19 år längtan efter barn. Hjälp!

Jag har aldrig haft någon längtan att komma ut, se världen och resa. När mina vänner planerar att dom vill utomlands, skaffa en bra karriär och leka runt planerar jag för familjeliv. Det är som du, Beccagran säger, är jag lite rädd ska hända, att jag kanske borde ha gjort alla dessa saker innan jag skaffar barn. Men jag och min fästman resonerar så att livet inte tar slut när barnet kommer, utan tvärt om.

Som vi känner nu så har vi absolut tid för ett barn och kunna ge barnet all kärlek i världen. Det är mycket därför, som jag skrev ovan, jag inte är så superintresserad av att skapa karriär, för att jag helt enkelt vill satsa på familj istället.

Jag har som sagt jobb efter skolan, och även om jag inte hade jobbet så skulle vi klara oss bra ändå :)

Varfördåför: Det är sånna som du som får mig att vilja vara på smällen nu ;) Du har väl rätt i det du säger, att det inte spelar så stor roll om jag är 19 eller 20!

Det är skönt att det inte bara är jag som känner såhär!

Självklart har jag och min fästman haft lååååga och många snack hurvida jag ska sluta med p-piller eller inte, jämfört för och nackdelar och nästan sätt lite kritiskt på att få barn för att inte bli blåögda och kasta oss in i något. Senast igår diskuterade vi detta och kom fram till att jag inte kommer fortsätta äta mina P-piller.

Nu har jag ingen som helst erfarenhet av att ha ett barn och vara mamma, men saker och ting blir väl kanske som man gör det till? Vi är fullt medvetna om att livet inte kommer bli en dans på rosor. Ang det du skriver och berättar om Beccagranen så tror jag aldrig att det finns en "rätt" tidpunkt att skaffa ett barn, det kommer alltid finnas saker i livet som man vill upptäcka, varesig man är 20 eller 40. När jag växte upp tog mina föräldrar med mig och min bror på resor varje år och våran familj har alltid haft det så jäkla roligt. Jag antar att det är det jag vill att mina barn ska kunna känna när dom växer upp. Men det är bra att du kämpar på, det kommer löna sig :)

Indiemorsan89: Jag vet inte om du har läst alla mina poster i tråden, men jag och min fästman har bestämt oss för att sluta med P-piller.  Vill man ha barn så brukar man väl vanligtvis sluta ta sina P-piller. Det handlar alltså inte om slarv. För att  vara ännu tydligare mot er som läser tråden så är det inte så att jag skiter i att ta mina P-piller för att jag inte orkar ta mig till apoteket. Kartan tog slut och jag började aldrig på någon ny. Så, nu behöver jag inte höra något mer att jag är oansvarig! Även om jag skulle bli med barn nu så skulle jag hur som helst hinna jobba några månader.

Woodgrov: Tar det ett tag innan ÄL blir normal efter man ätit P-piller? Det hade jag ingen aning om!

Jag har bara tre månader kvar av gymnasiet och jobbar nästa lov, sen har jag heltidsjobb dagen efter gymnasiet i princip :) Jag och min fästman kommer då ha en hel del pengar att röra oss med och ska börja spara en hel del pengar.

Xofina: Vad underbart för er! :)

Thalia: Vad roligt att katten fick dig på andra tankar! Vi har också en liten kisse här hemma som först fick vara mitt sällskap i min lägenhet, men sen fick hon flytta hit till huset. Hon är våran lilla bebis och helt fantastisk MEN hon stillar inte våran längtan efter barn ;)
Det är roligt att höra andras tankar och åsikter!

Alexi: Jag förstår att du inte kan förstå att jag är så ung och planerar barn. Men som du skriver att du "levde din dröm" så är Min största dröm och längtan är att få barn och bilda familj. Det är svårt att förklara för någon som inte känner som jag gör. Nuförtiden är det nästan en självklarhet att man väljer karriär framför familjelivet. Men jag är väl en av de få som hellre drömmer om en familj än att bli framgångsrik inom jobbet och resa osv.

De som känner mig vet att jag alltid har drömt om barn. För dom är det inte ett dugg konstigt att jag väljer att skaffa barn som ung.

 De flesta har väl stereotyper av unga mammor(dålig uppväxt, inga pengar mm), jag är dock inte en av dom. Jag hade en grym uppväxt, har många vänner, jag ses utåtriktad och glad, har tävlat rätt så framgånsrikt inom dressyrridning (och kommer fortsätta med det), har ett tryggt förhållande, har bra ekonomi etc.

Precis! Tycker faktiskt det är mer sorligt med dom som väntar med att skaffa barn tills efter "dom har levt livet". Skulle jag tänka så hade jag nog aldrig skaffat barn.

Sajne: Jag anser att jag har hittat mig själv. Jag har alltid varit väldigt trygg i mig själv, och jag antar att en del av min barnlängtan beror på att när jag var yngre så gjorde jag det som dom i min ålder gör nu. Sen förstår jag inte vad du menar med att skaffa barn med "vemsomhelst" min fästman är verkligen inte vem som helst. Det är väl kanske just därför han är min fästman! Det är väl kanske svårt att förklara för någon som inte känner mig och min livssituation i verkliga livet.

Alexi: Jag tycker inte alls att jag forcerar någonting. Jag flyttade 70 mil hemifrån när jag var 15 och kommer verkligen inte behöva hjälp från varken sociala eller föräldrar, dessutom så har jag och min fästman eget hus, vilket inte sköter sig själv. Sen att du ens drar upp att jag inte är vuxen för att jag inte får gå på bolaget som jag vill känns som en kass brist på argument. Så jag antar att jag kan ta han om mig själv rätt så bra.