"Jag är så trött på bonusbarnen"

Vart fan kommer de ifrån? 

Vart fan kommer de ifrån? 

Jag skrattade när jag läste ditt blogginlägg sedan kom  jag på att det egentligen varken var roligt eller parodiskt utan helt i klass med hur folk pratar här. 

Jag kanske kan kategoriseras som en sådan där person. Jag har sagt till min sambo, som bara har sina barn på skolloven, att om de skulle bo hos honom permanent skulle jag inte vilja vara sambo längre.

Jag tar inte ansvar för barnen när de är här, men behandlar dem ungefär som mina syskonbarn; tar med dem till Zoo, fixar filmkvällar, leker osv-alltså bara det roliga. Jag älskar dem men vill inte ha barn så jag skulle vägra bo tillsammans med dem och min sambo om detta hade kommit på tal.

Det hör till saken att barnen bor i ett annat land, så oftast träffar min sambo dem i hemlandet när jag inte är med. Jag träffar dem när de kommer till vårt hem och jag tycker att det är både jobbigt och roligt, men skulle som sagt inte bidra till eller ens gå med på att bo med dem. Jag vet att det är en anledning till att min sambo inte propsar på med tid eller delad vårdnad, men jag tycker att det är hans eget beslut.

Jag har gifta föräldrar så jag kan bara föreställa mig hur fruktansvärt det måste vara för ett litet barn att bli behandlat illa och tvingas konkurrera med en elak vuxen om sin förälders kärlek....Dessutom kan jag inte förstå mig på de föräldrar som tillåter det. Nu älskar jag min sons pappa men om jag av någon anledning skulle bli ensamstående med mitt barn skulle det inte finnas en halv chans i universum att jag skulle kunna känna någonting annat än avsky för den som behandlade mitt barn illa. Hur kan man älska någon som hatar ens barn? Det måste finnas en störning bakom det. 

Men det fattar du väl att avundsjuka kvinnors rätt till sin kärlek ör större än ett barns rätt till ett drägligt liv...

Jag har erfarenhet av en bonusmamma som tog oss barn till sig och såg oss som sina egan och behandlade oss därefter. Just därför skulle jag aldrig acceptera något annat gällande mitt barn.

Jag blir ungefär lika förundrad över puckona som är tillsammans med de här satmarorna och accepterar att de behandlar barnen som skit.

Precis. Man kan ju knappast undgå att se vad som händer?? Hur man kan låta ens partner behandla sina barn på det viset är helt obegripligt för mig med.

Men då är vi återigen hos den biologiska föräldern som väljer att inte se och göra något åt det.
Jag kan lova att en sån person hade åkt ut ögonaböj från mitt hem. Men så är jag inte heller helt besatt av att ha en partner och skulle varken offra mig själv eller mitt barn för ett förhållande.

Ok, jag ahr väldigt lite förståelse för att man flyttar ifrån sina barn så att man bara kan ha dem på loven. Varför skaffade han dem när han inte har något intresse av att ta sitt ansvar för dem.
Jag har väl svårt att förstå dig med, det hade ju varit väldigt mycket enklare om du valde en man utan barn så att de slapp komma i kläm. Men som sagt, det är han som inte tar sitt ansvar och det är han som väljer bort sina barn till förmån för dig och det är absolut han som är den största boven i dramat.
Sen att du bekräftar hans tro att det är ett ok beteende genom att ha ett förhållande med honom känns ju sådär, det hade jag aldrig klarat att leva med.

Betyder det automatiskt att man överger ett barn om man flyttar ifrån det?

Betyder det att man faktiskt ska "hålla ihop" för barnens skull?

Ja det betyder det. Att hålla ihop däremot betyder inte att "leva tillsammans som älskande par och ligga med varandra". Utan just att hålla ihop, samarbeta och ha barnens bästa som gemensamt mål-. 

Själv har jag full förståelse på de/oss som klagar.

Andras ungar som ränner i ens familj ställer oftast till problem på många olika sätt.

Ta av dig dina läsamellanraderna-glasögon, var står det att det bara är deras fel?

Självklart är det pappans fel också, barnet finns ju från första början sedan späs det ofta på med att barnet blir behandlat på ett annorlunda sätt (läs curlande och satt på pedestal) så de blir mer eller mindre odrägliga att ha att göra med.
Som grädde på moset så kan personkemin skapa en störelse-explosion och där har vi en styvkonstellation som gärna hade varit ogjord för min del. 

Är det inte ens egna så är det väl andras eller hur tänker du?
Är mina barn dina?
Vilken obehaglig tanke. 

Kommer inte förstöra min kärnfamilj för att det kommer ett plus1-barn och ställer till det varannan vecka, han tröttnar nog snart

Då måste din sambo verkligen ha gjort något fruktansvärt eftersom han lever med dig. Fy fan vad elak du är.

Om det inte sker en separation: jo

Om det sker en separation: jo 

Vart står det?