Fimpen72 skrev 2010-09-24 17:36:19 följande:
Tur nog så är det väl proffsiga och tar emot ätande utan problem. Jag gick hos kurator efter min fosterreduktion, det var otroligt hjälpsamt men jag borde kommit iväg tidigare (tog 1år).
Känner mig lite mera positiv nu faktiskt, kanske det smäller imorgon och jag ligger dubbelvikt av smärta he he
Vi får hoppas du får ont snart då...
Kan tänka mig att det var jobbigt.
Själv har jag så otroligt dåligt samvete och tankar om att jag dödat mitt barn då jag fick operera bort min graviditet som låg i en missbildad del av min livmoder(inget någon här behöver vara orolig för, jag var statistiskt årets fall). Vårdpersonalen fick mig att tvivla på mig själv(de trodde på en annan diagnos) och jag gick med på op även fast det redan då kändes som jag dödade mitt barn. Visade sig senare att jag hade rätt och de fel, kanske inte hade spelat någon roll, hade antagligen blivit op ändå då riskerna var för stora. Men det finns flera fall där graviditet resulterat i ett levende barn vid min typ av missbildning, så möjligheten kunde ju ha funnits. Nu tror jag dessutom ibland att Dr som op kanske skadade något eller att det har blivit fullt med ärrbildning i hela buken så inga ägg kan hitta rätt.
Tankarna bara mal, och inte blir det bättre av att tiden går utan att man blir gravid igen. Blää!