jådåsåatt

Äldre 14 Oct 09:47

128 svar

"Jag är så trött på bonusbarnen"

Men det fattar du väl att avundsjuka kvinnors rätt till sin kärlek ör större än ett barns rätt till ett drägligt liv...

Jag har erfarenhet av en bonusmamma som tog oss barn till sig och såg oss som sina egan och behandlade oss därefter. Just därför skulle jag aldrig acceptera något annat gällande mitt barn.

Jag blir ungefär lika förundrad över puckona som är tillsammans med de här satmarorna och accepterar att de behandlar barnen som skit.

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 09:51

#14

Esther M skrev 2010-10-14 09:42:23 följande:

Jag kanske kan kategoriseras som en sådan där person. Jag har sagt till min sambo, som bara har sina barn på skolloven, att om de skulle bo hos honom permanent skulle jag inte vilja vara sambo längre.

Jag tar inte ansvar för barnen när de är här, men behandlar dem ungefär som mina syskonbarn; tar med dem till Zoo, fixar filmkvällar, leker osv-alltså bara det roliga. Jag älskar dem men vill inte ha barn så jag skulle vägra bo tillsammans med dem och min sambo om detta hade kommit på tal.

Det hör till saken att barnen bor i ett annat land, så oftast träffar min sambo dem i hemlandet när jag inte är med. Jag träffar dem när de kommer till vårt hem och jag tycker att det är både jobbigt och roligt, men skulle som sagt inte bidra till eller ens gå med på att bo med dem. Jag vet att det är en anledning till att min sambo inte propsar på med tid eller delad vårdnad, men jag tycker att det är hans eget beslut.

Jag tycker nog att de är en av dem. Som sagt, din sambo är det största puckot som inte propsar på att vara med sina barn mer men du som försvårar för honom är väl inte helt fri från skuld heller.
Jag har lite svårt att förstå varför man väljer en partner med barn om man inte kan tänka sig att leva med några.
Jag förstår inte heller hur man kan välja en partner som bara har sina barn på loven, men det kanske finns en bra anledning till att han har dem så sällan?

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 09:56

#18

Bedan skrev 2010-10-14 09:52:21 följande:

Jo jag har ju samma erfarenhet av en bonuspappa som du har av din bonusmamma. Han har varit och är just en BONUS i mitt liv.
Ibland läser man hårresande saker som är ren mobbing och psykisk misshandel som "jag brukar låtsas glömma att duka fram till MOMSbarnet när det är här för att det ska känna sig utfryst och inte vilja komma hit mer", behandlar man sina medmänniskor så? Jag får fan ont i kroppen bara av MINNET av den hemska tråden. Fy så fruktansvärt!

Men då är vi återigen hos den biologiska föräldern som väljer att inte se och göra något åt det.
Jag kan lova att en sån person hade åkt ut ögonaböj från mitt hem. Men så är jag inte heller helt besatt av att ha en partner och skulle varken offra mig själv eller mitt barn för ett förhållande.

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 10:09

#24

Esther M skrev 2010-10-14 10:01:15 följande:

Som jag skrev så bor de in ett annat land. Han flyttade till Sverige när vi träffades, och jag har varit klar med min ståndpunkt från början. Min sambo träffar dem så ofta han kan. Jag hindrar honom inte från att bo med barnen, däremot hindrar jag dem från att bo med mig. Jag vill inte bo med dem, så om han vill det kan vi vara särbo.

Ok, jag ahr väldigt lite förståelse för att man flyttar ifrån sina barn så att man bara kan ha dem på loven. Varför skaffade han dem när han inte har något intresse av att ta sitt ansvar för dem.
Jag har väl svårt att förstå dig med, det hade ju varit väldigt mycket enklare om du valde en man utan barn så att de slapp komma i kläm. Men som sagt, det är han som inte tar sitt ansvar och det är han som väljer bort sina barn till förmån för dig och det är absolut han som är den största boven i dramat.
Sen att du bekräftar hans tro att det är ett ok beteende genom att ha ett förhållande med honom känns ju sådär, det hade jag aldrig klarat att leva med.

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 10:21

#28

Esther M skrev 2010-10-14 10:17:55 följande:

Jag försvårar inte för honom, jag väljer mitt liv. Om hans barn är viktigare är det upp till honom att välja att vara särbo med mig eller lämna mig.

Du säger ju själv att du vet att han drar sig för att ha mer umgänge för att han vet att du inte vill det, då försvårar du ju för honom.
Dock är han vuxen och kan ta egna beslut och det är absolut hans ansvar. Men att tro att du är helt utan skuld är naivt. Att bli tillsammans med någon med barn innebär ett visst mått ansvar.

Var får du ut av att vara tillsammans med en man som väljer bort sina bran till förmårn för en tjej? Tycker du själv att det är ett ok och normalt beteende?
Och återigen, varför skaffade han barn som han inte vill ta ansvar för?

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 10:24

#29

Bedan skrev 2010-10-14 10:11:29 följande:

Hehe, det är skönt att läsa text skriven av någon som är ännu hårdare än jag i sina åsikter

Jag blir otroligt förvånad över att det faktiskt finns kvinnor som vill ha de här bottenskrapen som skaffar barn utan att vilja ta ansvar.
Tycker man verkligen att man är så dålig själv att man inte förtjänar bättre?
Tragiskt, främst för barnen tyvärr.

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 10:24

#30

Esther M skrev 2010-10-14 10:21:38 följande:

Om han väljer att skaffa barn och lämna dem är det inget problem för mig.

Ok, det säger ju en del.

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 10:40

#35

Esther M skrev 2010-10-14 10:37:17 följande:

Jag vet inte varför han skaffat barn han inte tar ansvar för. Vad jag vet är att han gör vad han kan för att vara en pappa till dem. Var ligger min skuld?

