vad kallar ni er.. bonusmamma, styvmamma, extramamma, för ert namn eller??

En dag hos sin biom berättade dottern om vad vi, dottern och jag (bonusmamma) hade gjort under veckan, då hon kallade mig för mamma + mitt namn, bonusdottern hade aldrig sagt mamma + mitt namn till mig eller öht hemma hos oss, det tog hus i h-e när biom hörde sin biodotter kalla mig för mamma + mitt namn, fem minuter efter att vi lämnat henne hos sin biom så ringer biom upp biop och skriker i telefon om att vi ska ta ansvar över detta, prata och tala om för dottern att jag inte och kommer aldrig vara mamma + mitt namn, för deras dotter, att dottern har en mamma och ingen kan ta hennes plats, efter detta har vi pratat med dottern och sen dess säger hon mitt namn om hon skulle prata med mig, men tyvärr så har dottern blivit förbjuden /skrämd av mamman så hon pratar och tyr sig endast till sin biop numera. jag får mer eller mindre tvinga henne att säga Hej ..........(mitt namn) när hon kommer innanför vår dörr, säger jag ingenting så går hon bara in direkt till sitt rum eller sätter sig framför TV.
TS, vill barnet säga extramamma så låt barnet göra det, men berätta gärna att mamma är en mamma och hon är en extra mamma då barnet är hemma hos pappa

Barn ser sin mammas nya kille som en Pappa även om barnet vet om att BioPappa är Pappa och bonuspappa är en bonus/Extra pappa + hans namn
Barn ser sin pappas nya tjej som en Mamma även om barnet vet om att BioMamma är Mamma och pappas nya tjej är en Bonus/Extra Mamma + hennes namn
Det är vi vuxna som har problem med detta, vissa av oss är ju svartsjuka av oss, livrädda för att barnet ska tycka mer om bonusmamman, helt sjukt, koncentrera dig på att vara Världens bästa Mamma istället och låt barnet njuta av att ha flera mammor och pappor och syskon

Vi kallar dom nya för extraföräldrar om vi prata om just VAD dom är. Men annars nämns dom bara vid deras namn, lättast så.

Jag förstår verkligen att du inte vill att hon ska kallas för "mamma"!!
Det hade jag inte tagit heller faktiskt, mitt barn har endast EN mamma och EN pappa, thats it. Det betyder inte att jag uppskatta att mitt barn har flera vuxna som bryr sig i sin närhet, men någonstans går också min gräns, svartsjuk eller inte - kalla det vad du vill.

Extraförälder är något som jag har sagt till mitt barn gällande både min och pappans nya. Mitt barn kallar alla oss fyra för sin "familj" - det är en helt annan sak än mamma/pappa.

Det låter dessutom som en jobbig historia er emellan, hoppas att det löser sig!

Sitter i en liknande sits, dock inte lika allvarlig, så kanske därför jag förstår lite av det du känner.

Absolut ska man kunna prata om sitt barns "andra familj" utan att känna agg och må dåligt, för visst märker barnet en sån känsla ifrån en själv.
Hoppas att du kan komma på ett bra "namn" på den nya i familjen.

Lite OT kanske men fosterbarn har ju fosterföräldrar, en fosterpappa och en fostermamma, var är skillnaden mellan en fostermamma och en extramamma/bonusmamma/styvmamma?
Alla namn på en "extraförälder" i det här fallet en kvinna har till uppgift om familjen fungerar som den ska att fostra och tillgodose barnens behov av kontakt m.m.
En extraförälder är könlös, kan vara en man likaväl som kvinna, även en bioförälder är ju en förälder, en mamma eller pappa, samma sak gäller även dessa "extraföräldrar" i form av bonusmammor och pappor.
Det är barnen själva som avgör när steget tas till att börja kalla sina bonusföräldrar med mamma/pappa+namn eller t.o.m. bara mamma/pappa, man bör i detta läge inte ta ifrån barnen det dom känner som en extra trygghet i mammans/pappans nya partner.
Som bioförälder får man väl känna sig glad och tacksam för att ens ex valt någon som barnet litar på, kanske t.o.m. någon som älskar just MITT barn och som mitt barn älskar.
Ta aldrig ifrån ett barn ett ord som den känner inifrån sitt hjärta, det gör barnet otryggt och den måste hela tiden vara på sin vakt för vad och hur den pratar om alla sina olika föräldrar till slut, med resultat att barnet sluts inom sig och tappar mycket av den glädje och spontanitet som ett friskt barn bör få känna.

Pappa som pappa, bonuspappa som bonuspappa sen om barnet kallar dem båda för pappa eller den ena pappa med namn, spelar väl ingen roll? Huvudsaken är att barnet gör detta från hjärtat och inte blir varken förbjuden eller tvingad av vuxna att inte säga eller säga osv.

Det enda som jag tycker är väldigt konstigt i dessa diskussioner är att det klart barnen kan kalla sin "bonuspappa" för pappa.
Men till 99% av alla gånger det händer tvärtom att de kallar sin bonusmamma för mamma så tar det hus i helvete.

Barn vet vilka som är deras föräldrar.
Jag kallar mina bonusföräldrar vid namn, för de kom in så sent i livet. Så det skulle kännas avigt och behöva kalla de för mamma och pappa.
Men som barn kallade jag min bounspappa för pappa (dock är han ute ur bilden idag) och jag kallade min bounsmamma för mamma ibland (hon är också inte med i bilden idag).
Det var ingen som sa nått om det.

Just det när föräldrarna går in och säger att du får inte kalla den för det och si och så i den andra familjen skapar nog klyftor och gör "bonusfamiljens" situation jobbig. barnen känner att jag får inte tycka om den... Det gör att familjerna mår dåligt i längden tror jag!

 
Precis så tycker jag också.

Mina bonusbarn använder mitt förnamn när de pratar med mig och kallar mig för låtsasmamma när de pratar om mig. När jag är extra bra och de älskar mig ännu lite mer än vanligt går jag under den utmärkta benämningen "jackpot-morsan".