vi som sparar ut vår egen naturliga hårfärg :-D

Jag hakar på här! Färgade håret för sista gången förra helgen, på söndagen tror jag.

Har inte sett min riktiga hårfärg på nästan 10 år så jag vet inte alls hur den ser ut men jämför man med gamla bilder så verkar den nuvarande färgen lik, kanske snäppet ljusare så förhoppningsvis syns inte utväxten allt för väl =)

Ser att tråden har stannat upp men jag har läst en del i den. Tänk vilken lång väg att vänta ut sitt eget hår. Själv har jag inte slingat/färgat på 6 månader och man börjar bli desperat, den där randen är jobbig den...hualigen. har varit på väg flera gånger till frissan för att färga. Finns här några bra oskrivna tips på hur man står ut under utväxten?

Hej allesammans! Så roligt att hitta personer som också antar denna utmaning, jag hittade denna tråd för 3 dagar sedan nu och nu vill jag också börja spara ut min utväxt och mitt hår! Vet inte om det finns lika galna ”färgare” därute som mig, men jag har färgat håret regelbundet sen jag var 15 år (nu är jag 20) så jag har inte sett min riktiga hårfärg på ca 5 år!

När jag var 15 hade jag underbart långt ”råttfärgat” skandinaviskt hår med guldblonda toner i det. Mitt hår har alltid varit fint och tjockt sen jag varit liten men ända sedan jag började färga håret blev det mer och mer ett nöje för mig, istället för att färga utväxten och förändra sina hårfärger såsom andra gör så handlade det om att köpa för att bli nöjd, med en hårfärg som ändå aldrig gjorde mig nöjd. Tillslut kan man ju säga att det blev lite av ett beroende för mig, jag har nog färgat håret som mest 2-3 gånger per dag!!

Jag har haft allt ifrån rosa, lila, svart, mörkbrunt, ljusbrunt, mellanbrunt, grå/grönbrunt, grått, grönt, blått, rött, rödbrunt, orange, morotorange, ljusgul, pippigul, orange-svart-brun-blond (fy) mörkblond, ljusblond, platinablond, blond med bruna slingor osv. Alla de ”extrema” färgerna har jag aldrig gjort medvetet, utan mitt hår har oftast blivit missfärgat och blivit olika färger eftersom jag färgat det så mycket. Självklart skall man egentligen gå till frisören men har man bara haft negativa upplevelser (missfärgningar och att dem klippt av ALLDELES för mycket) så har jag istället gjort allt hemma.

Några som känner igen sig kanske? Håret är iaf otroligt slitet nu och trots ca 500 hårfärgningar
(säkert!) och tiotusentals kronor senare så har jag besämt mig att låta det växa och INTE röra det :) Ja startar idag den 23 Juni 2011. Kanske ni inte tar detta på samma allvar som mig men det är precis som att sluta med rökning, att färga håret har blivit ett nöje och beroende för mig så i och med att jag slutar så kommer jag börja tänka som ”normala” människor, att bara färga håret någon gång ibland! Otroligt roligt kommer detta bli men också riktigt svårt, det kliar i fingrarna när jag går förbi hårfärgs hyllan på ICA men nu är det äntligen dags att låta håret ta en vällförtjänt vila :) Sen så tycker jag faktiskt att vår svenska ”råttfärgade” hårfärg är otroligt fin, så jag längtar tills min utväxt når ända ner till axlarna! Självklart lägger jag upp en före/efter bild när det är dags, ni får gärna fråga något då jag är EXPERT på allt som har med hårfärg att göra :)

Härlig tråd! Man kanske ska testa detta före de gråa bärjar komma, för då lär man väl vilja färga???

Nu har jag bara min egen färg i håret och så börjar jag bli sugen på att färga det igen, hur typiskt är inte det!! Men ska inte göra det eventuellt kanske det blir slingor vid senare tillfälle, när sonen blivit lite större men annars får det vara som det är. Jag fuskade och klippte det lite kortare så gick det fortare ;) Lycka till alla som kämpar!!!

Jag klippte av den sista centimetern av färgat! Nu har jag min naturliga färg för första gången sen 2003!

Jag slutade färga håret när jag fick reda på att jag blev gravid i början av 2010!