Han flyttade från landet de bor i, är det vad du kallar att göra vad man kan för att vara en pappa åt dem? Då har du inte mycket koll på vad det innebär att vara förälder.
Du bekräftar att det är ett ok beteende genom att vara tillsammans med honom och ser till dina behov framför barnens, däri ligger din skuld.

Barn är ett kollektivt ansvar även om föräldrarna har det yttersta ansvaret. en vuxen människa som bidrar till att försämra tillvarom för ett barn har alltid del i skulden.

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 11:04

#38

Esther M skrev 2010-10-14 10:59:10 följande:

Varför ska jag skuldbeläggas för att jag ser till mina behov framför någon annans barns? Bör jag åsidosätta mina behov till fördel för alla barn i världens? Varför det? Jag har inga barn eftersom jag valt att inte skaffa några. Jag har inget ansvar för någon annan än mig själv varken juridiskt eller moraliskt.

Jag försämrar inte barnens liv. Innan min sambo träffade mig och flyttade till Sverige träffade han dem ännu mer sällan eftersom han reste mer i arbetet då. Han bestämmer själv när och hur han tar hand om sina barn, det enda jag säger något om är vem jag ska bo med.

Ja. du har ett visst ansvar för barnen till den partner du valt. Dock är det inte på långa vägar lika stort som han ansvar såklart. Det är som sagt han som gör fel men du är på sätt och vis medskyldig när du bara står brevid och ser på när han skiter i sina barn.

Tycker du själv att det är ett ok beteende att skaffa barn man inte tar hand om? Jag tycker att det är helt sjukt att folk kan vara så egoistiska att de avlar fram barn utan att vilja ta ansvar för dem, jag förstår inte hur man kan vara så kall och känslolös.

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 11:19

#43

Esther M skrev 2010-10-14 11:17:14 följande:

Det gör det säkert, men eftersom jag är likadan så är det ok för mig.

Hur menar du nu?
Du skulle alltså utan problem kunna skaffa barn som du sen skiter i?
Och du bryr dig inte heller om ifall du gör de som bör stå dig närmast illa?

ok...så kan man ju också välja att leva sitt liv.

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 11:26

#50

Esther M skrev 2010-10-14 11:20:55 följande:

Nej, jag har inget ansvar för barn som inte är mina. Jag har inget ansvar för vad en annan människa väljer att göra. Med din logik är det delvis mitt fel om jag bevittnar en trafikolycka.

Jag förstår varför han har flyttat. Jag förstår inte vad det innebär att ha barn, så för mig är det inget konstigt att inte se sig som tvungen att bo där man inte vill bo pga någonting alls. Jag tar inget ansvar och kan därför lätt förstå hur man kan låta bli.

Nä, du får snarare jämföra med att stå brevid och bara titta på när någon gör en annan människa medvetet illa. Som att bevittna en misshandel eller mobbing t.ex. Men då kanske man inte heller har något ansvar?
Jag tror att vi har helt olika grundvärderingar. Jag anser att man har ett ansvar jämtemot sina medmänniskor.

Att skylla på att man inte har några barn förstår jag inte. Tänk dig in i situationen om dina föräldrar valt bort dig när du var barn, hur tror du att det hade fått dig att känna?

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 11:32

#53

Esther M skrev 2010-10-14 11:24:49 följande:

Nej, jag skulle inte skaffa barn eftersom jag inte vill ha några. Däremot kan jag lämna en situation och gå vidare utan att se tillbaka, exempelvis flytta till ett annat land eller en annan stad och inte ha kontakt med de jag levt med.

Om det gör mina närmaste illa att jag väljer mitt eget liv, så gör jag dem illa. Jag gör det inte med avsikt, men hamnar deras vilja i kläm med min, så tänker jag på mig själv.

Ok, men problemet här är att man slutat har rättigheten att se till sig själv först när man får barn. Man kan inte bara avla fram barn som är balla för stunden och sen lämna dem åt sitt öde när roligare saker än ansvar kommer i ens väg.

Och jo, din man gör sina barn illa med avsikt. Som förälöder bör han vara väl medveten om vad det innebär att välja bort sina egna barn.

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 11:36

#54

Esther M skrev 2010-10-14 11:30:54 följande:

Anser du att jag borde adoptera alla barn som svälter, elelr far illa i Rumänien också? Om jag inte gör det tar jag ju inte mitt ansvar som medmänniska?

Jag kan inte tänka mig in i att ha blivit bortlämnad som barn, och det skulle knappast tillföra något här om jag kunde det. Barnen har inte blivit bortlämnade. De bor hos sin mamma och träffar sin pappa ibland. Deras pappa har en tjej som inte ser dem som sitt ansvar. Det är inte riktigt att jämföra med hur jag skulle ha känt om mina föräldrar hade valt bort mig.

Din man har valt bort sina barn, han flyttade ifrån dem.
Att man träffar sina barn ibland kan knappast räknas som att ta sitt förälraansvar.
Så jo, prova att sätta dig in i situationen. Men att försöka sätta dig in i vad andra känner är inte riktigt din grej va?

Nä, du borde inte adoptera alla barn i Rumänien eftersom du inte vill ha barn och därför knappast gett dem en bra tillvaro.

jådåsåatt

Äldre 14 Oct 11:40

#59

Esther M skrev 2010-10-14 11:38:37 följande:

Ok, men hur har jag skuld i det?

Du har inte skuld i att din man väljer bort sina barn, det är hans beslut.
Dock, och det här har jag redan skrivit, ligger ditt ansvar i att du bara står och ser på när en människa gör sina barn illa utan att tycka att det är fel eller ingripa.

"Jag är så trött på bonusbarnen"

INNEHÅLL