Finns det någon vars sambo inte har några spermier i sädesvätskan som har lyckats bli gravida genom IVF/ICSI?
Vi ska få kallelse till en Urolog då vi fick veta förra veckan att dom inte hade hittat några spermier i spermaprovet.
Känner att jag behöver någon att prata med här inne som har gått/går igenom samma sak 
Va spännande! jag hålle mina tummar att det ska gå bra för er!
Tror det är den långa eftersom hon sprayar? Fast jag kan ha fel 
Varför kommer det att bli den långa för er? Jag har fortfarande inte riktigt fattat varför man väljer den ena eller den andra...
har inte heller fattat varför man antingen väljer den långa eller korta
Då fattar jag! Jag tror det kan ha att göra med ålder samt om man har några hormonella störningar, PCO etc. Det verkar också variera från klinik till klinik. Jag är bara glad om vi kommer så långt, jag struntar i vilken metod de kör. Om de ber mig stå på huvudet så gör jag med glädje det också
Tidigare var jag helt emot både donator och adoption. Det skulle liksom vara min mans barn eller inget barn. Nu har jag mentalt närmat mig alternativet donator, men adoption känns fortfarande extremt långt borta. Det känns inte alls aktuellt. Jag vill så himla gärna uppleva att vara gravid och föda ett barn...
Vi har egentligen inte pratat så mycket om det utan sagt att vi tar besluten när vi står inför dem, men donation känns just nu som ett alternativ som vi nog skulle kunna leva med. Men det kräver nog att vi tillåter oss att bryta ihop och sörja lite först, och kanske tar emot professionell hjälp för att komma vidare. Läkaren på kliniken sa vid vårt första besök att man kan börja med att ställa sig frågan "Vill vi leva med barn eller kan vi tänka oss att leva utan barn?"
Jag märker att jag har förändrats under det halvår som har gått sedan vi fick de första negativa beskeden, och jag kommer nog att förändras ännu mer under resans gång. Därför är det svårt att ta beslut innan man vet vad man står inför. Man är liksom inte samma människa med alla besked i bagaget...