vad kallar ni er.. bonusmamma, styvmamma, extramamma, för ert namn eller??

En dag hos sin biom berättade dottern om vad vi, dottern och jag (bonusmamma) hade gjort under veckan, då hon kallade mig för mamma + mitt namn, bonusdottern hade aldrig sagt mamma + mitt namn till mig eller öht hemma hos oss, det tog hus i h-e när biom hörde sin biodotter kalla mig för mamma + mitt namn, fem minuter efter att vi lämnat henne hos sin biom så ringer biom upp biop och skriker i telefon om att vi ska ta ansvar över detta, prata och tala om för dottern att jag inte och kommer aldrig vara mamma + mitt namn, för deras dotter, att dottern har en mamma och ingen kan ta hennes plats, efter detta har vi pratat med dottern och sen dess säger hon mitt namn om hon skulle prata med mig, men tyvärr så har dottern blivit förbjuden /skrämd av mamman så hon pratar och tyr sig endast till sin biop numera. jag får mer eller mindre tvinga henne att säga Hej ..........(mitt namn) när hon kommer innanför vår dörr, säger jag ingenting så går hon bara in direkt till sitt rum eller sätter sig framför TV.
TS, vill barnet säga extramamma så låt barnet göra det, men berätta gärna att mamma är en mamma och hon är en extra mamma då barnet är hemma hos pappa

Barn ser sin mammas nya kille som en Pappa även om barnet vet om att BioPappa är Pappa och bonuspappa är en bonus/Extra pappa + hans namn
Barn ser sin pappas nya tjej som en Mamma även om barnet vet om att BioMamma är Mamma och pappas nya tjej är en Bonus/Extra Mamma + hennes namn
Det är vi vuxna som har problem med detta, vissa av oss är ju svartsjuka av oss, livrädda för att barnet ska tycka mer om bonusmamman, helt sjukt, koncentrera dig på att vara Världens bästa Mamma istället och låt barnet njuta av att ha flera mammor och pappor och syskon

Har alltid varit mitt förnamn och inget annat. Jag har aldrig blivit presenterad som annat mer än mitt förnamn, sambo med barnens pappa.

det beror väl på ålder och den andra förälderns närvaro, det är väl lättare att säga pappa till en styvpappa om ingen annan pappa finns. min killes barn kallar mig vid namn, tror inte han ser mig som nån typ av mamma, mer som nån vuxen han gillar.

Använder mitt personnamn förutom när jag måste förklara i telefon vem jag är, om jag t.ex. ringer någon av barnens klasskompisars föräldrar. Använder då ordet "bonusmamma" trots att jag avskyr det. Försöker få in "styvmamma" i mitt vokubalär i stället *S*

Vi barn i min familj har sagt mamma och pappa till våra biologiska föräldrar, de andra har kallar vi för deras namn!

Vi kallar dom nya för extraföräldrar om vi prata om just VAD dom är. Men annars nämns dom bara vid deras namn, lättast så.

Och då kan jag ju tillägga att jag har fyra syskon där vi alla har olika föräldrar :)
Är vi däremot med någon av våra syskons föräldrar eller mor/farföräldrar och någon utomstående undrar så är de våra bonusföräldrar eller bonus-mor/farföräldrar.
Och i andra sammanhang så är vi "våra föräldrars namn"s dotter/son, som Marias dotter osv.

Mamma och pappa säger jag bara till mina biologiska föräldrar, trots att de andra föräldrarna är som mammor och pappor till mig. Men visst har jag sagt "fel" flera gånger!
Ex. sagt till min bio-pappa, att jag mamma och pappa var på skansken och sen säga nej... jag, mamma och "namn" va där..
Och visst kan pappa se lite chockad ut, men herregud.. Vi är barn/människor och man säger fel ibland. Men det är inget de skulle bli arha över.

jag försöker hitta nåt som ska passa bra för både mig och barnet...

och varför säger jag då även för mig..

det har inte med att göra att jag känner någon konkurrans..nej så är det inte

utan denna kvinna, och barnets pappa har pratat så illa om mig tillbarnet, pappan har socanmält mig för div saker och skäller på mig jämt i telefonen om alla saker,
hon, hans fru, har pratat öppet till barnet om att polisanmäla migför alla möjliga saker, hon beklagar sig inför barnet om saker som är tagna ur sitt sammanhang som jag endast har skrivit till pappan i mail för att hålla barnet utanför vår lilla dispyt.
Dessutom går han och hon och försöker övertala barnet att flytta hem till dem, trots att barnet sagt att h*n vill bo med mig. och även sagt så till soc.

Så för mig känns det fel just att kalla henne för en extra- bonus - styv mamma.

för jag anser att det är rakt emot vad en mamma gör mot någon man tycker om.

Men det där med extraförälder lät riktigt bra.
Det kanske kan kännas bra för oss båda..

jag vill ju att vi ska säga samma sak.. trots att vi nu i 9 år kallat henne för hennes namn. Så av någon anledning i samband med allt ovanstående jag har skrivit så ska barnet nu kalla henne för extramamma.

Det kändes inte rätt för mig.

Och jag ska poängtera att jag har absolut inte skällt ut varken barnet eller henne/pappan. Utan sa som jag skrev att vi kan kalla henne för det namn hon har.

Jag förstår verkligen att du inte vill att hon ska kallas för "mamma"!!
Det hade jag inte tagit heller faktiskt, mitt barn har endast EN mamma och EN pappa, thats it. Det betyder inte att jag uppskatta att mitt barn har flera vuxna som bryr sig i sin närhet, men någonstans går också min gräns, svartsjuk eller inte - kalla det vad du vill.

Extraförälder är något som jag har sagt till mitt barn gällande både min och pappans nya. Mitt barn kallar alla oss fyra för sin "familj" - det är en helt annan sak än mamma/pappa.

Det låter dessutom som en jobbig historia er emellan, hoppas att det löser sig!