.... haha, hur kan man glömma bort sådant.. 

Jag ringer imorgon om svaren och sen ska jag till apoteket.  

Jag brukar alltid avråda från att palpera sig själv, man kan ju trycka väldigt hårt i ställen där man kanske inte borde ha tryck... inte vanligt att det händer olyckor, men men... jag tar alltid det säkra före det osäkra. 

Livmoder kan ma känna, men det beror självklart på hur den är positionerad... vissa kan ha svårt att hitta livmodern eller känna den om den lutar bakåt...man ska alltså inte gripas av panik ifall man inte råkar hitta det.

Men mjuka men bestämda tag kan man sakta bearbeta sig längst blygd benet tvärs över nedremagen. Livmodern ska kännas som en hård "kant" med ev. lite vågor... alla är vi individer, så det kan variera från person till person.  

Ett hjärtligt tack,

Alla ni fina & rara tjejer som var min stöd när jag öste ur mig en massa otrevliga saker och var riktigt nere. När det kändes som tyngst och jag bara ville bort härifrån. Ni fanns där för mig med era uppmuntrande kommentarer och ni delade öppet med er av era liknande känslor.

Nu har jag kommit över värsta depressionen och har börjat med lite "nesting". Jag kan se, att det finns ljus i slutet av tunneln. Jag börjar så sakta tro på att jag på riktigt bär ett barn där inne. Jag mår lite bättre och förstår att de krämpor jag har är pga. lilla livet som utvecklas där inne. 

Ännu en gång: tack alla ni, för att ni finns där när man som mest behöver stöd och en varm kram.


 

Hmm.. riktigt såhär tidigt kan man inte känna livmodern vid naveln. Eller i alla fall inte om man har BF i mars nästa år och INTE väntar på flera barn... eller har en extremt stor livmoder. Men i de flesta fall kommer inte livmodern "upp ur" bäckenet förrän runt v. 10 - 12. Det varierar dock en himla veckor hit å dit. Alla kvinnor är ju inte bygda lika och alla kommer vi i olika former å storlekar. För vissa syns ju en gravidmage redan tydligt och för andra dröjer det fram till mitten av graviditeten innan man ens kan ana något. Att prata om "en normal graviditet"... tvivlar mycket inför att använda den termen, då vi alla är individer med olika egenskaper.

Klart det kan vara livmodern du känner! Positionen är precis det som avgör vad som känns när man känner efter. Blåsan ligger typ framför livmodern (i tidig graviditet), så om du trycker lite lätt med andra handen en liiiiten bit nedanför där du känner kanten eller "bollen", borde du känna dig lite lätt kissnödig.

Men det du beskriver, låter i mina öron som livmodern som lutar framåt.  

Och Linna H:

Blir seriöst imponerad av hur du orkat läsa alla dessa sidor. 
Välkommen in i klubben och blir roligt, att "lära känna" dig också!
 

Jag har försökt uppmärksamma alla i denna tråd. Jag erkänner dock att med så många som skriver, nya bekantskaper, andra som lämnar tråden osv. så har jag lite svårt att hålla koll på alla. Och när det på en dag fylls på med väldigt många nya inlägg - jag förstår hur ni som bestämt er för att lämna gruppen känner! 

Jag vill verkligen önska er all lycka till och hoppas att ni finner en kanske lite mer personlig grupp, där man hinner och kan på riktigt diskuttera saker på personliga nivån. 

Själv har jag också tänkt försöka hitta en grupp som kanske är mindre i storlek och där man också ev. kan ha meetings IRL. Men än så länge, i denna fas av graviditet känner jag mest för att prata allmänt om graviditeten, känslor som poppar upp, se hur andra har det, osv.

 

Men usch, jag förstår att du är orolig...  Känns nästan som ni lever i en rollercoaster. Att kastas mellan hopp och förtvivlan är tufft. 

Jag håller mina tummar för er lilla knyte... allt vad jag kan!
Kram  

Skönt att du hör av dig igen! Jag förstår, att vardagen inte riktigt existerar för er i nuvarande världsordning. Hoppas och tror dock att ni snart ska kunna hitta tillbaka till en trygg vardag och även om detta måste vara enormt tungt kan börja göra come back. Ni vet vad som sägs om motgångar: Det som inte dödar en, gör en starkare. För mig har det varit precis så... hur långt ner jag än halkat har jag varje gång klättrat upp starkare än någonsin förr. 

Härligt med UL mitt i allt. Måste vara en otrolig upplevelse att få se lilla livet där inne som växer och mår bra. 

Kram