• Mariohn

    "Jag är så trött på bonusbarnen"

    Jag läser dagligen på familjeliv inlägg och trådar av och från människor som klagar på sina bonusbarn.  Nu menar jag inte trådar skapade av bonusföräldrar som ber om hjälp och stöd i sin "bonusroll" utan föräldrar som uttrycker förakt mot sin partners barn. En del går så långt som till att hålla små barn på 5 år eller yngre ansvariga för sina relationsproblem, skriva hur de avskyr barnen och ska göra allt i sin makt för att hålla dem borta från "SIN partner". Det handlar alltså inte om barns rätt att bete sig precis hur de vill utan om barns rätt att ha förstående vuxna omkring sig när de behöver vägledning i livet. Jag blir så satans jävla irriterad.

    Till alla er som sitter och uttrycker förakt för era små bonusbarn: Barn är ALDRIG skyldiga till att vuxna grälar eller inte kan lösa sina konflikter. Barn ska kunna vara precis hur jobbiga som helst och ändå känna sig trygga i vetskapen om att en förälder alltid kommer att finnas där när det krisar. Och guess what...ALLA barn är "jobbiga" periodvis. De är levande varelser som måste få ha sina faser, kriser och bekymmer. De har RÄTT att ha dem och de har RÄTT att bemötas med tålamod och respekt. Så om du tillhör en av dessa fruktansvärt beklämmande varelser som inte kan acceptera det, respektera det, eller leva med det. Se för fan till att ta ditt ansvar som VUXEN människa med ett förväntat utvecklat konsekvenstänk och ge fan i att gå in i en relation med en människa som har barn! Barnen var där först och oavsett vad du gör och hur mycket du än försvarar ditt överjävliga beteende kommer du aldrig att ha rätt om du försöker gå emellan en förälder och dess barn bara för att galoscherna inte passar DIG. DU är vuxen. DU väljer din relation. Ett barn föds till världen utan att ha bett om det och dess rätt att finnas och ha ett tryggt förhållande till sina föräldrar kommer ALLTID att gå före dig. Punkt slut.

    Tack för ordet.

    (För den som har lite svårare att förstå. Tråden handlar INTE om bonusföräldrar som känner sig uppgivna, ledsna eller vill ha råd om hur de ska handskas med jobbiga situationer.  Den handlar inte heller om att barn ska få lov att bete sig precis hur de vill när de vill. Den handlar enbart om vedervärdiga människor som uttrycker sig om barn som om barnen var en böld i röven och istället för att vilja ta tag i problemet vill de stöta bort barnen)

  • Svar på tråden "Jag är så trött på bonusbarnen"
  • Päron1986

    Min systerdotter, som elva-tolvåring, kom hem från sin far och styvmor helt gråfärdig. Varje gång.
    Hon fick nämligen inte ha sina saker där, de skulle stoppas undan i garderober osv innan hon åkte "hem".
    När hon kom dit så fick hon ta fram en del, ibland.  Om de fick plats.

    Inget eget rum fick hon heller.
    Inte förrän de valde att köpa hus och fadern sa att hon skulle få ett rum där, men det fick inte styvmodern med på.
    Då sa hon upp bekanskapen med sin far.

    Sorgligt, men de fick tillbaka den några år senare, men den var trevande, minst sagt.

    Nej, finns barn med i bilden så ska de behandlas med respekt. Det är ändå den vuxna människans ansvar när hon går in i ett förhållande med en man/kvinna med barn.

  • h8him
    2underbara skrev 2010-10-14 16:58:26 följande:
    Bor gör man på ett ställe (även hemlösa har ett ställe) och barnet bor inte hos mig nej, han är hos sin pappa för att HAN bor med mig. (ja, huset är mitt)

    Barnet bor hos sin mamma eller så är han helt rotlös, bestäm själv.
    Han "bor" lika lite hos mig som en gäst bor hos dig.
    Som din sambo då? Barn bor med sina föräldrar!
  • pingstlilja
    2underbara skrev 2010-10-14 17:02:09 följande:
    Dör hellre utan honom än med.
    Ser inte riktigt problemet faktiskt. 