Oj ja det skulle jag oxå vilja göra.. har färgat mitt i snart 18 år.. ja oxå haft hela färgskalan i både fina och ofina färger.. men får fudnera på sommaren hur det blir.. just nu mörk brun färgad och har väll sån härlig råttfärg anttar jag..

Hittade denna tråd i all hast då jag desperat sökte efter något som skulle kunna intala mig att inte färga håret igen. Har följt den ett tag och den har verkligen hjälpt mig..tänk att så lite kan göra så mycket! Hihi.

Jag hade väääldigt långt (strax under rumpan) och tjockt hår för många år sedan. I tidiga tonåren så började jag färga det, mot allas vilja. "Du har ju redan så fint hår, och hårfärg förstör verkligen styrkan och glansen" var vanliga kommentarer jag fick. Dum som man var så struntade jag såklart i de råd jag fick. Så under ungefär fem-sex år har jag hunnit haft alla möjliga färger och kombinationer av olika slag. Allt emellan vitblond till blåsvart, med slingor, underhårsfärgning, halva håret i en färg och andra halvan i en annan...ja, you name it.

I januari i år gjorde jag en avfärgning från brunsvart som fick mig att inse att "nu får det vara nog". Mitt hår var totalt förstört, det var slitet även fast jag just klippt mig, det var tunt, spikrakt och missfärgat. Mitt tjocka, vågiga, cendré/mörkblonda (råttfärgade) hår var ett minne blott. Jag kunde inte färga det mer. Jag ville inte färga det mer.

Åtta månader (exakt på datumet idag) har gått sedan jag satt med en "hjälm" av kemikalier på huvudet i frisörstolen sist. Och mitt hår känns så mycket friskare nu än vad det gjort på flera år! Jag har bestämt mig för att inte färga det igen. Naturligtvis har det känts många gånger under resans gång som om det inte funnits ett bättre alternativ än en ask med hårfärg när man sett sig själv i spegeln och nästan velat gråta. I och med att min naturliga färg har hunnit växa ut på halva huvudet och längderna är en blandning av gulblond med brunröda nyanser på vissa ställen (alltså resterna som blev kvar sen avfärgningen), så har jag verkligen känt mig jätteful. Jag tror att många i den här tråden förstår vad jag pratar om. Jag har till och med köpt tre askar hårfärg som står i min hylla här hemma, SÅ nära har jag varit. Men dom står kvar och det ska dom fortsätta göra. För jag vet att jag skulle ångra mig så galet mycket OM jag bröt mitt lilla löfte.

Det jag gör i såna situationer är att jag sätter upp håret i en fin uppsättning, för då ser jag bara min naturliga färg. Och så försöker jag tänka mig hur fint och friskt hår jag kommer ha inom en snar framtid. Lika så googlar jag på naturliga hårfärger, ser på bilder, läser om andra som håller på/har gjort samma sak och beundras över hur vackert hår vi har i oss själva - utan att behöva betala en förmögenhet, bli irriterad över utväxten eller gråta när håret är förstört.

Så till alla er där ute, ett stort lycka till! Det är svårt många gånger att hålla fingrarna ifrån färghyllan osv. MEN det går bara man vill. Jag tycker att alla människor är absolut vackrast i sin naturliga färg, och det finns såklart en anledning till varför man är född med den. GO NATURAL!!

Jag färgade mitt ljusbruna hår svart i slutet på 2008, sen gjorde jag det för sista gången kanske tidigt 2010.

Har utväxt till hakan nu ungefär :P

Låter det växa ut naturligt, är för rädd om mitt hår för att göra något annat.

Men om jag kunnat leva med detta så länge kan ni också!

Här hoppar jag in! Så kan man ju peppa varandra!

Jag lovade visst en av mina närmsta vänner häromdagen att sluta färga håret.

Min naturliga färg är väl nåt åt det askblonda eller så, inte sett röken av den på 8 år ialf ;)
Just nu då? jo, det är RÖTT såklart! hahaha. blir en fin övergång ;)

har en utväxt på ca 3-4 cm varav håret i pannan är enbart så långt och i min naturliga färg (då jag blev helt kal där efter graviditeten ) 

så, peppa mig nu!!