19 år längtan efter barn. Hjälp!

Alexi: Jag förstår att du inte kan förstå att jag är så ung och planerar barn. Men som du skriver att du "levde din dröm" så är Min största dröm och längtan är att få barn och bilda familj. Det är svårt att förklara för någon som inte känner som jag gör. Nuförtiden är det nästan en självklarhet att man väljer karriär framför familjelivet. Men jag är väl en av de få som hellre drömmer om en familj än att bli framgångsrik inom jobbet och resa osv.

De som känner mig vet att jag alltid har drömt om barn. För dom är det inte ett dugg konstigt att jag väljer att skaffa barn som ung.

 De flesta har väl stereotyper av unga mammor(dålig uppväxt, inga pengar mm), jag är dock inte en av dom. Jag hade en grym uppväxt, har många vänner, jag ses utåtriktad och glad, har tävlat rätt så framgånsrikt inom dressyrridning (och kommer fortsätta med det), har ett tryggt förhållande, har bra ekonomi etc.

Precis! Tycker faktiskt det är mer sorligt med dom som väntar med att skaffa barn tills efter "dom har levt livet". Skulle jag tänka så hade jag nog aldrig skaffat barn.

lev klart ditt liv. resor ,pluggande m.m .. hitta dig själv som person innan du skaffar barn .
för man kan inte skaffa barn med vemsomhelst , eller bara bli p smällen med en främling. det är bara ansvarslöst och gör inte framtiden för varken barnet eler dig lättare.

Så ta det  luuugnt :) . alla vi kvinnor får en dödslängtan efter att skaffa barn runt en viss ålder , det är naturligt . Men menas inte med att känslan kan dämpas och du kommer må bättre så fort du blivit gravid . 
En sak i taget :) . 

det är mina råd

Sajne: Jag anser att jag har hittat mig själv. Jag har alltid varit väldigt trygg i mig själv, och jag antar att en del av min barnlängtan beror på att när jag var yngre så gjorde jag det som dom i min ålder gör nu. Sen förstår jag inte vad du menar med att skaffa barn med "vemsomhelst" min fästman är verkligen inte vem som helst. Det är väl kanske just därför han är min fästman! Det är väl kanske svårt att förklara för någon som inte känner mig och min livssituation i verkliga livet.

Alexi: Jag tycker inte alls att jag forcerar någonting. Jag flyttade 70 mil hemifrån när jag var 15 och kommer verkligen inte behöva hjälp från varken sociala eller föräldrar, dessutom så har jag och min fästman eget hus, vilket inte sköter sig själv. Sen att du ens drar upp att jag inte är vuxen för att jag inte får gå på bolaget som jag vill känns som en kass brist på argument. Så jag antar att jag kan ta han om mig själv rätt så bra.