inte ok!

Moget

Ni ska inte tro att jag inte tycker detta är jobbigt känslomässigt för det gör jag.. Självklart hade jag önskat att hon var en en person man kan prata med och göra roliga saker med.. Och jag HAR försökt med det, men det är inte av intresse från hennes sida..
Pappan står självklart bakom mig.. och jag anser själklart att det inte är inom mitt ansvarsområde att agera och uppfostra. men när både jag och mina barn och hela familjen blir lidande måste jag sätte ner foten och på något sätt visa att det inte är ok.. och när inget annat funkar så får man gå andra vägar.
Och jag gör ingen skillnad i mina barn och styvbarn,. Jag hade gjort precis likadant!
Så det här med daltande hit och dit det funkar verkligen inte, för om ingen sätter ner foten fortsätter detta utan stop.. Ni som tycker att jag ska samtala och inte tycker straff funkar ni förstår inte hur illa det är att bli smutskastad så här och framför mina barn dessutom. vuxen eller barn, det finns gränser för hur mkt skit man kan ta.. Och tro mig det funkar inte med samtal..

Så skrev du i trådstarten, vi som tycker du ska samtala svarar bara på din fråga och delar med oss av våra erfarenheter. Sen är det ju såklart upp till dig om du tycker det känns som bra råd eller inte.

De e klart att de inte e ditt ansvar att uppfostra men bor ni tillsammans så måste du ju få va med o göra de oxå så klart!!

Har du läst dom senaste inläggen....  ?

Kan pappan få kontakt med dottern och fråga hur hon mår? Hur fungerar det i skolan, med vänner och hur har skillsmässan kännts för henne. Det kan ligga något annat bakom aggressionerna. Tonåringar kan dessutom vara utåtagerande om de har en depression. Behöver inte vara fallet men man kan ha det i åtanke.  

Klart jag läst, och är enorm tacksam för era åsikter och förslag, och ska kämpa för att det ska bli ett bra hem för alla parter!

Ja fy så kan man inte skriva vilket påhopp!!

Min fråga drunknade nog i debatten, så jag ställer den igen. Vilken attityd hade hon när du bad henne lägga ner den? Jag är nyfiken på vad som föregick det utbrott du beskriver i din trådstart.

Om du säter dig ner med henne på tu man hand då? Vad händer då? Be henne berätta hur hon känner i kring allt... Utan att säga emot henne så hon får en chans att komma till tals utan att känna att alla är emot henne... Vet ju inte hur ni gjort, hoppas det löser sig =)