• Mariohn

    "Jag är så trött på bonusbarnen"

    Jag läser dagligen på familjeliv inlägg och trådar av och från människor som klagar på sina bonusbarn.  Nu menar jag inte trådar skapade av bonusföräldrar som ber om hjälp och stöd i sin "bonusroll" utan föräldrar som uttrycker förakt mot sin partners barn. En del går så långt som till att hålla små barn på 5 år eller yngre ansvariga för sina relationsproblem, skriva hur de avskyr barnen och ska göra allt i sin makt för att hålla dem borta från "SIN partner". Det handlar alltså inte om barns rätt att bete sig precis hur de vill utan om barns rätt att ha förstående vuxna omkring sig när de behöver vägledning i livet. Jag blir så satans jävla irriterad.

    Till alla er som sitter och uttrycker förakt för era små bonusbarn: Barn är ALDRIG skyldiga till att vuxna grälar eller inte kan lösa sina konflikter. Barn ska kunna vara precis hur jobbiga som helst och ändå känna sig trygga i vetskapen om att en förälder alltid kommer att finnas där när det krisar. Och guess what...ALLA barn är "jobbiga" periodvis. De är levande varelser som måste få ha sina faser, kriser och bekymmer. De har RÄTT att ha dem och de har RÄTT att bemötas med tålamod och respekt. Så om du tillhör en av dessa fruktansvärt beklämmande varelser som inte kan acceptera det, respektera det, eller leva med det. Se för fan till att ta ditt ansvar som VUXEN människa med ett förväntat utvecklat konsekvenstänk och ge fan i att gå in i en relation med en människa som har barn! Barnen var där först och oavsett vad du gör och hur mycket du än försvarar ditt överjävliga beteende kommer du aldrig att ha rätt om du försöker gå emellan en förälder och dess barn bara för att galoscherna inte passar DIG. DU är vuxen. DU väljer din relation. Ett barn föds till världen utan att ha bett om det och dess rätt att finnas och ha ett tryggt förhållande till sina föräldrar kommer ALLTID att gå före dig. Punkt slut.

    Tack för ordet.

    (För den som har lite svårare att förstå. Tråden handlar INTE om bonusföräldrar som känner sig uppgivna, ledsna eller vill ha råd om hur de ska handskas med jobbiga situationer.  Den handlar inte heller om att barn ska få lov att bete sig precis hur de vill när de vill. Den handlar enbart om vedervärdiga människor som uttrycker sig om barn som om barnen var en böld i röven och istället för att vilja ta tag i problemet vill de stöta bort barnen)

  • Svar på tråden "Jag är så trött på bonusbarnen"
  • Bedan
    Esther M skrev 2010-10-14 09:42:23 följande:
    Jag kanske kan kategoriseras som en sådan där person. Jag har sagt till min sambo, som bara har sina barn på skolloven, att om de skulle bo hos honom permanent skulle jag inte vilja vara sambo längre.

    Jag tar inte ansvar för barnen när de är här, men behandlar dem ungefär som mina syskonbarn; tar med dem till Zoo, fixar filmkvällar, leker osv-alltså bara det roliga. Jag älskar dem men vill inte ha barn så jag skulle vägra bo tillsammans med dem och min sambo om detta hade kommit på tal.

    Det hör till saken att barnen bor i ett annat land, så oftast träffar min sambo dem i hemlandet när jag inte är med. Jag träffar dem när de kommer till vårt hem och jag tycker att det är både jobbigt och roligt, men skulle som sagt inte bidra till eller ens gå med på att bo med dem. Jag vet att det är en anledning till att min sambo inte propsar på med tid eller delad vårdnad, men jag tycker att det är hans eget beslut.
    Jag tycker faktiskt att det är viss skillnad på att inte vilja få sin vardag ändrad t.ex. genom att bonusbarn flyttar in permanent än att komma in i ett förhållande och sen mena att "nu när JAG är här får bonusbarnen vara här mer sällan", men det är jag det.
  • Bedan
    Mariohn skrev 2010-10-14 09:42:44 följande:
    Jag har gifta föräldrar så jag kan bara föreställa mig hur fruktansvärt det måste vara för ett litet barn att bli behandlat illa och tvingas konkurrera med en elak vuxen om sin förälders kärlek....Dessutom kan jag inte förstå mig på de föräldrar som tillåter det. Nu älskar jag min sons pappa men om jag av någon anledning skulle bli ensamstående med mitt barn skulle det inte finnas en halv chans i universum att jag skulle kunna känna någonting annat än avsky för den som behandlade mitt barn illa. Hur kan man älska någon som hatar ens barn? Det måste finnas en störning bakom det. 
    Själv inbillar jag mig att jag skulle kasta ut den biologiska pappan om han var dum och orättvis mot barnen. Skulle jag då träffa nån som var dum mot mina barn som inte var förälder så skulle jag knappast vara snällare, men sen är jag inte heller en person som till varje pris måste ha en partner, vilket vissa verkar vara eller tro att de är.
  • jådåsåatt

    Men det fattar du väl att avundsjuka kvinnors rätt till sin kärlek ör större än ett barns rätt till ett drägligt liv...

    Jag har erfarenhet av en bonusmamma som tog oss barn till sig och såg oss som sina egan och behandlade oss därefter. Just därför skulle jag aldrig acceptera något annat gällande mitt barn.

    Jag blir ungefär lika förundrad över puckona som är tillsammans med de här satmarorna och accepterar att de behandlar barnen som skit.

  • jådåsåatt
    Esther M skrev 2010-10-14 09:42:23 följande:
    Jag kanske kan kategoriseras som en sådan där person. Jag har sagt till min sambo, som bara har sina barn på skolloven, att om de skulle bo hos honom permanent skulle jag inte vilja vara sambo längre.

