Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Ponja, jag kan känna bebisen rätt tydligt genom huden när han spänner och sträcker ut sig därinne. Lägger jag handen på och trycket lite så gör det faktiskt rätt ont... Är det det du menar, eller gör det ont mer inuti? För mig gör det ont utanpå just där man lägger handen, och lite som att det gör ont i bebisen. Så svårt att beskriva :)

Här har jag fått ett ryck, vi har köpt julgran som ska pyntas, jag har kokat knäck och nu sitter jag och kokar chokladkola för första gången i mitt liv :) Dottern är med farfar på julmarknad en stund och bebisen i magen ligger och gottar sig :) trevlig fjärde advent till er alla!

Jempalainen, det har varit supermysigt, men jag får igen för det nu kan man säga ;) Trots att jag satt på en stol och rörde i grytorna så har jag jätteont nu både i magen och fogarna. Jag känner mig så mycket tyngre och större nu än vad jag gjorde för några dagar sedan :S Känner mig så mycket mer gravid på nåt sätt.

Qatterin, jag skriver under :) Jag älskar att vara gravid och att jag kunnat bli gravid så lätt, men det där med ruvning låter inte så dumt just nu ;)

Jag har rätt mycket sammandragningar som känns rätt kraftiga, och bebisen liksom vibrerar mer än han sparkar :S Kanske beror på sammandragningarna? Nu fick han hicka igen också :) Jösses, jag är helt slut! Det blir att lägga sig tidigt ikväll, och ta det riktigt lugnt imorgon :)

Ponja, skönt att man inte är ensam trots att man inte riktigt kan förklara det ;)

Sofia, kan det bli blåmärken? För att bebisen sparkar? När jag känner sådär så är det ju när han ligger och trycker ut sig, och när jag lägger bara lite, lite tryck på med handen så känns det liksom som att det svider i bebisen och huden på magen och en bit in :S

Chokladälskaren, åhåhåhå om jag har det problemet! Och man känner sig så fruktansvärt otacksam, men jag är pinsamt nog rätt ordentligt kräsen med vad min dotter får ha på sig... Min mamma är otroligt snäll som köper en massa kläder och saker till min dotter, men jag skulle så gärna vara med och välja vad hon köper så det blir nåt man verkligen vill ha och som är bra. Nåt man själv fingrat på men inte unnat sig att köpa till henne. Om hon ändå ska lägga pengar på det liksom... Men jag kan bara inte säga det till henne, jag borde bara vara tacksam över att hon köper kläder och grejer även om det inte är den smak jag har.

Med risk för att få en lynchmobb på mig nu, så är jag en sån mamma som tycker att min dotter är himla fin i rosa kläder :) Många i familjen/släkten hånar mig för det och köper kläder som inte alls är i den stilen. Jag använder de kläderna på dottern när vi ska träffa den hon fått dem av, men inte annars. Jag vill inte verka otacksam. Jag gör ingen grej av att jag klär min dotter i rosa, men när andra gör det till en grej blir jag förbannad och protesterar. För mig ligger det inga som helst värderingar i vad hon har för färg på sig, jag tycker helt enkelt att rosa är fint och att hon passar i det. När jag nu väntar en pojke får jag kommentarer som "Och då ska han BARA ha blått på sig eller?!". Onödigt.

Det värsta var nu när vi renoverade vårt hus innan vi flyttade in i det. Sen jag var liten har jag drömt om att få inreda ett rosa flickrum, min mamma försökte göra mig till en pojkflicka när jag var liten (inget fel i det alls, men jag är raka motsatsen) och jag älskar rosa. Jag var så lycklig när jag öppnade färgburken med ljus, ljus rosa färg och började måla. Inom loppet av tre rollertag med färg, kom tre olika personer och rackade ner på mig för att jag valt rosa. Där stod jag ensam sen i min dotters blivande rum och grät och grät och min dröm kändes faktiskt förstörd. När de sen såg det färdiga resultatet med tapetserad fondvägg och helheten i rummet så sa de att det faktiskt hade blivit otroligt fint.

Förlåt för långt inlägg som kanske är lite OT... :)

Sofia, vad häftigt, det hade jag ingen aning om :) Det låter inte helt otroligt!

Sofia, när jag var gravid med dottern så var jag helt bergsäker på att det var en pojke. När det sen var en liten flicka trodde jag att jag skulle klä henne i ursöta rosa kläder, att det skulle vara spets och bara supersött. Men hon passar liksom inte i supersött, hon passar i tuffa kläder som ofta är rosa eftersom både hon och jag gillar det. Klart hon har kläder i andra färger också :) Har hon nånting lite sötare på sig så brukar jag matcha det med nåt som är lite tuffare. Men söta små rysch pysch klänningar och sånt är inte hennes grej.

