Cff: Min akupunktör hette dr Pan (jag bor i Uppsala). Jag somnade också ofta när han satt nålarna, även om jag tyckte det var lite obehagligt. Jag tyckte det obehagligaste var att få nålar i fötterna, det gjorde rätt ont och jag kände nästan att det ryckte lite i fötterna. Sen brukade jag också bli kissnödig under behandlingen, även om jag gick på toa innan.
Jag var nålrädd innan jag började med ivf. Men inför första ivf'en bestämde jag mig att jag helt enkelt måste bli av med den fobin. Så, jag tvekade aldrig innan jag stack mig. Det är inte alltid det funkar att bara bestämma sig för att sluta vara rädd för något, men den här gången gjorde det det. Har känts bra då jag nuförtiden kan se på när sköterskan tar blodprov på mig utan att bli yr. Men jag förstår att det inte är så enkelt för alla att bli av med sin nålrädsla.
Längtar: Jag håller tummarna för dig att du får ordning på din cykel så du kan börja din ivf!
Hade en fundering. Om man har lågt amh, ex. som jag hade i oktober förra året, 0,5. Går det att förutspå hur snart man går in i klimakteriet då? Eller kan det fortfarande dröja många år?
Har insett att jag verkligen haft tur som är gravid, trots mina dåliga förutsättningar. Om allt går vägen nu så kommer vi att få ett barn och det är jag jättenöjd med. Min fundering är om vi skulle vilja försöka med ett syskon, så antar jag att det borde ske rätt tätt inpå det här barnet. Vi har en blastocyst i frysen, som vi isåfall ska försöka med. Men om det inte funkar, är det då bättre att gå direkt på äggdonation? Ungefär när kommer jag gå in i klimakteriet?
Annars, så kanske det är bättre för oss att bara nöja oss med ett barn. Vi har haft stor tur om det går bra med den här graviditeten.
Jag försöker avvakta och inte planera så långt i förväg, men det är svårt då jag är den planerande typen.
Millan