Se hit alla singelkillar! Här hittar ni desperata singelmammor :-D

Bra det.. Man ska inte göra sånt för nån annans skull utan vara ego när det gäller ens egna känslor o tvivel osv...

Jag vet inte.. När vi är tillsammans känns det bra, men eftersom det är långdistans o jag har barnen på 75% o han på 100% så har vi inte överdrivet mycket tid att ses o all tid däremellan tänker o analyserar jag för mycket... Ibland känns det som jag kanske inte är redo för nåt, men samtidigt är jag superredo liksom... Men jag vet inte... Han är ju tokkär....

Men då ska ju du inte gå på deras fakta som helt klart verkar vara helfel... Tro på dig själv...

Shit vad jag skriver...

Jag vet jag är dum i huvet... Men jag har aldrig förut pallat långdistans o nu har vi båda dessutom barn vilket innebär ännu mindre tid...

För att jag är dum i huvet....

Det heter väl danska?
Själv är jag allmänt svag för dialekter.. Tycker det är så häftigt med folk som har en dialekt som sitter kvar liksom.. Själv har jag ingen egen så jag påverkas av andras dialekter.. Folk har trott jag kom från småland förut när jag umgicks mycket med en kompis som kom från småland..

Ja jag är värsta smartiesen...
Kan tänka mig att höstens skolstart påverkar mig lite.. Kommer ju ha varit mammaledig i 3 år (nästan på dagen) när jag börjar skolan så det är ju en stor grej i mitt liv känner jag.. Om 20 dagar ska min lillis börja på dagis o storisen ska ju gå lite längre dagar from skolstarten... Så livet kommer se helt annorlunda ut. Ser verkligen fram emot det, men samtidigt vet jag ju att eftersom jag itne vill att barnen ska gå så långa dagar på dagis så kommer jag behöva plugga en hel del på kvällstid o på barnlediga dagar o helger vilket i sin tur innebär mindre tid till annat... Menmen, den som lever får se vad som händer... Jag är ju för sjutton inte ens skild än...

Ja jag har ju vetat det hela tiden.. Men under helgen kändes det bra o sen redan på tisdag började jag vela igen o sen funkade inte min bil i torsdags så jag kunde inte åka till honom, men han kom hit istället o jag kände mig lite off, men det blev bättre en stund efter han kommit hit... O igår kände jag mig totalt off... Idag vet jag inte..
Har ju pratat med honom o han vill att jag ska prata med honom varje gång jag får panik eller nåt liknande.. Han har igen tagit ett steg tillbaka eftersom han inte vill skrämma iväg mig... Tycker synd om honom på nåt sätt även o jag vet att vi alla ansvarar för våra egna känslor o jag kan inte ta ansvar för att han kärar ner sig totalt i mig.. Men ändå.. 

Riktigt grov skånska förstår jag inte.. men det gäller nog många extrema dialekter... Då skylle rjag på att jag är halvfinne o inte kan svenska så bra..

Brorsan pratar finlandssvenska, men han bor ju i Helsingfors så.... Själv har jag tappat finlandssvenskan helt.. Men jag är ju inte ett dugg finlandssvensk egentligen.. Känner mig mest som sverigefinne..