    Antingen skriver du bara sådana här inlägg för att reta upp alla eller är du en fruktansvärt obehaglig person.
    Mobbning på hög nivå av barn tycker jag.

    Vad är det för karl du har som tillåter dig att mobba barnet på detta sättet???
     
    Och du.. tänk en dag om din sambo lämnar dig för en ny. Då blir era barn helt plötsligt bonusar i deras familj.


     

  • alvias78

    Bra skrivert!
    håller med och när jag läser såna trådar blir jag både ledsen och så arg,
    De ska föreställa vuxna människor!

  • 2underbara
    pingstlilja skrev 2010-10-15 10:16:22 följande:

    Antingen skriver du bara sådana här inlägg för att reta upp alla eller är du en fruktansvärt obehaglig person.
    Mobbning på hög nivå av barn tycker jag.

    Vad är det för karl du har som tillåter dig att mobba barnet på detta sättet???
     
    Och du.. tänk en dag om din sambo lämnar dig för en ny. Då blir era barn helt plötsligt bonusar i deras familj.


     


    Vem mobbar?

    Och nej, mina barn kommer inte bli någons "bonusbarn" 
  • pingstlilja
    2underbara skrev 2010-10-15 11:28:40 följande:
    Vem mobbar?

    Och nej, mina barn kommer inte bli någons "bonusbarn" 
    Det kan ju du aldrig veta om dina barn blir bonusbarn.
  • 2underbara
    pingstlilja skrev 2010-10-15 11:45:04 följande:
    Det kan ju du aldrig veta om dina barn blir bonusbarn.
    Om det inte sker en separation: jo

    Om det sker en separation: jo 
  • trolltotten
    2underbara skrev 2010-10-15 11:28:40 följande:
    Vem mobbar?

    Och nej, mina barn kommer inte bli någons "bonusbarn" 
    Ursäkta men, HAHAHAHA!! Hur vet du det? Hur vet du att din sambo inte tröttnar på ditt skitsnack om hans son och flyttar? Träffar ny kärlek som han flyttar ihop med, då när han träffar era barn är dom bonusar! Grattis Kerstin!
    Moa & Nellie - Mina Underbara Ungar!
  • Fröken Susidus

    Nu vill inte jag kalla mig bonusmamma då min sambos barn redan har två föräldrar, en mamma och en pappa och det räcker tycker jag. Däremot är jag en vuxen som finns i hennes liv och som tycker mycket om henne. Jag är hennes lillebrors mamma och hennes pappas tjej och det räcker gott åt mig.

    Det har inte alltid varit en dans på rosor att leva med en man som har ett barn sedan tidigare men det har ALDRIG handlat om barnet. Snarare om andra vuxna som kommer på "köpet" så att säga och haft svårt att acceptera det nya läget och pappans val att leva med mig. Idag är läget lugnt och annorlunda men fy som det varit ibland.

    Jag tror att en del vuxna kanske ser barnen som problemet trots att de i själva verket handlar om annat? Det är nog lätt att man skyller på barnet för om inte barnet funnits skulle inte problemen med till exempel exet finnas? Men så kan man ju inte tänka för barnet finns ju! Och jag brukar tänka att vem vore min karl om han inte varit hennes pappa? Förmodligen inte den samme som jag blev kär i iallafall.

    Nej! Är man en sådan som ser barnen som ett enormt problem så får man nog syna sig själv i sömmara och ta sig en funderare på vad problemet egentligen gäller?

    /En som själv är uppväxt med skilda föräldrar och 2 extra vuxna i famijen. Mammas gubbe var och är en jävla mardröm medans pappas fru är kanon och någon jag idag ser som mitt barns mormor


    Mamma till vårt mirakel
Svar på tråden "Jag är så trött på bonusbarnen"