Vi singelkvinnor som ska vill bli gravida genom insemination!

det låter bra, jag kör på samma!

Hejsan!
Jag blev tipsad om denna tråd efter jag skrev min lååånga tråd, den finns här: www.familjeliv.se/Forum-3-144/m60611118.html
Eller så kan ni läsa aallt på min blogg!
De är så långt så jag de är bättre att ni läser där - men ni som inte orkar lsa en "halv bibel"får den korta
historien här.

Jag heter Mia och bor i sthlm har nu varit singel i över 2 år!
Min "klocka" har tickat i över 5 år men jag har de "lilla" problemet att jag är homosexuell.
Men iaf för ca 3 år sedan åkte jag och min dåvarande fästmö ner till Danmark
och fick välja donator o jag blev insiminerad.
Vi åkte hem och vips så slog drömmen in: vi var GRAVIDA!!!!
Allt gick jätte bra och i v.18 gjorde vi rutin UL och fick veta att de var en frisk liten pojke som
levde och mådde bra i min mage.
I v. 22+6 när jag står hemma i köket så känner jag något som rinner längs mitt ben - 
springer till toa och ser att de är ljust blod som rinner!
Iväg till FL och där får jag veta att mitt vatten har gått men att han mår bra.
Får också veta att de inte kommer att göra något för han om han föds i dag (de gör bara försök om
man är i v. 23+0) så där låg jag bara och hoppades!
De gick bra - när jag var i v.23+6 så hade mina värden börjat se dåiga ut så de bestämmer sig
för att göra ett snitt.
Den 26/5 -09 01.05 så föds Max, en liten arg pojke! Där jag ligger hör jag hans pipande/skrikande tills de fick i respiratorn. Då kom barn läkaren in till mig och berättar att Max är en stark pojke med bra lungor - så detta kommer nog att gå jätte bra!
Jag körs upp till uppvaket och Max ner till neonatalen. Efter vad jag tycker är en evighet så kommer 
min fästmö med ett litet polaroid bild på ett litet knyte med slangar överallt! Men vad spelade de för roll
jag var ju MAMMA!
Hon berättade också att de hade hittat en blödning i hjärnan men den var inte så stor så de var inte något att vara orolig för.
Efter ca 3 tim så fick jag komma ner till Max - satt hos han ett litet tag innan läkarna kommer in och vill göra
ett nytt UL på hjärnan!
Vi går ut för att de ska få mer plats - efter bara några min känns de som så kommer barnläkaren ut med
en väldigt bister min. Han berättar att Max har fått en ny blödning och denna är så stor att han inte kommer överleva! Hans andra organ fungerar över allförväntan men de var blödningen som blev hans fall!
Så vi bestämmer oss för att han ska inte behöva lida mer - så vi kopplar ifrån respiratorn och han får mycket smärtstillande och lungnande och efter ca en halvtimme drar han sitt sista andetag i min famn!
Han lämnade oss 26/5 -09 13.36.
I samma stund så var de som om vår kärlek mellan mig och min fästmö lämnde oss också!

Så nu har jag varit ensam i över 2 år, pluggar och blir klar med min drömutblidning om 1 termin (har blivit lovad kontrakt på ett stort djursjukhus så fort jag är klar med skolan)
Så ett barn skulle vara så perfekt nu. 
Men är väldigt skeptisk til Danmark (ni kan läsa om min erfarenhet i den långa).
Sen undrar jag verkligen vill bli en singel förälder! Skulle jag kunna kontakta en man som är gay
och längtar lika mycket som jag efter barn?
Eller tom ett gay par som har haft ett långt och seriöst förhållande som kan tänka sig sig
att dela på detta mirakel! 
De är ju här jag känner att jag glider lite i från er andra i tråden.

Säg till om jag inte passar in - då läser jag baralite i smyg o skriver inget
Ursäkta för alla stavfel - men varje gång jag sk skriva om detta blir de som en stor klump i magen.
Men ni förstår nog vad jag menar i de stora hela!

Kramar
Mia

 

Oj denna blev heller inte så kort!

Men den som finns i den andra tråden och bloggen är ännu mer detaljrik! 

Vilken fruktansvärt sorglig historia Mia. Jag hoppas verkligen du hittar någon att uppfylla din dröm med! Det måste finnas massa kill-gay-par där ute som skulle älska att få dela den erfarenheten med dig.

Men bestämmer du dig för att inseminera, så kommer det nog också bli bra.

Hej Chockgravid! Tack för att vi fick ta del av din historia!

Jag beklagar förlusten av din lille son.

Man får nog vara väldigt realistisk om det som händer vid en insemination i Danmark. Det är ju mer eller mindre ett kliniskt ingrepp som dessa personer gör dag efter dag. Det är ju väldigt speciellt och vackert för den som går igenom det men man kan nog inte förvänta sig att det blir hanterat på samma sätt från barnmorska/läkare.
Jag ska själv gå på en läkarklinik som inte har mysrum mm. Jag har pratat med en som gjort sin insemination där och det känns skönt att veta hur det kommer gå till på plats. Jag tänkte själv göra det speciellt, promenera runt och äta nåt gott. Köpa en liten present till mig själv som minne

Hoppas du hittar en väg som passar dig! På RFSUs hemsida kan man hitta homosexuella killar som önskar bli pappa

Lycka till!

Miss Smilla: Jag är inne på RFSUs hemsida men hittar nog inte rätt?!
Kan du länka?

I dag är en sådan dag att jag är jätte kluven - varannan timme så vill jag bara ta första bäst tåg
ner till Danmark och i nästa så vet jag nog innerst inne att jag vill dela detta med någon/några!
Är de någon annan här inne som har dessa känslor ibland?
Eller de kanske är för att jag har/hade någon att dela Max med!
Oj vallt är snurrigt!

Såg att ni pratade p-medel och ägglossnings tester!
Som homo så behöver vi ju inte P-medel :-S Men jag har nu kört ÄL-test i sex månader och jag
är som en klocka!
In handlade en sådan där dyr maskin som testar urinet och de har inte slagit fel en enda gång.
Så nu ska jag ställa mig i kö för att komma till Mamamia´s homo del och gå deras kurser.

Förlåt att ja bara babblar på - men jag vet inte vem jag ska "prata" med!

Kram Mia 

Chockgravid: Jag var nog lite förvirrad Har snackat graviditetstester (som ju RFSU har) för mycket. Det var ju RFSL jag menade!! Här är länken iaf: www2.rfsl.se/kontakt/
Välj föräldrarskap under Typ av annonser.

Självklart har jag haft samma tankar som du! I en perfekt värld hade jag haft en partner och vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar. MEN livet är inte en saga och jag har fått inse att om jag vill ha nåt så får jag skaffa det själv. Jag har alltid varit självständig och rest runt i världen på egen hand. Jag är van vid det tänket och kan tom tycka att det känns jobbigt med tanken på att inte få bestämma helt själv

Jag är fortfarande imponerad av min kropp som lyckades komma igång som en klocka en månad efter p-pillerstopp! Mensen kom inte en sekund för sent

Jag och andra finns här om du vill snacka av dig!! Jag har egentligen ett annat nick här på FL som jag kommer avslöja om/när jag är gravid. Tills dess kan du nå mig på detta nicket

jag ska till cfc i oktober eller november längtar mycket 

Ja! Det är klart man önskar man hade en partner! Men nu är det som det är och jag hoppas det kommer någon jag kan dela livet med senare. Kanske blir syskon då =)

Prata på du, det är ju det tråden finns för!