Jag VÄGRAR föda vaginalt

Jag skrev ett brev till min BM i början av graviditeten där jag tydligt uttryckte hur jag kände och tänkte. Och att jag INTE ville bli övertalad. Efter det bedömde BM att vi lika gärna kunde hoppa över stödsamtal och sånt, då jag hade varit tydlig med min önskan och motiverat varför. Jag hade bara ett snabbt samtal med den beslutande läkaren. Det gäller att vara tydlig och att inte visa tvekan tror jag Och kanske att man för egen del är på det klara med vad det handlar om.

Nyfiken på varför du vägrar?

Jag har en nyfiken fråga eftersom jag aldrig varit på väg att föda barn nångång =) Vad är det man är rädd för? Alltså, är det att det ska göra ont, att det känns konstigt, osv? En del verkar ju inte alls förstå det där, har ju läst en del trådar om andra mammor som tycker att planerat KS är för veklingar och bla bla bla. Så jag är nyfiken på vad rädslan handlar om, man vet ju aldrig, kanske hamnar där själv en dag!

Hoppas det går bra för dig TS =)

Skoj nog så har jag lika mycket rädsla över för planlagt snitt även om jag har två akuta bakom mig har nu tredje gången blivit lovad att få prova föda vaginalt även denna gången.

Jag vägrar också att föda vaginalt, pga en mardrömsförlossning sist. Man har sagt åt mig att ingen kan bli tvingad att föda vaginalt, men att man brukar försöka prata om vad det är man är rädd för.

Hoppas du får KS, det ska jag också ha när jag blir gravid :)

Du gör helt rätt. Ditt underliv blir aldrig detsamma igen, snitt är mkt bättre. Önskar jag hade fått info innan förlossningen om hur det kan bli efteråt. Är både smittad och vaginalförlöst och det sistnämnda skulle jag aldrig göra om. Ligger här och försöker göra knipövningar för att över huvudtaget kunna använda tampong igen...

Haha, inte smittad utan snittad ska det stå.

Huromhelst så kan ju ingen tvingas till att föda vaginalt. Det finns ju nåt som heter snitt av psykiska skäl.