Vi singelkvinnor som ska vill bli gravida genom insemination!
Hejsan!
Jag blev tipsad om denna tråd efter jag skrev min lååånga tråd, den finns här: www.familjeliv.se/Forum-3-144/m60611118.html
Eller så kan ni läsa aallt på min blogg!
De är så långt så jag de är bättre att ni läser där - men ni som inte orkar lsa en "halv bibel"får den korta
historien här.
Jag heter Mia och bor i sthlm har nu varit singel i över 2 år!
Min "klocka" har tickat i över 5 år men jag har de "lilla" problemet att jag är homosexuell.
Men iaf för ca 3 år sedan åkte jag och min dåvarande fästmö ner till Danmark
och fick välja donator o jag blev insiminerad.
Vi åkte hem och vips så slog drömmen in: vi var GRAVIDA!!!!
Allt gick jätte bra och i v.18 gjorde vi rutin UL och fick veta att de var en frisk liten pojke som
levde och mådde bra i min mage.
I v. 22+6 när jag står hemma i köket så känner jag något som rinner längs mitt ben -
springer till toa och ser att de är ljust blod som rinner!
Iväg till FL och där får jag veta att mitt vatten har gått men att han mår bra.
Får också veta att de inte kommer att göra något för han om han föds i dag (de gör bara försök om
man är i v. 23+0) så där låg jag bara och hoppades!
De gick bra - när jag var i v.23+6 så hade mina värden börjat se dåiga ut så de bestämmer sig
för att göra ett snitt.
Den 26/5 -09 01.05 så föds Max, en liten arg pojke! Där jag ligger hör jag hans pipande/skrikande tills de fick i respiratorn. Då kom barn läkaren in till mig och berättar att Max är en stark pojke med bra lungor - så detta kommer nog att gå jätte bra!
Jag körs upp till uppvaket och Max ner till neonatalen. Efter vad jag tycker är en evighet så kommer
min fästmö med ett litet polaroid bild på ett litet knyte med slangar överallt! Men vad spelade de för roll
jag var ju MAMMA!
Hon berättade också att de hade hittat en blödning i hjärnan men den var inte så stor så de var inte något att vara orolig för.
Efter ca 3 tim så fick jag komma ner till Max - satt hos han ett litet tag innan läkarna kommer in och vill göra
ett nytt UL på hjärnan!
Vi går ut för att de ska få mer plats - efter bara några min känns de som så kommer barnläkaren ut med
en väldigt bister min. Han berättar att Max har fått en ny blödning och denna är så stor att han inte kommer överleva! Hans andra organ fungerar över allförväntan men de var blödningen som blev hans fall!
Så vi bestämmer oss för att han ska inte behöva lida mer - så vi kopplar ifrån respiratorn och han får mycket smärtstillande och lungnande och efter ca en halvtimme drar han sitt sista andetag i min famn!
Han lämnade oss 26/5 -09 13.36.
I samma stund så var de som om vår kärlek mellan mig och min fästmö lämnde oss också!
Så nu har jag varit ensam i över 2 år, pluggar och blir klar med min drömutblidning om 1 termin (har blivit lovad kontrakt på ett stort djursjukhus så fort jag är klar med skolan)
Så ett barn skulle vara så perfekt nu.
Men är väldigt skeptisk til Danmark (ni kan läsa om min erfarenhet i den långa).
Sen undrar jag verkligen vill bli en singel förälder! Skulle jag kunna kontakta en man som är gay
och längtar lika mycket som jag efter barn?
Eller tom ett gay par som har haft ett långt och seriöst förhållande som kan tänka sig sig
att dela på detta mirakel!
De är ju här jag känner att jag glider lite i från er andra i tråden.
Säg till om jag inte passar in - då läser jag baralite i smyg o skriver inget 
Ursäkta för alla stavfel - men varje gång jag sk skriva om detta blir de som en stor klump i magen.
Men ni förstår nog vad jag menar i de stora hela!
Kramar
Mia