• Mariohn

    "Jag är så trött på bonusbarnen"

    Jag läser dagligen på familjeliv inlägg och trådar av och från människor som klagar på sina bonusbarn.  Nu menar jag inte trådar skapade av bonusföräldrar som ber om hjälp och stöd i sin "bonusroll" utan föräldrar som uttrycker förakt mot sin partners barn. En del går så långt som till att hålla små barn på 5 år eller yngre ansvariga för sina relationsproblem, skriva hur de avskyr barnen och ska göra allt i sin makt för att hålla dem borta från "SIN partner". Det handlar alltså inte om barns rätt att bete sig precis hur de vill utan om barns rätt att ha förstående vuxna omkring sig när de behöver vägledning i livet. Jag blir så satans jävla irriterad.

    Till alla er som sitter och uttrycker förakt för era små bonusbarn: Barn är ALDRIG skyldiga till att vuxna grälar eller inte kan lösa sina konflikter. Barn ska kunna vara precis hur jobbiga som helst och ändå känna sig trygga i vetskapen om att en förälder alltid kommer att finnas där när det krisar. Och guess what...ALLA barn är "jobbiga" periodvis. De är levande varelser som måste få ha sina faser, kriser och bekymmer. De har RÄTT att ha dem och de har RÄTT att bemötas med tålamod och respekt. Så om du tillhör en av dessa fruktansvärt beklämmande varelser som inte kan acceptera det, respektera det, eller leva med det. Se för fan till att ta ditt ansvar som VUXEN människa med ett förväntat utvecklat konsekvenstänk och ge fan i att gå in i en relation med en människa som har barn! Barnen var där först och oavsett vad du gör och hur mycket du än försvarar ditt överjävliga beteende kommer du aldrig att ha rätt om du försöker gå emellan en förälder och dess barn bara för att galoscherna inte passar DIG. DU är vuxen. DU väljer din relation. Ett barn föds till världen utan att ha bett om det och dess rätt att finnas och ha ett tryggt förhållande till sina föräldrar kommer ALLTID att gå före dig. Punkt slut.

    Tack för ordet.

    (För den som har lite svårare att förstå. Tråden handlar INTE om bonusföräldrar som känner sig uppgivna, ledsna eller vill ha råd om hur de ska handskas med jobbiga situationer.  Den handlar inte heller om att barn ska få lov att bete sig precis hur de vill när de vill. Den handlar enbart om vedervärdiga människor som uttrycker sig om barn som om barnen var en böld i röven och istället för att vilja ta tag i problemet vill de stöta bort barnen)

  • Svar på tråden "Jag är så trött på bonusbarnen"
  • Bedan
    2underbara skrev 2010-10-14 15:51:59 följande:
    Själv har jag full förståelse på de/oss som klagar.

    Andras ungar som ränner i ens familj ställer oftast till problem på många olika sätt.
    Vaddå andras ungar? Det är ju ens partners barn! Har man den anställningen får man låta bli att bli ihop med personer som har barn!
  • 2underbara
    Mariohn skrev 2010-10-14 15:54:30 följande:
    Men det är väl för fan inte deras fel?? De är med sin PAPPA?? 
    Ta av dig dina läsamellanraderna-glasögon, var står det att det bara är deras fel?

    Självklart är det pappans fel också, barnet finns ju från första början sedan späs det ofta på med att barnet blir behandlat på ett annorlunda sätt (läs curlande och satt på pedestal) så de blir mer eller mindre odrägliga att ha att göra med.
    Som grädde på moset så kan personkemin skapa en störelse-explosion och där har vi en styvkonstellation som gärna hade varit ogjord för min del. 
  • 2underbara
    Bedan skrev 2010-10-14 16:02:47 följande:
    Vaddå andras ungar? Det är ju ens partners barn! Har man den anställningen får man låta bli att bli ihop med personer som har barn!
    Är det inte ens egna så är det väl andras eller hur tänker du?
    Är mina barn dina?
    Vilken obehaglig tanke. 
  • Bedan
    2underbara skrev 2010-10-14 16:04:03 följande:
    Ta av dig dina läsamellanraderna-glasögon, var står det att det bara är deras fel?

    Självklart är det pappans fel också, barnet finns ju från första början sedan späs det ofta på med att barnet blir behandlat på ett annorlunda sätt (läs curlande och satt på pedestal) så de blir mer eller mindre odrägliga att ha att göra med.
    Som grädde på moset så kan personkemin skapa en störelse-explosion och där har vi en styvkonstellation som gärna hade varit ogjord för min del. 
    Men gör den ogjord då, du har ju varit med att skapa den. DU är ju del i styvkonstAllationen i egenskap av (den elaka?)momsmodern.
  • Mariohn
    2underbara skrev 2010-10-14 16:04:03 följande:
    Ta av dig dina läsamellanraderna-glasögon, var står det att det bara är deras fel?