Jag gillar också kläder med tryck men tycker att det är så synd att många av trycken är så stora, blaffiga och barnsliga. Men ett coolt tryck gillar jag och köper mer än gärna :) Jag vill att hon ska vara cool och tuff :) Och det viktigaste sitter ju inte i kläderna eller ännu mindre i färgen på kläderna. Det sitter i individen man fostrar, och där hoppas och tror jag att jag gör ett bra jobb. Hon ska vara en självsäker individ som står upp för sig själv och andra utan att skada sig själv eller andra, som kan skilja på rätt och fel och som är stark och trygg i sig själv. Bland mycket annat :)

Haha, det värsta är väl egentligen de gånger jag helt omedvetet har matchat henne och mig själv så vi har samma färger upptill och nertill! Det ser ju hur fånigt ut som helst och är absolut inget jag gör med flit :)

Evilem, den här mensvärken du beskriver, kommer den och går i intervaller eller är den konstant?! :S Kan du sova eller gör det för ont?

Vad skönt det är att det är fler som tänker som jag gällande kläder och färger! :) Sofia, sån typ av mönstrade kläder gillar jag också, jag säger som Carla - tryck för mig är en plastig bild som är tryckt på tröjan. Och det gillar jag också om det är rätt tryck :) Annars kan jag bli irriterad när ett fult tryck förstör en fin tröja ;)

Carla, jag tycker det är så roligt när man skriver nånting som kanske är lite "inte som alla andra" och nästan alltid får medhåll och glada tillrop från dig :) Vi verkar vara rätt lika! :)

Jempalainen, jag var så i början tills jag insåg att hon inte riktigt passade i rysch pysch längre :) Och jag blev lika irriterad för varje gång jag blev tvungen att försvara mitt val av kläder och färgen på dem. Varför måste rosa göras till något fult på en flicka?! Vad kommer hända med barnen som växer upp i denna hysteri, ska en flicka bli påhoppad för att hon har rosa på sig och glittriga hårspännen? Jag tycker det är så snett, alla får ha vad de vill utan att man ska behöva försvara sig. Sen tycker jag att det är bra att man försöker att inte göra skillnad, men skillnaden sitter djupare än i kläderna :) Vi är eniga som alltid du och jag ;)

Här ligger jag vaken med fogar som värker och jag orkar inte gå ner och hämta Alvedon... I-lands problem! :)

Wielkip, men gud vilken konstig människa... Är hon på riktigt? :S Jag har också skaffat barn för mig (och min sambo såklart) men glädjen i att vara gravid och få barn är ju så enorm så man gärna delar den. Sen är ju min dotter min stora stolthet och jag tillbringar ju faktiskt en hel del tid med henne - klart man pratar om henne då! Folk som jobbar mycket pratar förmodligen om jobb liksom.

Däremot lägger jag inte ut bilder på min dotter eftersom jag bloggar och skriver hennes namn. Enda bilderna jag kan lägga ut är om man inte kan se hennes ansikte ordentligt. Jag vill inte att någon random ska kunna komma fram till henne och kalla henne vid namn... Det kanske är överdrivet och löjligt, men så har jag och min sambo valt att ha det :) Vi har dock sagt okej till folk som frågat (släkt, fotograf etc) att de får lägga ut bilder på henne om de inte kopplas till hennes namn på nåt sätt.

Men i övrigt är hon ju det bästa vi gjort och vi är så sjukt stolta! Men hon är fortfarande skapad för oss, det är väl de flesta barn? Jag känner att jag inte riktigt hittar rätta orden så här mitt i natten ;) Men att få barn är det största, bästa och finaste som nånsin hänt mig och jag är så vansinnigt tacksam och lycklig som har ett barn och ett till på väg. Klart man vill dela med sig av det och framsteg hon gör :)

Jempalainen, vad fascinerande! Jag tror på nåt sätt att man inte ska göra så jäkla stor sak av det och låta barnen välja själva sen när de kan. För vem säger att pojkars sätt är rätt att vara, varför ska inte de uppmuntras att vara mer som flickor? Det är det jag tycker är konstigt. Jag uppfostrar min dotter till att vara vem hon vill och som hon vill och såklart med vissa gränser. Jag uppmuntrar henne att göra det hon intresserar sig för, vad det än må vara, och jag tror inte på att göra alla så lika som möjligt för alla är olika.

Hon är en väldigt tuff tjej som tar för sig och som har otroooooooligt mycket vilja. Hon far fram som en liten virvelvind, men kan även sitta och göra pärlhalsband. Jag har faktiskt fått en del kritik för att jag är för hård mot henne vad gäller vissa saker, typ bordsskick, dela med sig av leksaker, etc. Det var fan vad jag får kritik! ;) Men jag står för det jag tror på, och jag vill ha ett barn som kan uppföra sig. Och det verkar funka! :)

Ja jag börjar ledsna på mina fogar nu, funderar på att ignorera dem ett tag. Igårkväll gjorde det så ont ett par gånger så jag skrek till och sambon blev rädd :) Hoppas du kan ta dig ut nåt, man blir ju galen på att sitta inne :( Typiskt att bli väckt sådär, men sparkar är ändå lite småmysigt ;) Jag blev väckt av en som sa "Mamma! Mälling!" så det var bara att masa sig upp ;)

Stor kram och ha en bra dag :)