Stinis83 skrev 2011-12-19 10:40:19 följande:
Carla, vi kanske får slå till och kräkas på dem en gång helt enkelt, det borde lösa problemet? Jag mår verkligen också fysiskt illa när man rör min navel, har alltid gjort. Sunshined, välkommen till klubben ;)
Jag blir faktiskt mäkta stolt när min dotter säger "Nej tack" när man frågar om hon vill ha något, även här hemma. Och över att hon alltid säger "Tack i maten" innan hon går från bordet ;) Nu håller vi på och övar på att man måste säga förlåt om man gör illa någon (om det är med flit, vilket tyvärr händer en del just nu). Men det tar sig! Hon kan absolut slå till mig när hon blir arg, och tidigare har jag fått säga åt henne att säga och göra förlåt innan hon har gjort det. Nu säger hon självmant "Plåt, inte mening mamma!" och ger mig en stor kram. Nu börjar vi se väldigt mycket resultat av vårt slit, av våra kamper vi har haft. Däremot gör det lite ont i mig när hon råkar tappa något och hon säger "Plåt mamma, inte mening!". Då säger jag att hon inte behöver säga förlåt, men hur lär man en tvååring skillnaden... Jag säger att det inte är någon fara, och då går hon runt och upprepar "Ingen fara mamma!" ett par gånger :)
Ett problem vi har haft är våra föräldrar. Vi har sagt till dem hela tiden att när vi är med när hon är med våra föräldrar så är det VÅRA regler och det VI säger som gäller. Men när hon är själv med henne får de göra som de vill (självklart inom rimliga gränser), mor- och farföräldrar måste få skämma bort lite också. Men när vi är med så gör vi som vi gör hemma och därmed punkt. Det har min mamma haft lite svårt med, så jag har fått säga till henne. Har jag börjat en kamp med dottern om att man sitter still på rumpan på stolen när man äter så blir jag vansinnig om min mamma lyfter upp henne och sätter henne i sitt knä. Det är inget jag säger då, men sen när vi är ensamma. Inga meningsskiljaktigheter inför dottern, hon är för känslig för såna stämningar nu. Men mamma har accepterat det och det känns jätteskönt :)
Apropå att barnen är en stora stolthet i livet; tror ni mitt mammahjärta smälte imorse när hon sa "Mammas mage, Jujjas bebis!" och böjde sig fram och kramade och pussade på min mage?
Skit oxå! Jag vet inte hur man citerar vissa delar av ett inlägg. Men jag tänkte precis det du skrev om att mor och farföräldrar inte alltid går efter ens egna regler som man har hemma. Jag kan hålla med om att visst ska de små liven bli lite bortskämda när mormor eller farmor passar dem men jag har alltid varit stenhård med sötsaker här hemma. För det finns inget stopp i henne vad det gäller sånt. Hon äter helt enkelt tills allt är slut.
Men sen fort hon är hos mormor så får hon både de ena och det andra fast jag säger till mamma att hon absolut inte få ge henne nånting sånt på vardagarna. Mamma tror även att det ska hållas hemligt så att jag inte ska få reda på det men det berättar Agnes så gärna så
.
Sen går ju ungen aldrig och lägger sig om kvällarna heller när hon ska sova över där. Kl 22 slocknar hon och vaknar sen vid sju dagen efter. Sen blir det helt snett på dan när jag har varit och hämtat henne. Hon är så sur och grinig och det finns ingenting som fungerar. Helt hopplöst!
Jag vet inte hur många ggr jag har tagit upp det med henne men mamma lyssnar verkligen inte alls på vad jag säger, verkar det som.
Mycket irriterande!!