capiche, jag förstår att du går igenom något fruktansvärt jobbigt just nu! När jag väntade E var jag med m lite liknande jag fick vid vul i v8 höra att det skulle bli missfall för att det var för litet för tiden och jag väntade i 2 veckor till, då sade läkaren direkt när jag kom in i rummet att hon hade läst fel i tabellen och att det var rätt storlek för tiden iaf. Vi som hade gått igenom eländiga två veckor jag hade inte ens orkat jobba för jag bara väntade på mf, så vi undrar ju varför hon inte bara kunde ha ringt och besparat oss den oron. Men dessutom så tittade hon då igen, jag var då i v 10, och sa att fostret ändå rörde sig för dåligt och sannolikt skulle detta ändå bli missfall, eller som hon sa annars blir det roligen ett missbildat barn". Det kändes bedrövligt, men jag litade då inte längre helt på henne trots att hon var överläkare.
Tre veckor senare var det NUPP och allt såg bra ut, men det var mkt svårt att ta till sig det efter de veckorna. Nu har vi en (normal) 3,5 åring hemma så det gick ju hur bra som helst. Just detta har gjort mig intresserad av sådana historier och för två-tre somrar sedan gjorde en radioreporter, Evin Rubar tror jag hon heter, en radiodokumentär om kvinnor som fått höra att det skulle bli mf eller som tom fått tid för skrapning för att de inte sett något liv alls. Detta var fall där kvinnona hade bett om second opinion eller väntat ändå och sedan hade fått besked att allt var ok ett par veckor senare. Det var många, säkert 20-30 st som hon intervjuat. Nu vill jag inte ge falska förhoppningar, för man vet ju tyvärr inte hur det kommer att gå för dig, men jag kan inte låta bli att hoppas att det bara är så att din lille ligger och görmmer sig och växer till i ett språng. Visst konstaterade vi väl också att vi trodde att din äl var några dagar senare än FF satt ut? Här kan ju varje dag spela roll. Varma kramar till dig!