19 år längtan efter barn. Hjälp!

Jag är 21 och har en dotter på 8 månader och har likt du alltid haft "familjedrömmen", inte "backpackaiThailanddrömmen", som de flesta i min ålder verkar ha. Dottern är dock inte planerad utan produkten av ett missat p-piller. Hon är det finaste som hänt mig. MEN. Jag pluggade på universitet innan och har alltså inte bra föräldrapenning. Jag har, liksom du, en sambo som har god inkomst. Det spelar liksom ingen roll. Jag får typ 4000 spänn i månaden och det är INTE KUL ALLS att han ska behöva betala allting jämt och ständigt. Det är nedvärderande och jag känner mig som en liten flicka. Om du vill ha barn, skaffa barn. Men vänta ett par månader tills du får bra inkomst. Det handlar ju inte om lång tid. Att inte ta sina p-piller med flit känns ju faktiskt lite naivt och barnsligt. Inget illa ment, du verkar vara en skärpt tjej, men tänk ett steg längre. 

Jag har längtat efter barn sedan jag var 13 år så jag förstår din längtan. Jag fyller 26 i år och i sommar har jag och min man varit ihop i 10 år. Vår underbara dotter föddes några veckor efter att jag fyllt 22 år. 

Det är underbart att få barn och det är det bäst som har hänt oss. Men det är inte bara en dans på rosor. Graviditeten var hemsk, och första året med barnet är jobbigt. Det tär ofta mkt på relationen (men oftast uppvägs allt det jobbiga av det underbara)

Mitt råd till dig är att vänta lite till. Se till att jobba ett år efter gymnasiet och få en ordentlig föräldrarpenning. Åk på en semester tillsammans och njut av varandra. Bo ihop en längre period så att ni vet hur ni fungerar i vardagen och dela upp hushållsysslorna mellan er så allt flyter på smidigt när ni har en bebis och vissa dagar bara inte fungerar. Spara undan pengar till allt som behöver köpas till bebisen. 

Ett barn kommer finnas hor er resten av livet, det är inte hela världen att vänta ytterligare ett år. Förmodligen gör det året er bara mer förbereda för familjelivet.

Lycka till!

ps. Kan ju vara bra att sluta med p-piller nu så att du hinner få regelbunden mens med ägglossning till när det är dags. Kondom  funkar också även om det inte är så roligt  

Jag har inte direkt längtat efter att få barn, utan alltid tänkt att när dagen väl kommer så kommer den. När jag sedan blev gravid som blivande16 åring var det inget svårt val för mig. Hann sluta 9:an precis lagom, sommarjobbade hela sommaren och jobbet ledde senare till tillsvidare anställning och när min dotter sedan föddes i oktober hade jag jobbat upp min SGI.

Min dotter föddes och jag var föräldraledig med henne under 1 år, sedan började hon dagis och jag började jobba igen fast på ett nytt ställe. Det gamla jobbet gick i konkurs på grund av den största chefen (på huvudkontortet i en annan stad) fifflade med pengar och gjorde dumheter. Jag jobbade kvar på det nya jobbet 1,5 månad innan jag insåg att min dotter var lite för liten för att gå på dagis. Blev hemma några månder med föräldrapenning och efter det skolades hon in på ett nytt dagis, medan jag blev arbetssökande under sommaren fram tills mina gymnasiestudier började i augusti.

Nu är jag snart klar med mitt andra år på gymnasiet och jobbar samtidigt som krönikor för Norrköpings Tidningar, är ambassadör och ansiktet utåt för sajten Loppi.se och tjänar en slant på min blogg varje månad.

Så enligt mig går allt om man bara vill och åldern är inget som hindrar en ifrån att bli en bra förälder eller inte. Huvudsaken är att man vet vad man ger sig in i och gärna har det bra ställt för sig med ekonomi, bostad osv.  sedan är det bara tuta och köra men ett tips som det andra redan nämnt här är att gå klart dina gymnasiestudier först och gärna jobba upp din SGI innan du får en liten.

