• Mariohn

    "Jag är så trött på bonusbarnen"

    Jag läser dagligen på familjeliv inlägg och trådar av och från människor som klagar på sina bonusbarn.  Nu menar jag inte trådar skapade av bonusföräldrar som ber om hjälp och stöd i sin "bonusroll" utan föräldrar som uttrycker förakt mot sin partners barn. En del går så långt som till att hålla små barn på 5 år eller yngre ansvariga för sina relationsproblem, skriva hur de avskyr barnen och ska göra allt i sin makt för att hålla dem borta från "SIN partner". Det handlar alltså inte om barns rätt att bete sig precis hur de vill utan om barns rätt att ha förstående vuxna omkring sig när de behöver vägledning i livet. Jag blir så satans jävla irriterad.

    Till alla er som sitter och uttrycker förakt för era små bonusbarn: Barn är ALDRIG skyldiga till att vuxna grälar eller inte kan lösa sina konflikter. Barn ska kunna vara precis hur jobbiga som helst och ändå känna sig trygga i vetskapen om att en förälder alltid kommer att finnas där när det krisar. Och guess what...ALLA barn är "jobbiga" periodvis. De är levande varelser som måste få ha sina faser, kriser och bekymmer. De har RÄTT att ha dem och de har RÄTT att bemötas med tålamod och respekt. Så om du tillhör en av dessa fruktansvärt beklämmande varelser som inte kan acceptera det, respektera det, eller leva med det. Se för fan till att ta ditt ansvar som VUXEN människa med ett förväntat utvecklat konsekvenstänk och ge fan i att gå in i en relation med en människa som har barn! Barnen var där först och oavsett vad du gör och hur mycket du än försvarar ditt överjävliga beteende kommer du aldrig att ha rätt om du försöker gå emellan en förälder och dess barn bara för att galoscherna inte passar DIG. DU är vuxen. DU väljer din relation. Ett barn föds till världen utan att ha bett om det och dess rätt att finnas och ha ett tryggt förhållande till sina föräldrar kommer ALLTID att gå före dig. Punkt slut.

    Tack för ordet.

    (För den som har lite svårare att förstå. Tråden handlar INTE om bonusföräldrar som känner sig uppgivna, ledsna eller vill ha råd om hur de ska handskas med jobbiga situationer.  Den handlar inte heller om att barn ska få lov att bete sig precis hur de vill när de vill. Den handlar enbart om vedervärdiga människor som uttrycker sig om barn som om barnen var en böld i röven och istället för att vilja ta tag i problemet vill de stöta bort barnen)

  • Svar på tråden "Jag är så trött på bonusbarnen"
  • Bedan
    jådåsåatt skrev 2010-10-14 09:56:28 följande:
    Men då är vi återigen hos den biologiska föräldern som väljer att inte se och göra något åt det.
    Jag kan lova att en sån person hade åkt ut ögonaböj från mitt hem. Men så är jag inte heller helt besatt av att ha en partner och skulle varken offra mig själv eller mitt barn för ett förhållande.
    Jag blev mobbad under hela grundskolan och har därmed mycket erfarenhet av utfrysning. Skulle jag se någon behandla mitt barn så skulle jag antagligen tända på alla cylindrar på 2 röda sekunder! Jag fattar inte heller varför man inte pratar om bioföräldern, men det är väl som jag berättar om den versionen av Askungen jag läste som barn. Det var bara styvmamman och styvsystrarna som fick sina ögon pickade på när Askungen gifte sig med prinsen, biologiska pappan var inte ens med i ekvationen. Varför?
  • Esther M
    jådåsåatt skrev 2010-10-14 09:51:25 följande:
    Jag tycker nog att de är en av dem. Som sagt, din sambo är det största puckot som inte propsar på att vara med sina barn mer men du som försvårar för honom är väl inte helt fri från skuld heller.
    Jag har lite svårt att förstå varför man väljer en partner med barn om man inte kan tänka sig att leva med några.
    Jag förstår inte heller hur man kan välja en partner som bara har sina barn på loven, men det kanske finns en bra anledning till att han har dem så sällan?
    Som jag skrev så bor de in ett annat land. Han flyttade till Sverige när vi träffades, och jag har varit klar med min ståndpunkt från början. Min sambo träffar dem så ofta han kan. Jag hindrar honom inte från att bo med barnen, däremot hindrar jag dem från att bo med mig. Jag vill inte bo med dem, så om han vill det kan vi vara särbo. 
  • 2timearound

    Kan det inte komma hit nån dum bitch som jag kan slita i stycken nu? *redan irriterad*


