plura skrev 2010-10-27 10:01:10 följande:
Okej lite gnällvarning här.
Man har ju inga andra att vräka ur sig allt på -är liksom lättare så här på ett forum lite anonymt....eh...hrm....ja...anonymt på nåt konstigt vis sådär
Har såna energitjuvar runt mig nu och börjar känna mig sliten.
Maken började ju gnälla i våras och kom ju på att han skulle flytta i somras. Det löste vi väl någorlunda och i dag är det väl sätt ok.
Kan vara jag som tvivlar ibland på om jag gjort rätt (att behålla han) och har svårt att förlåta, inte honom utan handlingarna (jag känner mig lite sviken) Med tiden så ger sig det nog.
Han är uppsagd och det kom lite plötslig då firman hans förlorade kontrakt vid ny upphandling -inte helt oväntat med facit i hand, då de inte har en så jättebra personalpolicy.
Var lovad nytt jobb av en firma han jobbat för tidigare och nu visar det sig att det inte blev nåt av.
Han har sökt några jobb och fått nej från eller inget besked -som sagt inget konstigt med det.
Tyvärr så dippar han ju igen med det -vetskapen om en usel ekonomi (vi kommer att måsta låna av mina föräldrar) tills det är klart med stämpling (lång handläggningstid från Norge) och en sen dålig ekonomi.
Han grämer sig lite då de som fått jobb i andra firmor sökte tidigare -han säger att hade han inte varit sjukskriven i väntan på op. så hade man kanske haft bättre koll på vad som var på g och sökt tidigare -innan "alla" andra gjorde det.
All energi känns det som går åt till att peppa honom, energi som jag skulle behöva till barnen.
Äldsta sonens utredning börjar nu i nov. och i morgon ska vi ha samtal för son 2 på skolan, sen blir det kanske att gå vidare och utredning på honom med.
Maken muttrade nåt om att vi inte har råd med julklappar till barnen -jag säger att våra barn behöver oss mest nu -inte saker.
Sen har vi ett hus vi kan hyra ut, men källaren är ett bombnedslag, det finns inget riktigt badrum och garage och förråd på gården är full. Jag orkar inte åka dit och rensa upp, har fullt upp med att ha någorlunda här där vi bor (och lyckas inte speciellt bra med det heller)
Så det får nog bara stå för hur mycket hyra skulle man få in på ett renoveringsobjekt.
Sorry men jag bara ville klaga lite, ibland så är det tungt.
Ska tillägga att jag egentligen inte oroar mig för ekonomin -det löser sig, med nåt ströjobb här och där.
Men jag vet inte hur jag ska bete mig för att få tillbaka orken och lite kämpaglöd igen.
Grottmänniskorna kanske inte hade det så tokigt ändå.
Lite kul nyheter -grannen har satt upp utegranen
Nog för att jag gillar jul, men en månad per år räcker.
1.a advent-helgen åker grejorna upp
Och jag äääälskar jul, men håller med om att en månad är lagom...Då får man frossa!
För övrigt kan jag väl bara säga:kämpa på!!! Riktigt tråkigt när det är kämpigt med ekonomin, vet hur det känns
men det verkar inte vara det som är jobbigast? Det blir tungt att leva med energitjuvar runt omkring en... Tror att jag tidigare kommenterat att jag varit i en liknande situation med mitt ex. Känndes som jag gav o gav o gav men det kom inget tillbaka... O all ilska o deppighet (inte min) som gick ut över alla oss andra hela tiden
drev mig till vansinne!!!!! När sen min pappa blev sjuk o gick bort o jag fortfarande inte kännde nåt som helst stöd (hände lite annat oxå, som jag kände att jag varken ville eller kunde förlåta), så valde jag o gå..... Mycket ledsamt, det var ju honom jag skulle bli gammal med
Men jag har vridit o vänt o grubblat över detta många gånger o kommer alltid fram till att för mig var det det rätta att göra. Har ju oxå numera en fantasisk sambo o en ljuvlig liten dotter med honom
Med denna utläggning vill jag absolut inte säga att du ska ge upp o gå!!!!!! Tro inte det!!! Jag tycker att du är kanon-strong som kämpar på!!! Hoppas att din sambo inser hur mycket du kämpar o uppskattar det bara!! Man kan ju inte själv jobba på problemen! Stor kram!!!!
skickar en stor kram!!
Men nu blir det av, skööööönt!
Superskönt att han har varit så lugn under allt detta elände
Mina äldsta barn är födda rätt så tätt, men även om det var fullt upp så hade dom otroligt mycket glädje av varandra då!!!! Nu i tonåren kanske det inte alltid stämmer....