Vi singelkvinnor som ska vill bli gravida genom insemination!

Jag hoppas verkligen att det ska räcka med tre, men som sagt, man vet aldrig...
Just nu ser jag bara fram emot min första resa :)

Jadu, första gången var jag helt inställd på att åka dit för att rekognisera Jag hade tagit lite extra ledigt och åkte en weekend ner dit för att bekanta mig med omgivningarna, kolla vart kliniken låg och räkna ut hur lång tid man behövde för att ta sig fram o tillbaka till stockholm, de andra gångerna...... Trodde ALDRIG att det bara skulle behövas bara EN gång.

Nästa gång skulle jag åka över dan, tog morgontåget. Hade varit sjuk i influensa o feber innan. Väl där så skulle jag hem men alla tåg var fullbokade, det fanns någon svindyr flygbiljett som jag inte hade råd med. De var lördagkväll och jag gick från hotell till hotell och allt var fullbokat....Paniken kom krypande och tillslut fick jag tag på en kvinna som kunde hyra ut ett rum. Stannade över natten och tog första tåget hem. Batteriet till mobilen dog på vägen hem (hade ingen laddare med) dottern som var med mormor var sjuk i hög feber, en motor på tåget pajade och vi blev stående i ingemansland i flera timmar. JAg var superstressad och ville bara hem till min lilla sjuka tjej. Väl hemma efter många långa timmar lovade jag mig själv att aldrig utsätta mig för detta igen! Med all den stress trodde jag aldrig att jag skulle bli gravid, men det blev jag
Jag känner mig enormt tacksam över att det varit så lätt att bli gravid, absolut!

Tack för att du delar med dig av din fina historia, jag kan knappt vänta :)

Vad bra att någon startade den här tråden. Jag funderar på att försöka själv också. Jag kommer då att göra det via Storkklinik. Tyvärr så har jag lovat göra några kostsamma saker i år så det blir först nästa år jag gör det första inseminationsförsöket. Men mitt mål är att i höst göra ett journalsamtal på storkklinik. Då ska jag ta reda på hur lång tid det tar att åka dit. Men jag känner att jag har inte riktigt slugiltigt bestämt mig även om jag tänker genomföra alla steg fram till ett inseminationsförsök. Jag har inte gett upp hoppet än att hitta en man.

Alla som vill försöka få barn själv borde läsa på www.femmis.se .

Om man vill kan man bli medlem i Femmis.

Jag ska också börja försöka till sommaren om min gyn ger mig klartecken. Har berättat för familj och några vänner. Familjen är bara positiva, och en av vännerna är det också. Några tycker kanske inte att det är så bra men de respekterar mitt val och stöttar mig. Några andra reagerade väldigt negativt och det var tufft. Jag vill detta men jag känner mig ensam redan som det är, så det gör ont att ifrågasättas av omgivningen.

Jag är medlem på femmis men känner mig lite utanför eftersom jag är mycket yngre än de flesta där. Jag blir 27 detta året men vill inte vänta mer pga endometrios och PCO. Det är lätt för folk att dömma om de inte befunnit sig i ens situation. Jag tar inte det för givet att jag kan få barn, därför riskerar jag inte att bli barnlös genom att vänta för länge. Jag trivs att vara singel också, så vad ska jag vänta på?

Hej jag joinar gärna er!

Är 30, gjorde min första insemination på stork i Oktober. Tyvärr slutade det i ett utomkveds och jag väntar fortfarande på diverse undersökningar innan jag får åka igen. Förhoppningsvis blir det i slutet på April igen om allt går väl.

Jag har en blogg också. Den är rätt anonym, men kan eventuellt vara intressant läsning för er som är i början av "resan".
hurdetkanbli.blogspot.com/   (mitt inlägg just idag är inte så positivt, men det är mest för att det varit en "sån" dag. Jag är för det mesta nöjd med livet som det är =))

Jag läängtar så efter ett barn. Hoppas verkligen det tar sig nästa gång, men jag har lagt undan för fyra försök.

jahapp...då har en kusin till förlovat sig....skulle inte förvåna mig om det dyker upp en gravid fästmö om några månader....alla träffar ngn....konstigt nog får det mig att bli ännu mer säker på att jag vill skaffa barn snart... =)

Känner igen det där =)

Får jag hoppa in här med en fråga? Jag har redan ett barn (med en "riktig" man eller vad jag ska säga) vi är skiljda¨, jag är 32 och har alltid varit bestämd med att jag vill ha 2 barn. Tycker ni att det vore själviskt av mig att skaffa det andra barnet genom insemination när det första barnet har en "riktig" pappa? Är det orätt och ego mot det barn som i så fall blir till genom insemination? Vad tycker ni?

Jag tycker inte det men jag är ju också för insemination för ensamstående kvinnor. Mitt resonemang är att barnet visserligen inte har en pappa men det får ju en mamma och ett syskon och troligtvis en massa andra personer som kommer älska det över allt annat.

Barn utan syskon stöter ju på samma problem så fort de börjar på förskolan för där möter de barn som har både en mamma och en pappa. Jag tror inte det är så stor skillnad faktiskt.

Blev lite rörigt och svårt att förklara hur man tänker. Du kan ju välja öppen donator också så har barnet i alla fall en möjlighet att träffa sin donator.