Vi singelkvinnor som ska vill bli gravida genom insemination!

Håller med föregående talare. Men vi är ju lite partiska också =) Skulle du fråga allmänt på forumet skulle du troligen få lite andra svar.

Jag funderar på att sätta igång med hela processen i början av nästa år. Fram till jag var ca 18 hade jag väldigt oregelbunden mens och började därför med p-piller och nu kommer den "i tid" varje månad. När ska man sluta med p-pillerna?  Käkar som sagt dem inte så mkt som preventivmedel utan mer för att ha koll på mensen. Gillar inte att blir överraskad av den.  Hur länge finns p-pillerna kvar i systemet?

Oj, svårt att säga. Vissa får ju igång ägglossning på en gång, för andra tar det ett år. Men jag gissar att de flesta kommer igång efter några månader. Det kan ha "ställt" in sig sedan du var 18 också. För mig har det iaf blivit bättre.

Jag kollar ju mina ägglossningar med stickor varje månad (finns billiga på testlagret.se tex) då vet man när man får mensen. För det mesta är nämligen tiden mellan ägglossning och mens samma även om tiden mellan mens och nästa ägglossning kan variera kraftigt. Så kollar du ÄL kommer du ha koll på när du har mens iaf ca två veckor innan.

jag har ,trorjag, 5 kartor piller kvar så när de är slut så köper jag inte nya och börja kissa på stickor istället =)

tog förresten upp ämnet om att skaffa barn själv med min lillasyster och mamma i helgen. De var nog inte helt säkra på hur de skulle reagera. Syrran tyckte jag var lite för ung .men det var nog mest av egoistiska skäl (väntar jag så kan hon vänta  för vi vill ju ha någorlunda jämngamla barn =) ) Mamma verkade lite tveksam men ändå förstående. Har ju en faster som idag är 51 inte hittat Mr right och har inga barn. Tror att hon nog hade gjort som jag om haft möjligheten när hon var yngre.

Hur har era familjer reagerat? Har ni berättat?

Linastrumpan... Hur gör man om man skulle vilja skriva privat i din inkorg? :)

Mia Therese: Min mamma behövde smälta det lite, men nu är hon supertaggad och letar tom ny tjänst som är lite lugnare för att kunna hjälpa mig om/när jag blir gravid.

Mina kompisar har bara varit postiva och tycker jag är modig. Men så har de också följt mina misserabla försök till förhållanden i massor av år =)

Nu kan du göra det

tror det är samma med min mamma. Hon behöver nog bara smälta det lite. Har ju inte tänkt börja förrän om ett år så hon har tid på sig =) Hon tyckte dock att jag borde skaffa större boende om jag ska ha barn. Men tycker jag klarar mig nog ett tag med min tvåa på 50 kvadrat.

WOw-härlig tråd!

Önskar er alla jättemycket lcka till och det är så underbart att nu unga kvinnor tar tag i era liv och skiter i den där ibland hopplösa jakten på "den rätte".

Jag bodde många år i Köpenhamn och träffade på flera kvinnor som fått barn via Storken. Inget märkvärdig alls, det var helt naturligt bland danskarna !

Hade jag inte pluggat då och haft urusel ekonomi så hade jag också skaffat ett eller flera stork-barn. Hann få rejäl kris vid 35 då jag fort var singel...men började då så smått acceptera att jag nog aldrig skulle få barn.

Vid 37 så råkade jag få barn ändå, men en som jag inte lever med idag.
Har funderat så på ett syskon via Dk men pga hög ålder (fyller 41) och att jag råkade ut för graviditeskomplikationer så avstår jag nog. Tyvärr . Dessutom så har jag 1 år kvar på min utbildning och skulle inte orka fler barn nu så länge jag pluggar. Hälsan går ju först. 

Bra av er ta tag i detta medans ni är unga! Det glädjer mig!

Ser tillbaka på mitt egna liv med en viss sorg då jag slösade bort 10 år på en sambo som bara fick mig att  åsidosätta alla mina egna drömmar. Det jag skulle ha gjort mellan 20 och 30 fick jag ist klämma in mellan 30 och 40 (drömutbilning och barn).

Så kör hårt tjejer!  

Låt aldrig någon ta era drömmar ifrån er! 

 

Hur går det Moimamma? har inte hört något på länge...