    Självklart är det pappans fel också, barnet finns ju från första början sedan späs det ofta på med att barnet blir behandlat på ett annorlunda sätt (läs curlande och satt på pedestal) så de blir mer eller mindre odrägliga att ha att göra med.
    Som grädde på moset så kan personkemin skapa en störelse-explosion och där har vi en styvkonstellation som gärna hade varit ogjord för min del. 
    Jag vet inte vad en "pedestal" är men jag gör en gissning. "Andras ungar som ränner i ens familj". De ränner i SIN familj. Det är DERAS pappa. Passar det inte kan du välja att lämna relationen. 
  • Bedan
    2underbara skrev 2010-10-14 16:05:23 följande:
    Är det inte ens egna så är det väl andras eller hur tänker du?
    Är mina barn dina?
    Vilken obehaglig tanke. 
    "Andras ungar" får det att låta som att det är grannbarnen som ränner i kåken, när det är barn som bor i huset är det fanimej inte andras ungar. Hade min styvfar pratat om mig på det sättet hade jag drämt en kavel i huvudet på honom, men som tur är är han en SYMPATISK person med kärlek i sitt hjärta, inte en elak jävel som förtjänar allt förakt i världen.
  • LyckligtSlut

    Nu är jag inte en av de styvmammor som känner så. Älskar min sambos barn mycket högt och har varit med och kämpat för att hon ska vara MER med oss, helst heltid om det hade varit bäst för henne. För mig hade det då varit bäst om man nu ska vara ego, men det går inte. Hon behöver sin mamma mer än hon behöver mig.

    Men väldigt många förstår inte hur det är att vara styvmamma. Man inser det själv inte förrän efter ett tag. Vore det bara man själv, mannen och ungarna vore det bra, men att ständigt få skulden för allt från omgivningen för att man inte är barnens riktiga mamma (hallå det var inte jag som gjorde slut) gör att man tillslut blir väldigt less på hela familjekonstellationen. Man är som en hackkyckling som inte får ta plats alls. Man ska finna sig allt, känner sig aldrig hemma, vet aldrig vad som händer i ens eget liv mm. Och man blir aldrig den nya helt. Jag kan inte vara en del av min egen familj. Jag är bara på besök i mitt eget hem.

    Vissa förstår jag kan tänka lite kort och rikta frustrationen mot barnen, vilket såklart är fel, men jag förstår dem faktiskt.

    Vi har löst det med att vi separerar och jag är livrädd för att barnet ska tro att jag inte vill vara med henne. Vi är fortfarande ihop. Jag är jätterädd för att det kommer någon ny styvmamma i hennes liv som hatar henne och plågar henne. På många sätt känns hon som MITT barn. Och för att jag flyttar för att kunna leva själv, betyder det nu att omgivningen sätter skuld på mig för att jag inte klarar av att hela mitt liv styrs av min sambos ex och vad hon och han kommit överens om. Jag orkar inte ta skulden för resultatet av deras skilsmässa mer.

    Så man blir trött. Det är ibland så mycket ansvar så man inte ens kan föreställa sig. Jag hade inte ens lagt mitt eget liv åt sidan på det sättet jag gjort för styvbarnet om jag haft ett eget barn. Varför? Ingen hade krävt det av mig.


    PMS året runt :(
  • 2underbara
    Bedan skrev 2010-10-14 16:06:38 följande:
    Men gör den ogjord då, du har ju varit med att skapa den. DU är ju del i styvkonstAllationen i egenskap av (den elaka?)momsmodern.
    Kommer inte förstöra min kärnfamilj för att det kommer ett plus1-barn och ställer till det varannan vecka, han tröttnar nog snart
  • 2underbara
    Mariohn skrev 2010-10-14 16:06:45 följande:
    Jag vet inte vad en "pedestal" är men jag gör en gissning. "Andras ungar som ränner i ens familj". De ränner i SIN familj. Det är DERAS pappa. Passar det inte kan du välja att lämna relationen. 
    Jag skriver utifrån mitt perspektiv, inte andras barn, gannens eller ditt perspektiv.

    Men ja, han får gärna lämna relationen. 
  • Bedan
    2underbara skrev 2010-10-14 16:52:28 följande:
    Kommer inte förstöra min kärnfamilj för att det kommer ett plus1-barn och ställer till det varannan vecka, han tröttnar nog snart
    Som tur är för honom är ingen av oss lovade en morgondag och du har säkert en minst 20 års försprång på honom. Verkligen fruktansvärt... men du kommer säkert få ditt straff en dag. Karma.
Svar på tråden "Jag är så trött på bonusbarnen"