Det pratas så mycket om vad som är tabu eller inte. När det gäller homosexuella par så har det varit stora skriverier om DOM ska få vigas i kyrkan eller inte. Vad anser DU?
Vad det gäller adoption så får homosexuella par adoptera barn, med det är inte många länder som går med på att adoptera till homosexuella. Vad anser DU i denna fråga?
Omöjligt att besvara flera frågor som om de vore en.
Vigas i kyrkan - ja, om det är kyrkans uppfattning. Varje religilst samfund måste få besluta själv, och svenska kyrkan har sagt ja med reservationen att varje enskild präst har rätt att säga nej. Det är ingen fråga som jag kan ha någon åsikt i. Det angår helt enkelt inte mig.
Adoptera - både ja och nej. Detta är ingen rättvisefråga för vuxna. Barnets bästa avgör. Självklart säger jag ja till närståendeadoption. I de flesta fall måste det vara förenligt med barnets bästa. Det är dock inte den form av adoptioner som jag i första hand tänker på när jag hör ordet adoption.
När det gäller internationell adoption är jag mera tveksam. Eftersom det inte finns några länder som lämnar barn till homosexuella par i Sverige finns ingen erfarenhet, ingen forskning, ingen kunskap på området. Däremot finns en hel del adoptionsforskning, t.ex. Cederblad, Hjern/Lindblad/Vinnerljung, Irhammar, som beskriver dessa barns och senare ungdomars (och vuxnas) ömtålighet.
Frågan i ts går inte att besvara eftersom det inte är en fråga utan minst två.
Beträffande vigsel i kyrkan har jag inga synpunkter. Kyrkan själv måste få bestämma. Det är en religiös fråga och gäller lika för alla samfund.
Den andra frågan är egentligen två (eller tre), beroende vad man menar med adoption - närståendeadoption eller internationell adoption. Därutöver adopteras varje år ett litet antal svenskfödda barn inom landet. All adoption ska bedömas vara det bästa för barnen. Det är alltså ingen rättvisefråga för vuxna. När det gäller närståendeadoption är jag oreserverat för adoption (efter sedvanlig prövning i Tingsrätten) eftersom det i de flesta fall måste vara just barnets bästa.
Problemet är att det, såvitt jag vet, inte finns någon forskning som gäller internationell adoption i homosexuella familjer. Däremot finns det en hel del forskning (t.ex. Cederblad, Hjern/Lindblad/Vinnerljung, Irhammar) som på olika sätt åskådliggör de internationellt adopterades sårbarhet. Av den anledningen är jag tveksam till att homosexuella par får adoptera internationellt.
När det gäller inhemsk adoption av samkönade par kan det tänkas att det finns forskning i andra länder men såvitt jag vet ingen svensk. I Sverige finns knappast något forskningsunderlag. Utländsk forskning kan vara svårvärderad på grund av att den speglar ett helt annat samhälle.
De undersökningar om barn i familjer med homsexuella föräldrar som det refereras till i SOU:n gäller alltså inte internationellt adopterade.
Det finns idag inget land som medger adoption till homosexuella par i Sverige. I praktiken spelar det alltså ingen roll vad vi svenskar anser och vill. Det blir inga internationella adoptioner i alla fall.
Upps - ser att jag har varit lite tjatig. Ursäkta ..
Det finns länder som medger adoption till homosexuella, dock har Sveriges adoptionsbyråer inte avtal med dessa länder.
Självklart är det också så att det spelar stor roll vad vi svenskar anser och vill. Dessa frågor kan vi driva, politiskt eller på andra sätt, och påverka samhället till att agera i den riktning som vi anser är rätt.
Inte kan vi lägga oss platt. Det vore väl allt för synd för våra barn och kommande generationer.
/Holi
Cloberrella:
Det har varit lagligt för homosexuella att prövas som adoptivföräldrar sedan 2003.
Forskningen och studierna gjorde innan dess..