    Jag tar inte ansvar för barnen när de är här, men behandlar dem ungefär som mina syskonbarn; tar med dem till Zoo, fixar filmkvällar, leker osv-alltså bara det roliga. Jag älskar dem men vill inte ha barn så jag skulle vägra bo tillsammans med dem och min sambo om detta hade kommit på tal.

    Det hör till saken att barnen bor i ett annat land, så oftast träffar min sambo dem i hemlandet när jag inte är med. Jag träffar dem när de kommer till vårt hem och jag tycker att det är både jobbigt och roligt, men skulle som sagt inte bidra till eller ens gå med på att bo med dem. Jag vet att det är en anledning till att min sambo inte propsar på med tid eller delad vårdnad, men jag tycker att det är hans eget beslut.
    Jag tycker nog att de är en av dem. Som sagt, din sambo är det största puckot som inte propsar på att vara med sina barn mer men du som försvårar för honom är väl inte helt fri från skuld heller.
    Jag har lite svårt att förstå varför man väljer en partner med barn om man inte kan tänka sig att leva med några.
    Jag förstår inte heller hur man kan välja en partner som bara har sina barn på loven, men det kanske finns en bra anledning till att han har dem så sällan?
  • Petra123

    Jag träffade en man som hade 2 barn, och klart att det kändes tufft ibland att man blev åsidosatt (speciellt som i ett nytt förhållande), men det var bara att gilla läget. Nu fick jag ju så himla bra kontakt med barnen ganska fort, så när det tog slut, så saknade jag dom mest :D

  • Bedan
    jådåsåatt skrev 2010-10-14 09:47:50 följande:
    Men det fattar du väl att avundsjuka kvinnors rätt till sin kärlek ör större än ett barns rätt till ett drägligt liv...

    Jag har erfarenhet av en bonusmamma som tog oss barn till sig och såg oss som sina egan och behandlade oss därefter. Just därför skulle jag aldrig acceptera något annat gällande mitt barn.

    Jag blir ungefär lika förundrad över puckona som är tillsammans med de här satmarorna och accepterar att de behandlar barnen som skit.
    Jo jag har ju samma erfarenhet av en bonuspappa som du har av din bonusmamma. Han har varit och är just en BONUS i mitt liv. 
    Ibland läser man hårresande saker som är ren mobbing och psykisk misshandel som "jag brukar låtsas glömma att duka fram till MOMSbarnet när det är här för att det ska känna sig utfryst och inte vilja komma hit mer", behandlar man sina medmänniskor så? Jag får fan ont i kroppen bara av MINNET av den hemska tråden. Fy så fruktansvärt! 
  • Petra123
    jådåsåatt skrev 2010-10-14 09:47:50 följande:
    Men det fattar du väl att avundsjuka kvinnors rätt till sin kärlek ör större än ett barns rätt till ett drägligt liv...

    Jag har erfarenhet av en bonusmamma som tog oss barn till sig och såg oss som sina egan och behandlade oss därefter. Just därför skulle jag aldrig acceptera något annat gällande mitt barn.

    Jag blir ungefär lika förundrad över puckona som är tillsammans med de här satmarorna och accepterar att de behandlar barnen som skit.
    Precis. Man kan ju knappast undgå att se vad som händer?? Hur man kan låta ens partner behandla sina barn på det viset är helt obegripligt för mig med.
  • jådåsåatt
    Bedan skrev 2010-10-14 09:52:21 följande:
    Jo jag har ju samma erfarenhet av en bonuspappa som du har av din bonusmamma. Han har varit och är just en BONUS i mitt liv. 
    Ibland läser man hårresande saker som är ren mobbing och psykisk misshandel som "jag brukar låtsas glömma att duka fram till MOMSbarnet när det är här för att det ska känna sig utfryst och inte vilja komma hit mer", behandlar man sina medmänniskor så? Jag får fan ont i kroppen bara av MINNET av den hemska tråden. Fy så fruktansvärt! 
    Men då är vi återigen hos den biologiska föräldern som väljer att inte se och göra något åt det.
    Jag kan lova att en sån person hade åkt ut ögonaböj från mitt hem. Men så är jag inte heller helt besatt av att ha en partner och skulle varken offra mig själv eller mitt barn för ett förhållande.
  • LillTussa

    Antingen tar man hela paketet eller så skiter man i det!

    För övrigt hade jag aldrig velat ta ihop det med en man som gynnar nya förhållandet före barnen. Det säger ju allt om honom och hans föräldraroll.

    Nej, bonusbarn är härliga. Det handlar om ens egna inställning. Alla gånger. Barnen rår inte för att föräldrarna är skilda och då får man göra det bästa av situationen och behandla alla inblandade med respekt och ta ansvar. 

  • Bedan
    Petra123 skrev 2010-10-14 09:53:13 följande:
    Precis. Man kan ju knappast undgå att se vad som händer?? Hur man kan låta ens partner behandla sina barn på det viset är helt obegripligt för mig med.
    Det är ju just sådana saker som gjort Bröderna Grimms version av Askungen så obegriplig för mig. Jag har för mig att det är i deras version där pappan fortfarande lever och visserligen åker iväg på affärsresor ibland men ändå kommer hem. Redan när jag var liten fattade jag inte hur fan han bara kunde låta sin dotter bli behandlad som skit? "Styvsystrarna ville ha fina gåvor men Askungen ville bara ha en liten pinne, så då fick hon bara det". 
Svar på tråden "Jag är så trött på bonusbarnen"