    Arguing on the internet is like running in the Special Olympics... even if you win, you're still retarded.
  • jådåsåatt
    Esther M skrev 2010-10-14 10:01:15 följande:
    Som jag skrev så bor de in ett annat land. Han flyttade till Sverige när vi träffades, och jag har varit klar med min ståndpunkt från början. Min sambo träffar dem så ofta han kan. Jag hindrar honom inte från att bo med barnen, däremot hindrar jag dem från att bo med mig. Jag vill inte bo med dem, så om han vill det kan vi vara särbo. 
    Ok, jag ahr väldigt lite förståelse för att man flyttar ifrån sina barn så att man bara kan ha dem på loven. Varför skaffade han dem när han inte har något intresse av att ta sitt ansvar för dem.
    Jag har väl svårt att förstå dig med, det hade ju varit väldigt mycket enklare om du valde en man utan barn så att de slapp komma i kläm. Men som sagt, det är han som inte tar sitt ansvar och det är han som väljer bort sina barn till förmån för dig och det är absolut han som är den största boven i dramat.
    Sen att du bekräftar hans tro att det är ett ok beteende genom att ha ett förhållande med honom känns ju sådär, det hade jag aldrig klarat att leva med.
  • Bedan
    jådåsåatt skrev 2010-10-14 10:09:56 följande:
    Ok, jag ahr väldigt lite förståelse för att man flyttar ifrån sina barn så att man bara kan ha dem på loven. Varför skaffade han dem när han inte har något intresse av att ta sitt ansvar för dem.
    Jag har väl svårt att förstå dig med, det hade ju varit väldigt mycket enklare om du valde en man utan barn så att de slapp komma i kläm. Men som sagt, det är han som inte tar sitt ansvar och det är han som väljer bort sina barn till förmån för dig och det är absolut han som är den största boven i dramat.
    Sen att du bekräftar hans tro att det är ett ok beteende genom att ha ett förhållande med honom känns ju sådär, det hade jag aldrig klarat att leva med.
    Hehe, det är skönt att läsa text skriven av någon som är ännu hårdare än jag i sina åsikter Skrattande
  • Esther M
    jådåsåatt skrev 2010-10-14 09:51:25 följande:
    Jag tycker nog att de är en av dem. Som sagt, din sambo är det största puckot som inte propsar på att vara med sina barn mer men du som försvårar för honom är väl inte helt fri från skuld heller.
    Jag har lite svårt att förstå varför man väljer en partner med barn om man inte kan tänka sig att leva med några.
    Jag förstår inte heller hur man kan välja en partner som bara har sina barn på loven, men det kanske finns en bra anledning till att han har dem så sällan?
    Jag försvårar inte för honom, jag väljer mitt liv. Om hans barn är viktigare är det upp till honom att välja att vara särbo med mig eller lämna mig.
  • Esther M
    jådåsåatt skrev 2010-10-14 10:09:56 följande:
    Ok, jag ahr väldigt lite förståelse för att man flyttar ifrån sina barn så att man bara kan ha dem på loven. Varför skaffade han dem när han inte har något intresse av att ta sitt ansvar för dem.
    Jag har väl svårt att förstå dig med, det hade ju varit väldigt mycket enklare om du valde en man utan barn så att de slapp komma i kläm. Men som sagt, det är han som inte tar sitt ansvar och det är han som väljer bort sina barn till förmån för dig och det är absolut han som är den största boven i dramat.
    Sen att du bekräftar hans tro att det är ett ok beteende genom att ha ett förhållande med honom känns ju sådär, det hade jag aldrig klarat att leva med.
    Det hade kanske varit enklare att välja en man utan barn, men som sagt så står det honom fritt att välja sitt liv efter sina villkor precis som det gör för mig. Jag tycker inte att det är mitt ansvar att varken bekräfta eller kritisera andras val i livet. Om han väljer att skaffa barn och lämna dem är det inget problem för mig.
  • jådåsåatt
    Esther M skrev 2010-10-14 10:17:55 följande:
    Jag försvårar inte för honom, jag väljer mitt liv. Om hans barn är viktigare är det upp till honom att välja att vara särbo med mig eller lämna mig.
    Du säger ju själv att du vet att han drar sig för att ha mer umgänge för att han vet att du inte vill det, då försvårar du ju för honom.
    Dock är han vuxen och kan ta egna beslut och det är absolut hans ansvar. Men att tro att du är helt utan skuld är naivt. Att bli tillsammans med någon med barn innebär ett visst mått ansvar.

    Var får du ut av att vara tillsammans med en man som väljer bort sina bran till förmårn för en tjej? Tycker du själv att det är ett ok och normalt beteende?
    Och återigen, varför skaffade han barn som han inte vill ta ansvar för?
  • jådåsåatt
    Bedan skrev 2010-10-14 10:11:29 följande:
    Hehe, det är skönt att läsa text skriven av någon som är ännu hårdare än jag i sina åsikter Skrattande
    Jag blir otroligt förvånad över att det faktiskt finns kvinnor som vill ha de här bottenskrapen som skaffar barn utan att vilja ta ansvar.
    Tycker man verkligen att man är så dålig själv att man inte förtjänar bättre?
    Tragiskt, främst för barnen tyvärr.
  • jådåsåatt
    Esther M skrev 2010-10-14 10:21:38 följande:
    Om han väljer att skaffa barn och lämna dem är det inget problem för mig.
    Ok, det säger ju en del.
Svar på tråden "Jag är så trött på bonusbarnen"