Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Får man vara med här?

Fick missfall i vecka 10, på midsommardagen.

Första barnet, första försöket.

Hade äl igen i helgen som var och har bim kanske den 25 juli ungefär. Första efter missfallet... Jag håller tummarna för vi hade mycket sex

Välkommen hit Muffe80. Här är vi en härlig blandning tjejer, vissa som plussat för länge sedan och vissa som befinner sig i samma situation som du. Om du är sugen på att hänga kvar och vill ha stöttning och sällskap på väg mot ditt plus så får du gärna skriva in dig på vår fina bim-lista. Det är en fantastisk tråd, välkommen!!

Puttekulan; skönt å höra att det verkar ha varit falskt alarm. Nu håller vi tummar och tår att liten har bestämt sig för att stanna hos dig. Stor kram!

Hm vet inte hur man kopierar och skriver in sig...

äl den 11 juli, troligen och bim kanske den 25 juli

Muffe80: Välkommen!
Jag hade också MF på midsommardagen, ÄL i helgen och beräknar nästa BIM till 25 juli.
Blev också gravid med första barnet på just första försöket...hihi! 
Vad ballt! 

Coolt, då får vi hänga här och vara uppdaterade Lite komiskt att det är så lika!

Jag sitter här och är bitter (som vanligt, känns det som) Avundsjuk på er med "bara" ett missfall i bagaget, som fortfarande är så där glada, förhoppningsfulla och possetiva.

Själv känner jag ingen glädje alls, visst vill jag ju bli gravid, mer än allt annat i världen, men det är inte längre samma sak, det betyder liksom inte att jag kommer få en bebis, utan bara att jag troligtvis kommer må skit i ett par månader, för att sedan förlora den lilla som skulle blivit ett syskon till dottern.

Igår pratade jag med en av mina bästa vänner, som ska ha barn samtidigt som jag skulle haft, om inte jag fått missfall i januari. Hon hade hämtat hem barnvagnen nu...  Livet är så förbannat orättvist. Jag har inte orkat träffa henne sedan jag fick mitt missfall, känns så tråkigt, men det är för jobbigt att bli för involverad i hennes graviditet. alla gravida är jobbiga och umgås med, men särskilt med henne, vi skulle ju haft med bara några dagars mellanrum... =(

Men stackars, det låtter verkligen jättejobbigt!

Och vet du, själv är man jätte-avundsjuk på dem som inte haft något missfall alls, som sluppit gå igenom det här, och som vågar vara positiva och glada och räkna med att allt kommer gå bra. Själv kommer man ju bli superrädd när man plussar igen. Jag kommer få mentala sammanbrott både en och två gånger innan man (förhoppningsvis) når vecka 12.

Du kommer också att bli gravid igen, och det kommer gå bra. Du kan ju bevisligen bli gravid. (Sedan har du tyvärr haft en sabla sabla otur).  Men det kommer gå bra. Det kommer sluta lyckligt. Du kommer få din bebis.

Kanske kan du behöva gå och prata med någon utomstående för att bearbeta och orka gå vidare? Kvinnokliniken har terapeuter vet jag.
Stor stärkande kram, jag tänker på dig!

Stor kram till dig färenvik!!!!

Vet du, JAG FÖRSTÅR DIG! Jag  har 6mf med mig i bagaget och det känns förjävligt. Och nu är jag gravid igen och ja, jag har mått skit.

MEN....och här kommer mitt men. När du känner dig sådär bitter....fråga dig själv "Vad tjänar jag på det?" och "Mår jag bättre av det här?"

Troligtvis så är svaren "ingenting" och "nej".

Vet du gumman...då gäller det att _bestämma_ sig för att må bättre. Sätt dig ner och gråt, skrik och slå på en kudde....sedan tar du en stor skål med glass och sätter dig i soffan och bara är. Ta hand om dig  själv och vårda dig själv så som du skulle vårda ditt barn om denne var ledsen. Sedan, om det krävs så säg det högt, så säger du till dig själv att "Nej, nu får det vara bra, nu ska jag tänka glada tankar" och så ser du till att du gör något som du tycker är jätte kul. Gör en lista på saker du kan göra som man som gravid inte kan göra och så gör du det! Drick ett glas vin med din man ikväll, ät god ost och ha sex tills ni har skavsår!

Grejjen är den att när längtan tar över sådär så missar man att leva och det är inte bra. Det är inte bra för dig, din man eller er relation. Vårda det ni har och satsa på framtiden så kommer resten att lösa sig, det vågar jag att lova!

*kram* 

Tack.

Jag går redan hos infertilitetsmottagningens psykolog 1 gång/v. Och det är bra. Just nu är det dock uppehåll för hon har semester.

Tyvärr dras ju allting upp gång på gång, när de allra flesta som jag umgås med är gravida eller nyss har fått bebis. Det blir ju så att jag undviker att umgås med dem för att det påminner för mycket om mina egna hopplösa försök. Kanske måste skaffa nya vänner. sådana som aldrig tänker skaffa barn.