vad kallar ni er.. bonusmamma, styvmamma, extramamma, för ert namn eller??

Jag har bara läst ts!

Det handlar väl bara om att barnen behöver ett beskrivande ord för personen ifråga? Skulle någon fråga sonen vem "blabla" är, och han då svarar "pappas fru" så skulle det säkert bli ett jäkla liv om det också om de råkar vara så att de inte är gifta osv.

Givetvis springer inte barnen runt och ropar "bonus/extra/styvmamma" när de vill något? Helt enkelt för att lättare kunna beskriva relationen med personen.
Min sambos son, 4 år, berättar för folk att jag är hans bonusmamma, helt på eget initiativ!

Min bonustjej kallar mig för mitt namn. Men när vi är ute tillsammans och någon säger "din mamma" så säger hon inget för att säga emot, blir för krångligt.. ;)
Sen eftersom vi har gemensamma barn så är jag mamma här hemma och det vet hon, men vi har pratat mycket om att hon har sin mamma och jag kommer aldrig bli hennes mamma på det sättet, även om jag är mamma här hemma.. oj vad rörigt det blev.. haha.. Men jag tror hon funderar mycket på det, frågar mycket om det, tex om man inte har någon mamma, kallar jag dig för det då? Så hon kanske vill och ibland gör hon det utan att tänka och vi gör ingen större affär av det. Hon har även kallat min mamma för mormor och självklart får hon det om hon vill..

Inför andra ex andra föräldrar på "mitt bonus barns" skola kan jag ibland säga jag är Felicias styvmamma. Det är mer för att dom ska veta vilken relation jag har till Felicia. Men hemma så säger vi ju bara mitt namn. Nu bor ju min bonusdotter hos oss på heltid så det gör kanske lite skillnad å ibland så kan hon säga att jag är hennes låssasmamma. Det är okej för mig att hon säger så, jag känner inget behov av att ersätta hennes riktiga mamma. Jag hoppas å tror att hennes mamma vet det. Att jag är hennes styvmamma eller låssasmamma handlar inte om att jag är hennes andra mamma. Jag är däremot mamma till hennes syskon å tar hand om henne mycket eftersom jag bor med hennes pappa å hon bor hos oss. Men hon har ju en mamma.

Bonus mamma.
Barnen började säga det och det bara blev naturligt. Blir så krångligt att säga annars. Men det var kanske när vi hade varit tillsammans i ett år som dom började säga det och nu har vi varit det i 8 år.Min man jobbar ju mycket utomland så jag har ju barnen mycket själv i perioder också. Hemma är jag ju Kajsa men i talande sammanhang med andra så blir det bonusmamma och dom bonusbarn för mig.

Tror inte att barnens mamma har något emot det. Hon vet att hon alltid är mamma för barnen och vi har en god kontakt med varandra.

jag tycker det helt och hållet handlar om vad man själv som BARN vill kalla sina släktingar/bonussläktingar.

ett tag valde jag att kalla dem mamma och namn/låtsaspappa respektive pappa och namn/låtsasmamma.

ett tag för mamma och förälder resp. idiot och idiot.

ett tag för mina föräldrar resp. namn och namn

allt handlar ju om hur jag som BARN upplever relationen med dem.

Idiot idiot Roligt Tror mer det är vi vuxna som krånglar till det hela. Barnen vet att deras mamma och pappa alltid är deras mamma och pappa. Det enda som jag vägrar bli kallad är just bara mamma för det är jag inte.

Min sambos barn var 15 år när vi träffades och han har alltid kallat mej för mitt namn, men hans riktiga mor dog straxt därefter och han hatade mej nog ett tag , men nu när han är 22 kommer han gärna som min egen son,men det skulle kännas konstigt om han sa "mamma". Ska nog säga att jag älskar honom lika högt som mina egna barn,och det gör inget att han kallar mej sin bonus mamma.

Jag är ju sådär knäpp och tycker namn och "pappas fru/sambo" är det man säger. Enligt mig kan barn inte ha fler än två föräldrar, men föräldrarnas nya partners kan vara engagerade vuxna i barnens liv ändå.

Ja fast jag tycker att det är barnen det handlar om som väljer vad de vill kalla pappas/mammas sambo/fru/man.  Jag skulle aldrig kalla mig styvmamma eller låssasmamma inför andra om inte min styvdotter själv använt dom namnen på mig innan. Hon presenterar mig som sin låssasmamma inför sina kompisar å det är okej för mig. Hon är oxå tydlig med att hon har en mamma, hon bara inte bor hos henne.  I relationen till min egen "låssaspappa" så minns jag fortfarande hur glad jag blev första gången han presenterade mig som sin dotter. Då visste jag att han såg mig så och för mig som vuxit upp utan pappa var det skönt att höra. Han behövde inte kalla mig dotter men gjorde det ändå. Det var i mina ögon något positivt. Min styvdotter har en mamma på ett annat sätt än jag hade en pappa så där är jag noga att inte klampa in å förolämpa min styvdotter genom att ta mammans plats.

Jag har också vuxit upp utan en biologisk pappa, min "Styvpappa" är min pappa idag, han har funnits i mitt liv hela tiden. Men då är det ju som du själv säger andra förutsättningar också, jag har ingen annan pappa än honom. Han kallar sig både pappa till mig och morfar till mitt barn, för mitt barn har ingen annan morfar. Men har man redan två föräldrar så är det annorlunda, också för barnen.