Kram Sanna

Jag har längtat efter barn sedan jag själv var liten liten.
Du tar väl studenten nu i sommar och din fästman har jobb och ni har även hus.
Jag tog studenten förra sommaren och strax därefter blev jag gravid, jobbade då även som vikare inom äldreomsorgen (tyvärr inte så min sgi höjdes så jag går på lägsta nivå men vi klarar oss!)
Min karl är snickare med bra lön och jag tar ut 5 dagar i veckan + barnbidrag och vi har även en DYR hyra (7000 i månaden) men vi klarar oss bra.
För 4 veckor sedan föddes vår son och vi kan inte vara lyckligare!
Jag är 20 år (född 90) fyller 21 nu i april och min karl är även han född 90 (fyllde 21 i januari) och vi är SÅ glada över att vara unga föräldrar. Jag själv tycker det är en perfekt ålder.

Man kan ju inte jämföra två liv, eftersom vi alla är olika, men här är min story i alla fall:

Jag var förlovad med en man som 19-åring. Relationen var väl egentligen lite sådär, men det fattade inte jag för att jag så gärna ville att det skulle vara bra att jag blev lite förblindad. Jag började längta efter barn, antagligen för att förhållandet inte utvecklades eller gav något.

Stället för att skaffa barn skaffade vi en katt och det verkade täcka mitt behov åtminstone på kort sikt. Kort därefter sprack förhållandet, jag fick en fantastisk uppenbarelse om vem jag var, träffade min blivande make (då var jag 21), utbildade mig, och när jag var klar som 29-åring började vi planera barn. Nu har vi en fantastisk tvååring och en i magen.

jag är så glad över att jag väntade och inte hade för bråttom. Och gissa om jag är glad för katten! Han är nästan 20 nu och så mysig!!! Och han räddade mitt liv kan man säga.

Men med detta säger jag inte att du ska vänta, jag har ju ingen aning om vem du är, och barn är kanske rätt för dig just nu, jag vet inte. Jag säger bara att såhär kan det vara för någon annan...

Indiemorsan89: Jag vet inte om du har läst alla mina poster i tråden, men jag och min fästman har bestämt oss för att sluta med P-piller.  Vill man ha barn så brukar man väl vanligtvis sluta ta sina P-piller. Det handlar alltså inte om slarv. För att  vara ännu tydligare mot er som läser tråden så är det inte så att jag skiter i att ta mina P-piller för att jag inte orkar ta mig till apoteket. Kartan tog slut och jag började aldrig på någon ny. Så, nu behöver jag inte höra något mer att jag är oansvarig! Även om jag skulle bli med barn nu så skulle jag hur som helst hinna jobba några månader.

Woodgrov: Tar det ett tag innan ÄL blir normal efter man ätit P-piller? Det hade jag ingen aning om!

Jag har bara tre månader kvar av gymnasiet och jobbar nästa lov, sen har jag heltidsjobb dagen efter gymnasiet i princip :) Jag och min fästman kommer då ha en hel del pengar att röra oss med och ska börja spara en hel del pengar.

Xofina: Vad underbart för er! :)

Thalia: Vad roligt att katten fick dig på andra tankar! Vi har också en liten kisse här hemma som först fick vara mitt sällskap i min lägenhet, men sen fick hon flytta hit till huset. Hon är våran lilla bebis och helt fantastisk MEN hon stillar inte våran längtan efter barn ;)
Det är roligt att höra andras tankar och åsikter!

alltå, jag blir alldeles paff av hur olika man är. För mig har det alltid varit jätteviktigt att ha en stabil ekonomi, jobbat ett tag osv innan man skaffar barn. För småbarnslivet är tufft nog ändå. Förstår inte heller att man inte vill njuta ett tag av att vara vvuxen och oberoende ett tag innan man binder sig totalt. När jag var 20 njöt jag av det fria livet som student. Jag träffade min man när jag var 27 och han 32 så det gick inte att dra ut för länge på barn men vi kan ibland önska att vi hunnit med ännu flera år utan barn, få njuta av varandra och ett fritt liv med resor, långa helgkvällar med prat och vin, sovmorgnar och allting. Nu har vi två underbara barn men jag är väldigt glad att jag skaffade utbilning, jobb mm först.

Jag tycker det är lite sorgligt om man inte har andra framtidsdrömmar än barn när man är 20, man kan ju hinna så mycket annat först och ändå få barn rätt ung.