Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Laban: Jo, jag vet. Jag har ju valt att inte räkna mina kemiska graviditeter ens. Annars vet jag nästan inte hur många jag skulle vara uppe i. *suckar-tungt* Det senaste var ju förra månaden efter att vi slarvat med skydd under semestern; helt sjukt egentligen.
Men nu skall vi snart börja försöka igen på allvar.

Bettan: Pregnyl finns vad jag vet inte i endossprutor (så som tex fragmin), så man får sitta och mixtra med vätska (1 rör) och pulver (2 rör á 5000 IE) och olika sprutspetsar en gång i veckan. En sjuksköterska visade mig först hur man ska göra och så fick jag öva på att dra upp vätska och så, mycket pedagogiskt. Jag tar alltså sprutorna själv, men om man vill får man göra det på sjukhuset istället.

Lider med er alla som har det tufft och mår dåligt. Hoppas så att ni orkar fortsätta att kämpa och önskar er all lycka till! Kram 

God morgon tjejer.
Nu börjar min jobbhelg så idag jobbar jag ända fram till 21:00 och börjar 10:00
Imorgon nästan likadant samt söndag. Så jag kanske inte är inne så mycket i helgen (vilket ska bli skönt) att få rensa skallen lite från fl träsket :) där jag så lätt fastnar.

Vad ska ni hitta på i helgen då? för jag antar att ni har turen att vara lediga ;)

Bettan: Okej, jag har nog räknat med även de kemiska graviditeterna. Fan alltså va livet kan va orättvist.

Då vi planerade att börja försöka bli gravida var hela tiden min tanke att jag inte trodde jag skulle bli gravid, det tog 7 månader första gången. Men ALDRIG att jag tänkte att man kan bli gravid hur typ "lätt" som helst men icke kunna behålla dom. Ingen pratar ju om sånt, eller är öppen om sånt.

Jag bloggar om vårat husbygge som nu är klart hus Där har jag ibland upp mot 200 läsare. Jag håller på att fundera om jag ska berätta där då jag "outar" graviditeten om hela historian????
Jag är jätte kluven.

Är rätt ny på mitt jobb och dom vet inget om min historia och det är rätt skönt där att vara "normal gravid" om ni förstår. Jag berättade för dom för en vecka sen. Skulle kanske vara dumt att berätta i bloggen, man vet ju aldrig vem som läser och det är ju skönt att ibland bara va normal Men tillika känner jag; att tänk om någon där sitter och läser min blogg och skulle må så bra av att veta vad jag gått igenom och kanske tar kontakt och kanske man kan hjälpa stötta den personen.

Förstår ni hur jag menar....Hur skulle ni göra???

Kram på er♥

Laban: Orkar inte ens tänka på att räkna alla dem, men en av dem finns med i min beräkning ändå.. *pustar*

Jaaaa du, vet faktiskt inte. Jag är rätt privat av i mig och hade nog inte skrivit om mina mf i en blogg om inte bloggen var väldigt "anonym" (dvs så gott det går på nätet).

Liss: På så vis. Är det väldigt omständligt att blanda och dra upp och så?

Vad bra. Nu har forumvärden hittat en alternativ lösning som gör att alla som behöver oss kan hitta hit. Det kommer att finnas en fäst tråd i allmänna delen "Svårt att få barn" och i den kommer det finnas länkar till viktiga trådar. Vår tråd kommer dock att ligga kvar som medlemstråd.

Tack för era svar. Det är många som vet vår sits. Alla våra vänner och familj. Men kanske inte de rätta som också skulle behöva få veta att dom inte är ensamma. Ska fundera på hur jag ska göra. Bloggen är väldigt oanonym. I.o.m. att jag baa skrivit om bygget och huset, ej mycket privat så vet jg inte. Men det är ju helt klart en väg att nå ut till´andra. Om inte, få andra "normala" fatta hur det kan va. Svammel svammel.

Nej nu ska jag ta helg mina vänner men sköt om er.
Kram♥

Hjördan & Bettan: *stor kram*