19 år längtan efter barn. Hjälp!

Jag har längtat efter barn sedan jag var 13 år så jag förstår din längtan. Jag fyller 26 i år och i sommar har jag och min man varit ihop i 10 år. Vår underbara dotter föddes några veckor efter att jag fyllt 22 år.

Det är underbart att få barn och det är det bäst som har hänt oss. Men det är inte bara en dans på rosor. Graviditeten var hemsk, och första året med barnet är jobbigt. Det tär ofta mkt på relationen (men oftast uppvägs allt det jobbiga av det underbara)

Mitt råd till dig är att vänta lite till. Se till att jobba ett år efter gymnasiet och få en ordentlig föräldrarpenning. Åk på en semester tillsammans och njut av varandra. Bo ihop en längre period så att ni vet hur ni fungerar i vardagen och dela upp hushållsysslorna mellan er så allt flyter på smidigt när ni har en bebis och vissa dagar bara inte fungerar. Spara undan pengar till allt som behöver köpas till bebisen.

Ett barn kommer finnas hor er resten av livet, det är inte hela världen att vänta ytterligare ett år. Förmodligen gör det året er bara mer förbereda för familjelivet.

Lycka till!

ps. Kan ju vara bra att sluta med p-piller nu så att du hinner få regelbunden mens med ägglossning till när det är dags. Kondom funkar också även om det inte är så roligt

Alexi skrev 2011-03-19 19:27:49 följande:

det handlar ju om en parallell, nämligen om när samhället tycker en person är vuxen. Under 18 kan man inte ens ingå avtal hur som helst, man får inte vara med att påverka landets framtid osv. Och man bedöms som sagt inte kunna hantera alkohol hur som helst innan man är 20. Och hantera en annan människas liv som man gör med barn, det är ju oändligt mycket större än alkoholens farligheter.

Inte ens ni som tycker att just ni är mogna kan väl invända mot att det faktiskt finns en hel del alldeles för unga och omogna personer som skaffar barn? Som inte har vare sig egen bostad eller försörjning.

Sen kanske man vill kunna vara en förebild för sina barn. Utbildning blir allt viktigare i dagens samhälle. Hur ska ni kunna motivera era barn att skola och sånt är viktigt när det enda ni själva tycker är viktigt är att ha familj och struntar i utbildning och jobb?

Svarar bara på det sista stycket. Jag anser att det är självklart att man som förälder vill vara en förebild för sitt barn. Men vad en bra förebild innebär är subjektivt... Själv var jag 22 när dottern föddes (jag blir 26 i år) Jag/vi har rest mycket, jag har jobbat i över 10 år och är snart klar med min masterutbildning. Min man doktorerade för snart 2 år sedan. Allt går att kombinera om man vill och är beredd på att jobba hårt. (Vi satte henne inte på dagis så fort det gick, utan var hemma med henne till dess att hon var 2 år och några månader)

19 år längtan efter barn. Hjälp!

INNEHÅLL